Jag är i grunden en negativ och cynisk jävel, därför måste jag ständigt påminna mig om att fokusera på att vara konstruktiv och positiv. Men finns det inte ett värde i att se saker för ”vad de verkligen är?”.

I boken ”Lyckofällan” av Russ Harris tar författaren upp evolutionärpsykologiska studier som visat att våra mänskliga hjärnor inte är ”byggda” för att tänka positivt. Det har varit betydligt mer fördelaktigt genom vår historia att räkna med det värsta än att hoppas på det bästa. Detta är något jag även tagit upp tidigare i min artikel ”Du behöver inte alls vara lycklig hela tiden”.

Med det sagt ser jag fortfarande ett stort värde, åtminstone för mig personligen, med att försöka fokusera mer på möjligheter och tacksamhet. Detta kommer inte naturligt för mig, därför har jag bett mina bröder i vår grupp för ”Maskulint Utbyte” och min kompanjon Dan Forslund att påpeka när jag faller ned i gnällträsket.

Jag förespråkar inte att vara nån jävla poppy

I komedin ”Happy-Go-Lucky” från 2008 är protagonisten en verklighetsfrånvänd kvinna i trettioårsåldern vid namn Poppy, som går runt och driver alla till vansinne med sin naiva världsbild som gång på gång riskerar sitt eget och andras liv genom att provocera farliga människor på gränsen till mentalt sammanbrott med sin ”positivitet”.

Hennes rollfigur är på många sätt idealet för vår tidsanda, ta inget på allvar och förespråka allt till alla oavsett vem det drabbar. Jag vill verkligen inte se fler Poppys i världen, det är inte vad jag förespråkar. Om du som läser mot förmodan är en Poppy behöver du troligen mer av Nietzsche och mindre av Oprah Winfrey.

Skillnaden mellan positivt tänkande och önsketänkande

Många förknippar idag positivt tänkande med önsketänkande likt nyandliga idéer som ”Law of attraction” och ”The secret”, att du kan tänka dig till framgång. Detta är inte heller vad jag förespråkar. När något negativt är ett faktum som vi inte kan göra något åt lutar jag mer åt att försöka ha en stoisk inställning. Om du blir påkörd av en bil och förlorar ett ben är det sannolikt inte en gåva från universum eller dylikt, det är bara förbannad jävla otur, och det är inget fel med att sörja det en tid.

Det jag menar med positivt tänkande är att säga ”ja det här är ett problem, men vad kan jag göra för att göra min eller någon annans situation bättre just nu?”.

Gör detta mig till en bättre eller sämre man?

Jag påstår inte att jag vet vad som är bäst för alla, men för mig personligen är jag både mer produktiv och roligare att ha och göra med när jag är positiv. När jag mår dåligt eller fokuserar på negativitet är jag ofta mer lättretlig och impulsiv, vilket ibland leder till att jag fäller kommentarer eller agerar på ett sätt jag ångrar senare. Ibland trampar vi alla i klaveret, det är nog oundvikligt, men jag föredrar att åtminstone försöka undvika det så mycket som möjligt.

Den viktigaste och mest givande delen av att fokusera på positivitet är för mig effekten det har på min familj. När jag är nedstämd eller irriterad märker min fästmö och mina barn det ganska snabbt och påverkas negativt. Likaså, om de är på dåligt humör och jag är uppåt, har mitt mående en positiv effekt på dem. Detta är ganska naturligt när du leder din familj.

Tryck inte ned saker, men låt dem inte heller ta över ditt liv

Jag vill även klargöra att jag inte är för att trycka ned rättmätiga känslor. Om du har en god anledning att vara förbannad, ta en löprunda, lyft tunga vikter, ge boxningssäcken en omgång. Om du har en anledning att vara riktigt jävla ledsen, gråt ut hos din präst, psykolog eller din mamma (inte hos din flickvän eller dina barn, de måste känna att du är deras klippa). När du känner dig mer mentalt stabil kan du avgöra om det finns något du kan göra åt det som skapar ditt lidande, eller om det är något du bör släppa taget om.

Att du inte agerar direkt på dina känslor betyder inte att du försöker fly från eller förneka dem. Som Jung säger ”What you resist persist” vad du gör motstånd mot blir bara starkare. Acceptera och agera eller släpp taget och gå vidare.

Hur mitt sinnestillstånd påverkar mitt skrivande och Maskulint

Som jag nämnde inledningsvis är våra hjärnor generellt sett mer inställda på att leta efter hot än möjligheter, detta kan förklara varför såväl MSM som alternativmedia främst rapporterar om allt som är dåligt eller farligt i världen. För några år sedan var det en man som startade en tidning som enbart fokuserar på positiva nyheter. Tidningen gick till slut i konkurs eftersom positivitet inte säljer lika bra som kritik eller gnäll. Jag vet att en artikel som sågar feminister kommer locka fler läsare än en artikel om hur du förbättrar din löprunda. Men vad jag skriver speglar även mitt eget sinnestillstånd.

Samtidigt som massan attraheras av negativitet är eliten inom de flesta områden betydligt oftare optimister som fokuserar mer på sin egen utveckling än att gnälla på andra. När kan du minnas att någon som Tony Robbins, Seth Godin eller Tim Ferris ägnade en artikel eller intervju åt att gnälla om andra människor?

Negativitet föder sig självt och leder ofta till en negativ spiral

När vi mår dåligt ger vi ofta uttryck för negativa åsikter och sentiment, men det fungerar ofta tvärtom också. Om vi fokuserar på att uttrycka positiva åsikter och idéer påverkar det vårt sinnestillstånd positivt. När detta skrivs är de tre senaste artiklarna på hemsidan ”Tackar du de som betyder mest i ditt liv?”, ”Hur skapas en stam på ett realistiskt sätt?” och ”Wolf – från niceguy till alfavarg”, artiklar som jag hoppas och tror kommer hjälpa män att bli bättre eller åtminstone må bättre.

Detta är i själva verket en stor anledning till att sidan startades. Jag och Dan Forslund hade redan våra egna bloggar där vi skrev om personlig utveckling. Vi sa till oss själva när vi startade detta projekt ”om ingen annan läser kommer vi åtminstone bli bättre själva i processen”.

Konstruktiva lösningar och välmående eller gnäll och onödiga konflikter?

Ytterligare en anledning till att vi som människor ofta hänfaller till kritik och gnäll hellre än möjligheter och lösningar, är för att det är lättare med det förstnämnda. Det krävs varken mod eller kunnighet att säga ”den här kommunen går ju åt helvete”, det är både svårare och modigare att föreslå egna lösningar på hur kommunen kan bli bättre. När du kommer med förslag till lösningar blir du och dina idéer föremål för andras kritik, när du enbart kritiserar andra, behöver du inte förklara eller försvara någonting.

Att vara negativ, destruktiv och kritisk är ofta att ta den lätta vägen ut, åtminstone om vi inte erbjuder några alternativ. Fråga dig själv nästa gång du känner för att kritisera eller gnälla, har du några egna förslag?

Positivitet attraherar vinnare – negativitet attraherar gnällspikar

Något som varit känt länge inom Game (länk) är att de som verkar ha mest roligt på en fest kommer attrahera de flesta och bästa människor. Att ta livet och din livsuppgift på allvar behöver inte (och borde inte enligt mig) innebära att du blir en negativ tråkmåns som aldrig kan dra ett skämt eller till och med skratta åt dig själv emellanåt. Ett citat jag ständigt återkommer till ”du är genomsnittet av de fem personer du umgås mest med” av Jim Rohn.

Vilka människor umgås du mest med idag? Vad är deras inställning till livet? Vilken typ av människor vill du attrahera i framtiden? Jag vill åtminstone inte spendera merparten av min tid med en massa dysterkvistar som avskyr sina liv och ständigt ältar hur dåligt allting är och varför vi inte kan göra något åt det.

Dö med ett leende på läpparna i din färd till Valhall

När vi ser på vår historia är det ibland svårt att skilja på myt och verklighet, men personligen tilltalas jag av våra förfäders syn på paradiset så som det skildras i berättelser och myter. Att vi belönades i livet efter detta för vårt mod, och att utfallet i striden inte var lika viktigt som hur vi mötte det. Jag påstår inte att vi måste ta detta bokstavligt och sträva efter att dö på ett bokstavligt slagfält. Men på sätt och vis är vår värld ett slagfält och oavsett vilka val vi gör måste vi utkämpa olika slag i livet, inte bara fysiskt, men mentalt och andligt. För mig innebär detta att vi trotsar döden genom vår kärlek till livet, att inte ens det oundvikliga slutet kan ta ifrån oss vår värdighet och livsglädje. Vi kan aldrig veta säkert hur lång tid vi har, men vi kan alltid välja att älska vad vi har just nu, att välja glädje framför gnäll.