Vi fick ett mail av en kvinna som läser Maskulint, och föreslog att hennes text borde publiceras som insändare. Här är den. Håller du med eller inte?

Hittade denna blogg av en tillfällighet och får säga att den är underhållande, innehåller mycket som är träffsäkert men också sådant som enligt min uppfattning leder fel. Och vad har då jag att komma med? Bland det är jag utbildad i arkeologi och har studerat människans ursprung.

Antropologi är en viktig del av arkeologin och man kan aldrig förstå ett samhälle enbart utifrån ett arkeologiskt källmaterial. Så därför studerar man också kulturer, både i samtiden befintliga och genom historiskt källmaterial. Och sedan har jag också då egen erfarenhet av att vara kvinna och människa.

Bra förhållanden kännetecknas av ömsesidighet

Och det är väl kanske en av mina invändningar mot dina texter, att du missar lite den poängen som ligger i ”kvinnligt, manligt, mänskligt”. Kvinnor och män är väldigt olika på många sätt. Det är jag verkligen helt på det klara med. Men vi har också grundläggande likheter. Och en relation kan inte vara för ensidig.

Visst är det säkert så, att mycket av det som är ett bekymmer för en kan man gott vända sig till sin väninna med eller till sina ”bröder” som du kallar den manliga gemenskapen. Men faktum är att rent statistiskt så kännetecknas långvariga hållbara relationer av en ömsesidighet när det gäller att söka goda råd hos sin partner.

Mannen kan leda och ändå rådfråga sin kvinna

En kvinna älskar att få ge sin man stöd och råd på olika sätt. Kärleken växer bara av sånt. Åtminstone hos mig. Statistiskt sett är det de starkaste relationerna där båda parter vänder sig till varandra i förtroende och lyssnar på den andres råd. Sedan att man ska göra det jämnt är ju onödigt.

Men att den andre söker ens åsikt och råd i vissa prekära lägen stärker bara relationen. Och detta behöver ju på intet vis innebära att man ger upp sina egna önskningar och planer eller ett eget liv. Visst bör mannen ha en plan för dejten (liksom för det gemensamma livet) Men jag skulle nog råda honom att paret kan komma överens tillsammans.

Kvinnans stöd är en ovärderlig tillgång

Jag dejtade en man en gång som berättade över huvudet på mig vart vi skulle gå på nästa dejt eftersom jag var ju historiker och det besöksmålet skulle därför passa mig. Jaha. Han var en ledare, men man bör ju lära känna en person och låta den andre få plats. En relation bör växa ur ömsesidighet.

Och när det gäller detta att behöva stöd och råd, går man till historien så var detta en viktig roll för kvinnan i det traditionella viktorianska äktenskapet. En kvinnas trofasta kärlek och stöd var en ovärderlig tillgång.

Ska mannen hela tiden ha garden uppe, leda och planera utan att låta den gemensamma resan genom livet vara just gemensam och dessutom vända sig till andra med alla sina bekymmer så kommer kvinnan att känna sig utestängd. Och det är ingen vettig grogrund.

Därmed inte sagt att man ska diskutera precis allt, och planera när, var och hur man ska ha sex och liknande som du beskriver i bloggen. Självklart blir det ju helt avtändande. Åtminstone för mig. Men jag tror andra typer av kvinnor kan rycka det är mer ok.

Vi väljer själva hur vi vill vara

Jag är ju mer intuitiv än genomsnittet. Kvinnor är också olika. Det är lätt att tro att ”i Afrika finns bara afrikaner”. Men kvinnor och afrikaner omfattas också av mbti’s 16 olika personlighetstyper, där hälften dessutom är -A eller -T. Och vilken kombination ett parförhållande omfattar kommer styra en hel del vilka problem och fördelar den relationen har oavsett om mannen skulle kunna betecknas som alfa eller beta.

Sen tycker jag att det är en annan genomgripande sak som de allra flesta människor har missuppfattat. Och det är vilka vi människor egentligen är. Det är lätt att dra slutsatser på grundval av vår nutid och vår närmaste historia. Men vi människor bestämmer i hög grad själva vilka vi vill vara. Jag säger inte detta utifrån ett kulturmarxistiskt perspektiv, eftersom jag är konservativ. Utan jag säger det utifrån ett antropologiskt perspektiv.

Att utforma våra relationer som vi vill skiljer oss från djuren

Detta finns ju exempelvis också symboliskt beskrivet i bibeln som väl är så långt ifrån kulturmarxistism man kan komma. Och denna förmåga att välja skiljer oss från djuren. På det viset kommer vi aldrig att helt likna de apor i den flock som vi betecknar som alfa och beta. Eller hur.

Människan har rest sig långt där ut över redan under vår arts gryning. Och våra hjärnor är långt mer avancerade än så. Matematikerkvinnan kommer därför trivas bättre med mannen som delar hennes fascination för detta ämne. Se på läkarkåren. Läkare gifter sig numera mycket ofta inom sitt skrå och dessa äktenskap håller dessutom bättre än genomsnittet.

Fördelar att gifta sig med en likasinnad

De kan vända sig till varandra och finna den rätta förståelsen som de möter i ett pressat yrkesliv. Bara ett exempel. Nu befinner vi oss dessutom i ett stadie där vi genomgått många olika utvecklingsfaser i vår civilisation. Därför är det lätt att dra felaktiga slutsatser om vilka vi är. En sådan anakronism från arkeologins förflutna är exempelvis fokuseringen på mannen som den som kom hemsläpande med storviltet, vilket enligt tolkning skulle ha gett honom särskild status.

Detta betraktades genom ett filter av årtusenden med sädesodling. Man glömde helt enkelt att i vår äldsta forntid, som dessutom är den övervägande delen av människans existens, ja då saknades ju i hög grad föda med högt kolhydratvärde, som vi sedan länge odlar i spannmål och rotfrukter. Och ska man titta på nutidens kvinnor så är vi ju mer sugna på kolhydrater och män på kött.

Människor är flockdjur

Framför allt är vi ju flockdjur och kvinnor hade sitt kvinnokollektiv och var inte alls särskilt beroende av män för att överleva och fostra sina barn så länge de hade sin flock. Forntiden var ju mestadels glesbefolkad ska man komma ihåg. Det var ju först långt senare kvinnor blev ekonomiskt beroende av män så som vi ser i vår närmaste historia.

Därmed inte sagt att män inte behöver stärka sin position. Det är oroväckande att män nu allt mer hamnar i samhällets periferi. Och jag tycker din blogg fyller ett stort syfte. Vårt samhälle behöver starka män. För det blir inte bra när kvinnor ska styra socialen till exempel.

När krisen kommer blir maskulinitet hårdvaluta igen

När män bestämde mer över sådant så fungerade det bättre. Ett råd jag skulle ge till alla unga män och pojkar och det är att odla sin tekniska sida. Där kan ni verkligen slå en kvinna på fingrarna och kvinnor är alltid i behov av hjälp på den fronten. Så det är med sorg jag ser att unga killar tappar den sidan av maskuliniteten.

Sedan behöver vi ena oss i en kultur igen. Och jag antar att det kommer vi också att göra så fort det blir någon form av större kris igen. Då kommer maskuliniteten bli hårdvaluta igen. Tyvärr verkar den långsamt växande samhällskris som nu äger rum mer verka som den kokta grodans effekt. Allt gott.

Vänliga hälsningar Stina