Vi som jobbar med personlig utveckling och oss själva har en benägenhet att krångla till det, så till den milda grad. Mycket beror på det eviga analyserandet. Det är dags att sluta fundera så mycket, och agera istället.
Teoretiker? Akta dig för passivitet
Tillhör du typen som alltid måste läsa på ordentligt innan du gör något? Kan du redogöra för olika teorier om sakers natur, vet precis vilken ”ism” som är vad inom filosofi eller är du kanske nördig inom ett mer praktiskt område? Du är i farozonen. Du riskerar att tänka för mycket och göra för lite.
Jag är en krångelskalle
Här sitter jag och dömer teoretiker. Men faktum är att jag har haft stora problem i mitt liv med att fundera för mycket, och göra för lite. Trots att jag åtminstone varit en handlingens man de sista 5-10 åren, kan jag ibland gräma mig över den tiden som slösades bort på grubblande. Ja, det är ironiskt att ”handlingens man” fortfarande grubblar över det faktum att han grubblade för mycket. Men sådan är vår förbannelse.
Den som vågar är den som vinner
Vilken dunderklyscha: den som vågar han vinner. Men det just så det är. Livet har alltid belönat de som varit dumdristiga och tagit risker, som offrat mycket och ofta vunnit. Några har dött unga också, förstås. Men jag tror att vi generellt kan säga att risktagare belönas. I dag kan jag ångra att jag inte vågade mer som ung. Vågade göra bort mig.
Medelvägen är bäst
I dag, härdad av motgångar och belönad visdom, skulle jag rekommendera en medelväg till de som är unga. Ställ upp hypoteser, testa dem praktiskt. Undvik att fastna i ”analysis paralysis”. Tänk inte för länge. Faktum är att forskning visat att vi ofta tar sämre beslut ju mer data vi samlar in. Detta på grund av att den analytiska delen av hjärnan inte är speciellt bra på att ta beslut.
Ut på djupt vatten
Världen upptäcktes inte av män som satt och grubblade på sin kammare. Det var galningar som Christopher Columbus och liknande, som drog iväg över havet utan att veta var de skulle hamna, som förändrade världen. Våra kära vikinga-förfäder gjorde samma sak. De riskerade sina liv, för att vinningen, om de nu överlevde, förväntades bli stor. Hellre dö ung än att dö gammal och försiktig. Så skulle säkert många av dem se det, och den tanken var skrämmande för en ung version av mig. Icke desto mindre tänker jag rekommendera andra i samma situation, att inte vara såna fegisar.
