Jag är numera en skild man. För fem år sedan hade jag inte trott på det, men mycket hände på kort tid som ledde till det oundvikliga. I dag ser jag tillbaka på uppbrottet som något positivt och lärorikt.
Anti-ego
Jag har alltid sett äktenskap som ett företag. Känslor? Nej, här handlade det om att driva en familj framåt genom livets vedermödor som en sammansvetsad liten armé. Känslor? Sekundärt. Vad jag själv ville som person? Egocentrering var av ondo, tänkte jag då.
Bara förlorare skiljer sig, eller?
Som en företagsledare utbildade jag mig i allt jag kom över som gällde relationer. Det gällde ju att vända minus till plus, få en krisande familj på fötter. Känslor? Sekundärt. Vad jag själv ville? I tredje hand.
Jag hade alltid sett par som skilde sig som förlorare. Misslyckade på kommunikation och effektivitet – sånt som jag var kung på. Jag kunde rentav gotta mig åt andra arma stackare som skilde sig – de var ju underlägsna mina skills.
No More Mr Nice Guy
Det där med att ”rädda” det sjunkande skeppet funkade inte alls, och innerst inne ville jag inte det heller. Det var för barnens skull som jag alls orkade hålla på. Men jag såg ljuset under de månader jag plöjde allt på internet om skilsmässor och relationer. Den stora uppenbarelsen hette No More Mr Nice Guy. En bok som fullständigt förändrat mitt liv.
Män är svin, eller?
En nice guy är en passivt aggressiv liten rackare till man, som ger, ger, ger, ger och uppoffrar sig. Generös i överkant. Men endast för att få själv. Sex, uppskattning och annat att bygga självkänsla med. En nice guy sätter sin partner på piedestal och överöser henne med ömhetsbevis – men bara för att få sådant själv. En nice guy upplever sig vara annorlunda och bättre än andra män. Umgås hellre med tjejer, eftersom män är sådana svin. Något mer om nice guy tänker jag inte yttra, för resten ska du läsa själv. Det är tvång på det, grabbar!
Jag – nice guy?
Jag har aldrig varit speciellt mycket nice guy, trodde jag. Tidigare var jag ju rentav mer åt andra hållet. Men när jag lyssnade på denna utmärkta bok började jag till och med gråta vid något tillfälle. Grundligt förklarades hur beteendet grundas i barndomen, av en son som är beskyddande av sin mamma, eller som tar avstånd av sin far på olika sätt. För mig var det sistnämnda som stämde in.
Tacksam
Sakta men säkert förstod jag hur många misstag och svagheter jag faktiskt uppvisat under de 17 åren jag och Sofia var tillsammans. Exakt vilken betydelse det har haft för saker och ting är svårt att säga nu, men jag är tacksam för de lärdomar boken tillsammans med situationen gett mig.
Läs boken. Alla män behöver läsa den. Ni kommer att tacka mig.
