Utöver goda ärliga vänner har få saker tagit mig genom livet på samma sätt som skogen har. Denna stillsamma miljö kan hela en uppgiven och uttröttad man, och ge honom en helt annan längd i stegen efter ett besök.
Frossande i skräp
När livet känns som allra tyngst är det lätt att sätta sig ner och grubbla över vad som gick fel, och över allt annat som gått fel tidigare. Du blir missnöjd, ångerfull, ser ner på dig själv, blir irriterad och nedstämd. Gräver ner dig i din skit och tycker synd om dig själv. Kanske kommer skräpmaten, alkoholen och frossandet i nyheter också. Inte sällan följt av långa utläggningar om varför samhället suger och exakt hur mycket av en idiot statsministern är.
För mig finns det några saker som oftast biter när den där destruktiva andan faller på:
Jag ringer och gnäller till en nära vän, och får en rättfärdigad utskällning över vilken jävla gnällspik jag är, följt av några goda råd
Jag drar på metal på hög volym och kör ett träningspass
Eller så tar jag en långpromenad ut i skogen
Sistnämnda är inte sällan det mest konstruktiva alternativet. För under en promenad i skogen rensas huvudet från tankar, samtidigt som den fysiska aktiviteten, den friska luften och de gröna (eller vita) träden ger en trevlig helhet för alla sinnen.
Skogen – ett tempel
För mig har besök i skogen varit synonymt med andlighet så länge jag kan minnas. Här har många goda idéer växt fram, tunga och svåra beslut fattats, och jag har viskat mina mörkaste hemligheter till träden. Den här miljön har varit mitt hem, och har hjälpt mig genom livet. Jag hade inte varit den människa jag är i dag om det inte vore för skogen.
Mitt råd – res dig för fan
Du som läser det här. Har du det jobbigt just nu? Sitt då för fan inte och tyck synd om dig själv, utan res dig och bege dig ut. Leta på första bästa grönområde och styr kosan dit. Gå en sväng och tänk inte så jävla mycket. Rätt som det är kanske du löser det där problemet du burit på, utan större ansträngning.
