Maskulin vision – Del 2. Den största utmaningen för män idag

De flesta levande män i västvärlden idag, har aldrig upplevt någon form av livshotande kris som tvingat dem att sätta sina liv på spel i ett större sammanhang eller sträva efter stordåd för att bli bekräftade som män. Så vad återstår för den minoritet av män som ändå känner sig kallade? Detta och mer går Ernst igenom i den andra delen i artikelserien Maskulin Vision som markerar upptakten till lanserandet av vår nya hemsida.

Författaren av boken Fight Club som ledde till den ikoniska storfilmen med samma namn (länk) Chuck Palahniuk beskrev vår utmaning bäst genom karaktären Tyler Durden, jag parafraserar:

Under livsspannet av en civilisation avgörs männens existensberättigande oftast på hur de svarar på samhällets krav. Dessa krav brukar gå som följande; en riktig man krigar för sitt land, en riktig man försörjer sin familj, en riktig man kan jaga, han flyr inte från en duell och så vidare.

Män i dessa tider behövde inte reflektera över vad som var manligt, antingen levde de upp till sin roll, blev dödade eller levde resten av sina liv undanskymda och föraktade av sina medmänniskor. Men i ett samhälle som tror sig vara fritt från behov av krigare, jägare och försvarare, anses manlighet istället vara ett hot mot fred, ordning och status quo.

Vår utmaning är därför inte att vara män i samhällets tjänst, vår utmaning är att vara män mot samhällets önskan. Inte för att vinna ära i samtidens ögon eller för att bli erkända av de som flyter med strömmen, utan för att vi längtar efter äventyret i att vara män igen.

Naturen hatar ett vakuum, kommer du eller någon annan att fylla det?

Men det är inte bara en stor andel män som längtar efter att vara män igen, mycket tyder på att även majoriteten av kvinnor längtar efter riktiga män också (inklusive de som kallar sig feminister). För samtidigt som fenomen likt Metoo och demonisering av män pågår, är böcker som ”Femtio nyanser av honom” den mest sålda boken till kvinnor i modern tid, en bok om en hypermaskulin miljardär som vill smiska och binda sin unga kvinnliga älskare.

Samtidigt som de flesta kvinnor i västvärlden säger sig vilja ha mer jämställda män, röstar de med både valsedlar och med plånboken för att importera patriarkala kulturer vare sig det rör sig om gangsterrap eller genom invandring i form av exempelvis Islam, där kvinnor har en undergiven roll. Jag försöker inte göra en politisk poäng här, det jag pekar på är att naturen, varav kvinnan utgör vår andra hälft, avskyr ett vakum, vare sig de är medvetna om det eller inte.

Är anti-maskulinitet ett skit-test för att få västerländska män att resa sig igen?

Som vi vet kommunicerar kvinnor oftast indirekt medan män kommunicerar mer direkt. Och om vad vi ser till vad kvinnor kommunicerar genom sitt beteende och sina val, mer än vad de säger i undersökningar, är budskapet uppenbart; vi vill ha riktiga män som tar kommandot och sätter oss på vår plats igen, om inte våra egna män gör det kommer vi hitta dem någon annanstans.

Inom förförelsekonsten som vissa kallar Game, är det ett känt faktum att kvinnor ofta provocerar sina män genom så kallade skit-test för att se om de håller måttet, eller för att få dem att anstränga sig hårdare. Med det i åtanke är det inte osannolikt att hela denna tidsanda av anti-maskulinitet egentligen är ett enormt skit-test från våra egna kvinnor för att tvinga oss tillbaka till vår roll som män.

Hur kan vi leva som män utan manliga prövningar? Det kan vi inte.

Det klurigaste med vår tids manliga utmaning är att vi själva måste utforma motståndet, för vår utmaning är ett vakum av manliga prövningar. Men hur ser detta ut i praktiken? Här kommer några förslag:

– I frånvaron av fysiska slagsmål måste vi söka det i kontrollerade former som genom kampsport och arrangerade matcher.

– Där alla våra byten från naturen går att köpa för överkomliga priser i våra butiker, måste vi istället ge av vår tid och pengar för privilegiet att få jaga lagligt i naturliga element.

– I en tid när män lever i virtuella ”gemenskaper” på internetforum och plattformar som Twitter och Facebook, måste vi istället skapa verkliga manliga gemenskaper. Och med manliga gemenskaper menar jag inte klubbar för inbördes beundran där vi ger varandra trofeer för att vi föddes med penisar, utan verkliga männerbund där vi pushar varandra till att bli de bästa versionerna av oss själva.

– När majoriteten av män träffar kvinnor genom appar som Tinder där vi slipper oroa oss för prövningen i att bli brutalt avvisade av kvinnor som inte anser att vi håller måttet, måste vi kringgå dessa moderna lösningar för att utsätta oss frivilligt genom det som ibland kallas Game, som egentligen bara är det naturliga sätt som män och kvinnor möts på fram till nyligen.

Framtiden är maskulin.

Vi är män uppväxta i en hyperfeminin tid och därför förväntar sig nästan ingen att manlighet kommer att betyda något igen, därför har vissa grupper i samhället gjort ”framtiden är feminin” som sin slogan. Sanningen är i själva verket att deras storhetstid redan passerat sin peak, som jag redan redogjort varför. Lika säkert som hårda tider skapade starka män kommer dessa decennier av androgyna män att skapa hårda tider igen, oavsett om det sker inom vår livstid eller för våra söner. 

Frågan är om du som man kommer ta tillfället i akt och utsätta dig för motstånd innan någon kräver det av dig för möjligheten att få tillhöra den första vågen av revitaliserad maskulinitet igen? Detta är vår tids utmaning, men ingen tvingar dig att ta den, faktum är att vår kultur försöker övertala dig att inte ta den, och de flesta kommer därför låta denna bägare gå dem förbi, men de vet inte vad de missar, men det kommer du göra efter att ha läst alla artiklar i denna serie.