I boken Way Of The Superior Man nämns tre olika sorters motivation: för egot, för andra, och för att du måste. Av flera skäl är den sista anledningen den enda vettiga.

Varför egot är en dålig drivkraft

Den som gör saker endast för sig själv handlar utifrån primitiva drifter som girighet, något som i sig inte alls behöver vara dåligt. Alla de grundläggande drifterna finns där på grund av evolutionen, och har fyllt viktiga syften genom människans utveckling.

Med utgångspunkt från Maslows behovstrappa är det dock tveksamt om simpelt ego-födande beteende kommer att skapa någon känsla av mening och syfte. Drivet riskerar att dö, likt erektionen efter ett Pornhub-maraton.

Varför ”för andras skull” är en dålig drivkraft

Det finns artister med integritet, som spelar för sin egen skull. Som vågar göra album som fansen avskyr. Vad du än tycker om dessa måste du ändå ge dem respekt för att de vågar uppröra. Men det finns även artister som låter marknaden eller viljan att vara andra till lags styra.

Är kommersiella artister mindre lyckliga? Om detta ska jag inget säga, utan bara konstatera att få (men några bra exempel) kan kombinera sitt eget unika uttryck med vad som säljer. Den som får göra avkall på sin vision för att få andras gillande riskerar att bli beroende av just det där gillandet. I slutändan blir han en like-knarkare som drivs av beröm snarare än sin egen särarts utvecklande.

Ge den djupaste gåvan

”Den djupaste gåvan” låter som en helflummig new age-term, och används i Way Of The Superior Man, men idén bakom är av stoisk natur. Poängen med den djupaste gåvan är att du ska ge den av den enda anledningen att du helt enkelt måste. Inget ego att fylla, inga gilla-markeringar för att få dig att känna dig lyckad.

Idén med den djupaste gåvan löste för mig ett gammalt problem, nämligen att jag ville skriva böcker men kände mig pressad av tanken på att målgruppen måste bli nöjd. ”Skriv boken ändå, skit i om ingen läser den” blev min nya inställning. Och jag odlar denna än idag, med böcker, med min podcast och mycket annat. Jag gör saker för att jag måste – kort och gott.

Du kommer oundvikligen att få beröm eller kritik även om du inte bryr dig om din publik. Mitt råd är att ödmjukt ta emot denna feedback, och göra något bra av den. Låt den inspirera dig – eller släng den i papperskorgen.

Iaktta din reaktion på beröm eller skäll. Om du har lätt för att ignorera, bra. Om inte, fundera på varför du blir triggad. Varför du låter dina känslor få dra iväg med dig likt vinden sveper med sig en tom plastpåse.