Det slog mig, att jag ju faktiskt kommit ganska långt under de år jag aktivt ägnat mig åt personlig utveckling. Här kommer några lärdomar och iakttagelser längs vägen.

Det började med att jag fick ångest, brukar jag tänka. Men det var inte riktigt sant. Det började med att jag var en ovanligt lång pojke med social fobi, som stack ut vare sig han ville det eller inte. Och blev hackad på, retad och trakasserad just på grund av detta. Vad jag inte visste då, var att det var en välsignelse maskerad som en förbannelse. De svåra ungdomsåren gav så småningom upphov till ångesten, som satte igång processen med personlig utveckling.

Varför startade personlig utveckling med ångest?

Jag fick inte den hjälp jag behövde av vården. Efter några års lidande (och offerkofta) hittade jag själv en kurs på nätet, där KBT och mindfulness kombinerades. Det var en effektiv blandning, som fick min ångest under kontroll på bara några månader. Det skulle bli många återfall, men nu hade en läroperiod som saknar motstycke i mitt liv sparkats igång.

Detta då jag hungrade efter nya lärdomar, och slukade litteratur samtidigt som jag mediterade, tränade fysiskt och ägnade en hel del tid åt att bearbeta det jag lärde mig. Sakta men säkert var jag på väg att bli en helt annan man: den jag är idag. 14 år senare är jag någon som den mobbade tonårsversionen av mig själv aldrig hade kunnat ana. Inte trots mina motgångar, utan på grund av dem.

Några av de vanor jag lade mig till med

  • Meditation 2 gånger dagligen
  • Lyssnande på podd/ljudböcker dagligen
  • 8-10 km promenad dagligen
  • Iskalla duschar dagligen
  • Dagligt skrivande
  • Veckomöten med en manlig vän
  • Någon form av fysisk träning 2-3 gånger/vecka

Och vad blev resultatet?

Jag minns inte exakt när dessa vanor skapades. De har uppkommit längs vägen, successivt i små steg. Exakt vad som har lett till vad vet jag inte, men jag vet att meditationen och poddar/ljudböcker har hjälpt mig mest att utvecklas mentalt. Utan dessa timmar av entreprenörspoddar, självhjälpsböcker och coachning hade jag aldrig hört talas om Tim Ferris eller Tony Robbins. Och utan dem hade jag missat massvis med annat bra, som GTD. Och utan mina veckosamtal med Ernst hade jag inte fått tips om No More Mr Niceguy, The Rational Male och The Way Of Men.

Tack vare min egen utveckling skapade jag en hel del eget material på min blogg, och tack vare detta skapande har jag fått en rätt stor följarskara. Vissa av följarna har i sin tur blivit nära vänner, och de har tipsat mig om böcker som jag annars inte hade hört talas om (troligen). Ja, som du ser är svaret på frågan om resultatet: en oöverskådlig kedjereaktion.

Resultatet av resultatet

Den där lilla snöbollen som började med att jag blev retad i skolan, satte igång något som slutligen skulle ta mig dit där jag är nu. Ödmjuk och tacksam tänker jag tillbaka på ett liv som ändå varit jobbigt bitvis, som något som endast varit positivt för mig. När jag spelar in ett nytt poddavsnitt och får tacksamhet för det, vet jag att det är många års resa över hinder som satt mig i denna position.

Jag vet att Maskulint existerar som en del i en lång kedjereaktion. Där mitt bloggande i slutskedet av ångesten var det som fick mig att hitta Ernst, som har påverkat mig på ett otaligt antal sätt som inte ens kan spåras bakåt längre. Och jag har gjort samma för honom. Det bästa av alltihop är att min resa inte är slut ännu.

Så vad är slutsatsen av allt detta? Gå till arbete, få saker gjorda, starta något positivt! För du har inte en aning om hur det utvecklar sig, och det kan du inte få. Knuffa igång snöbollen, och följ med i den positiva lavin som kommer framöver.