Oavsett om du ska hugga ved eller träna styrketräning (eller avreagera dig för att du haft en tuff dag) – metal är ofta svaret. Och musiken får inte vara för sofistikerad och fjollig när den krävs grottbjörnsraseri. Här kommer därför tips på fyra album som plockar fram urtidsmänniskan i dig. Vi hade kunnat tipsa om Behemoths samlade verk, men försöker här få till lite variation.
Behemoth: Demigod
The Satanist är egentligen ett bra mycket bättre album, men det är för sofistikerat. Demigod är mer primal urkraft och vrede än ockult svärta. Dessa polacker kan konsten att bygga tunga och hårda låtar som får kampviljan att växa. Det här är ett perfekt album om du behöver slå sönder ett par väggar, eller riva ett hus.
Kolla speciellt in låten: Slaves Shall Serve
Marduk: Serpent Sermon
Svenska Marduk spelar den andra vågens black metal, som kännetecknas av maskingevärssmattrande baskaggar, fräsande ilsken sång och bisvärmsgitarrer. Nackdelen med den här typen av musik är att den kan kännas kraftlös. På Serpent Sermon har dock bandet lyckas få med en tyngd och ett raseri som ökar viljan att slå sönder något vackert. Marduk är i högform just nu, och de har levererat mycket potent och bra musik fyra-fem album i rad. Det här måste du kolla in om du inte har hört det.
Kolla speciellt in låten: World Of Blades
Pantera: The Great Southern Trendkill
Bara namnet ger en fingervisning om vad det handlar om här… Sångaren Phil Anselmo börjar med ett gallskrik och så drar det igång. Pantera handlar mycket om tyngd och rytm, och det gungar på så att det är omöjligt att inte digga. Deras övriga katalog, framförallt Vulgar Display Of Power, är kandidater de med. Ett väldigt stabilt band som är ett måste i lurarna på gymmet (så du slipper höra den mesiga skitmusiken som spelas där).
Kolla speciellt in låten: Drag The Waters
Dawn Of Ashes: Daemonolatry Gnosis
Det här bandet är nog okänt för rätt många av er. Symfonisk death/black med industriella inslag. Sällsynt elakt, då de symfoniska inslagen används uteslutande till att jaga upp en hotfull skräckfilmsstämning. Sången är också bland de elakare i genren. Det här är tungt, hårt, eggande med sin elektronik och helt enkelt ett litet underskattat mästerverk. Smaka bara på låttitlar som ”Crush Thy Enemies”, ”The Ritual” och ”Sermon from The Horned God” så förstår du vad det handlar om. Jag har varit nära att få fortkörningsböter flera gånger med detta album i bilstereon…
Kolla speciellt in låten: I Am Nephilim
