Mycket av det som vi skrivit på Maskulint handlar om att återupptäcka manliga dygder och värderingar som vårt moderna samhälle varit för snabba med att avfärda. På grund av detta har vi fått många konservativa följare och våra belackare har ibland försökt utmåla oss som reaktionära eller till och med som fundamentalister, men detta är långt ifrån sanningen.
Vi har ingen bias för vare sig forntiden eller samtiden, vi är först och främst intresserade av vad som fungerar, vad som är bra för män här och nu baserat på empirisk forsning och erfarenhet. Ibland tar detta oss i oväntade riktningar, gör olika grupper förbannade och tvingar oss som skriver att omvärdera vad vi sagt tidigare, vi tycker det är värt det. Här följer några av våra äldre fäders idéer som vi anser är värda att omvärdera.
Nej det var inte bättre förr
Detta sentiment brukar uttryckas av äldre i nästan alla generationer, och det är givetvis inte alltid fel, som redan nämnts bygger en stor del av vår litteratur på gammal visdom. Men lika viktigt som det är att erkänna när farfar hade rätt är det viktigt att påtala när han hade fel. Fanns det saker som var bättre på vikingatiden än idag? Ja det tror jag, skulle jag hellre vilja leva då? Helvete heller.
Det många religiösa och politiska fundamentalister ofta inte tänker på, är att om deras favorittid i historien var så perfekt som de tror, varför övergavs den? Här kontrar många med att skylla på små subversiva grupper som ”förledde” våra förfäder från ”den rätta vägen”. Det må finnas en sanning i det, men med denna ursäkt riskerar vi att göra samma misstag som feministerna gör när de skyller allt på det ”det vita patriarkatet”.
Vi måste vara redo att erkänna att även de bästa av våra tidigare generationer inte var perfekta och att de inte hade grepp om allt, annars är vi dömda till att göra om deras misstag oavsett hur nära vi lyckas närma oss något forntida ideal.
Omfamna normkritiken
Vi har skrivit mycket om varför genusteoretiker har fel i olika antaganden som ofta bygger på att skylla alla problem på män och på föreställningen om att skillnader mellan könen är påhittade. Men betyder detta att normkritik, alltså kritik av normer, alltid är fel? Många normer är intimt förknippade med en specifik tidsperiod, och vi skulle lika gärna kunna säga att progressiva idéer, som iden om att män måste vara mindre manliga, är en norm i vår tid och plats, lika mycket som normen om att män måste försöka vara mer manliga var en norm förr i tiden.
Alla sexuella uttryck är inte relativa, många är knutna till biologi och vår evolutionära utveckling. Men många är tidsspecifika eller knutna till olika kulturer. I Skottland är kilten ett särdeles manligt plagg, i många andra kulturer skulle den uppfattas som en kjol. När jag gick i skolan anklagade vissa mig för att vara bög för att jag hade ett örhänge, men mina hjältar på den tiden som hade örhängen var krigare och rockstjärnor. Vissa normer håller fortfarande som att ”riktiga män slår inte kvinnor” medan andra normer som att ”riktiga män måste raka bort sitt skägg” är minst sagt tvivelaktig.
Jo utseende spelar roll
Detta är enligt mig en av de mest korkade och kontraproduktiva idéer som många av oss fått från pappa eller farfar. Att det skulle vara feminint eller fjolligt för en man att bry sig om sitt yttre. Givetvis kan allt dras till sin spets, och om du spenderar mer tid än din flickvän framför spegeln och börjar använda eyeliner och dylikt skulle jag hålla med om att du kanske spelar för fel lag. Men om du gillar snygga kostymer likt James Bond, vill ha ett flätat skägg likt en viking, eller vara ett societetslejon med fäbless för finkultur likt Hannibal Lecter, ser jag inget omanligt med det.
Om du tycker att det är manligt att kunna tjäna sitt levebröd och försörja sin familj, borde du bry dig om ditt yttre eftersom det är avgörande inom många av dagens yrken. Om du tycker det är manligt att kunna förföra vackra kvinnor, borde det vara av intresse att kunna sköta din hygien och klä dig som en vinnare. När det kommer till fysik och träning går det utseendemässiga idealen som kvinnor uppskattar, ofta hand i hand med vad som gör dig till en bättre krigare.
Kärnfamiljen och monogami är inget självklart
Frågan om monogami är en av de mest politiskt laddade frågorna och enligt mig en av de mest kluriga. Är monogami det bästa för att bygga ett stabilt samhälle med få konflikter? Ja. Är det den bästa relationsformen för att uppfostra barn? Ja och nej, det är viktigt för barn att ha både en mor och en far närvarande, men är det tillräckligt? Ser man till större delen av vår historia var det hela ättens uppgift att hjälpa till med uppfostran av barnen, idag förväntas enbart mamma och pappa göra det, vilket leder till enorma påfrestningar för såväl deras umgänge med varandra som på deras övriga förpliktelser med jobb och att ta hand om hemmet.
Äktenskapet och monogami är definitivt en av de faktorer som gjort framförallt västvärlden så enormt framgångsrikt, men det har inte varit utan ett högt pris. För rent evolutionärt är män och kvinnor promiskuösa varelser. Män har en biologisk drift som vill få dem att föröka sig med så många kvinnor som möjligt, därför är polygami fortfarande vanligt i många kulturer. Och kvinnor har en biologisk drift som bygger på hypergami som gör att de vill gå från partner till partner i jakt på den bästa man de kan hitta.
Så hade farfar fel om vikten av äktenskap och monogami? Kanske inte helt och hållet, men jag anser definitivt inte att det var hela sanningen. Detta är ett ämne vi vill gå djupare på i framtida artiklar.
Manliga föreställningar som skadar män
Idéer som att själv är bäste dräng, att hårt tungt kroppsarbete alltid är att föredra, att vila bara är för mesar eller att riktiga män kollar på fotboll hellre än att springa i löparspåret. Dessa är idéer som vi i många fall oftare skadar män än hjälper dem. Och om de inte är nödvändiga för att vi ska kunna bli framgångsrika, lyckliga och förverkliga oss själva, har vi verkligen någon nytta av dem? Borde en man hellre sitta hemma och supa för att döva sin sorg än att våga gråta ut till någon? Nej, men han borde kanske inte heller gå runt och gråta ut om sina svagheter till alla han känner heller. Allt är inte….
Allt är inte svart eller vitt
Efter de första fyra åren började vi som arbetat med Maskulint känna att både vårt skrivande och tänkande inom dessa ämnen nått en platå, och ingen av oss är särskilt intresserade av att bara sitta och återupprepa vad vi sagt tidigare bara för att uppfattas som konsekventa eller för att hålla sidan vid liv. Vi skriver i första hand för vår egen och våra bröders personliga utveckling. För att vi ska kunna fortsätta utvecklas har vi kommit fram till att vi måste våga utmana även oss själva och våra följare för att komma fram till vad som är bäst för våra mål.
Om det finns en mer esoterisk och vågar jag säga andlig sanning om manlighet så är det detta; manlighet är handling, det är en kraft för att utforska, våga ta risker, anta utmaningar och sträva bortom vad våra förfäder lyckats med, samtidigt som vi hedrar dem med att skapa nya stordåd. Kvinnan representerar i större utsträckning naturen, moder jord och varandet. Vi behöver varandras polariteter för att utvecklas. Men det är definitivt inte mannens roll att bara vara nöjd med ”som det alltid varit” att luta sig tillbaka och säga ”nu är jag klar”, det är döden för manlighet.
Övriga delar om Maskulin vision:
Maskulin vision 1: Starka män skapar bättre tider
