Justin Bieber har för många (inklusive mig) varit sinnebilden av en omanlig artist, vars musik främst tilltalar småflickor. Men är han verkligen så omanlig med dagens mått?
Klargörande: i en rockclub i Stockholm hänger det en lapp i baren där det står följande ”varje gång du ger dricks till servitrisen dör ett Bieber-fan” och det övertygade åtminstone mig att skänka en tjuga. Jag tyckers Biebers musik suger, och hans image får mig nästan att vilja spy, å andra sidan är jag inte en fjortonårig flicka, vilket verkar vara hans huvudsakliga målgrupp. Och om han kan tjäna pengar på kåta småflickor på samma sätt som författaren av Twilight-böckerna, vem fan bryr sig?
Har du åstadkommit mer med ditt liv än Bieber?
Men när jag ser feta, lata snubbar utan ambitioner som sitter vid bardisken med pizzasmulor på magen och skrattar så att det sprutar öl ur näsan medan de utbrister ”Justin Bieber, vilken jävla fikus”, är mitt svar ”jasså tuffing?”. Visst är Biebers offentliga persona mer gay och slisk än Liberace och Little Richard kombinerat. Men med tanke på alla hans bedrifter skulle jag inte skryta om hur mycket grymmare jag är om jag inte faktiskt lyckats åstadkomma något.
När Justin växte upp med en ensam, fattig singelmamma, spelade han hockey, fotboll och schack, med musiken som intresse vid sidan om. Innan han fick sitt genombrott vid 14-års ålder hade han lärt sig spela piano, trummor och trumpet. Någon gång under 2007 uppträdde han vid en lokal musiktävling, hans mamma filmade det och la upp på Youtube, därefter tog hans karriär fart.
Hur många män skulle ens våga uppträda framför en stor publik?
Så redan innan sitt genombrott hade han åstadkommit mer på sin fritid, utan pengar eller kontakter, än vad de flesta vuxna män åstadkommer under en livstid. De flesta vuxna män kan inte bemästra något musikaliskt eller nästan någonting utöver vad som krävs av dem för att överleva från dag till dag.
De flesta vuxna män skulle aldrig ens våga tala inför en stor publik, och skulle sannolikt inte ha mycket att säga eller visa upp om de fick chansen. Javisst, jag garvade arslet av mig när jag hörde att Justin Bieber hamnade i ett slagsmål med Orlando Bloom (twinks som slåss), men de flesta män har aldrig ens varit i ett slagsmål, och skulle fly om risken uppstod.
Hur vet jag allt detta utan att lyssna på skiten han producerar?
Så hur vet jag allt det här utan att vara en ”Belieber”? Anledningen var faktiskt en intervju med honom i tidningen Mens Health (innan tidningen spårade ur och blev Woke). Artikeln var delvis en hyllning och delvis ett hån av Justin som person, vilket verkade rimligt. Men en sak slog mig med intervjun som gjorde mig nyfiken, det faktum att Justin faktiskt ansträngde sig för att bevisa att han är manlig.
Bieber må vara en fjant jämfört med riktiga krigare, men han försöker åtminstone
Han talade mycket om sin kampsportsträning, visade sina tattueringar och verkar arbeta hårt för att bygga muskler och styrka. Givetvis är det närmast en omöjlig uppgift att rädda hans flambojanta image vid det här stadiet, men han försöker åtminstone. De flesta “män” jag ser idag verkar inte ens bry sig. För att parafrasera Jack Donovan ”han kanske är flambojant, men inte stolt över att vara flambojant”.
Givetvis är inte Bieber bättre i jämförelse med de män jag själv ser upp till. Men jämfört med ca 90% av män jag ser omkring mig, och i MSM, så är han det, och det faktumet borde göra alla oroliga.
