Varje år sätter jag upp mål för vad jag ska göra under året, och kommande två, fem, tio och tjugo år. För 2017 var ett av målen att bli bra på matlagning.

Mat – ett stressmoment

Jag har alltid varit sådär på matlagning. Det har helt enkelt aldrig roat mig, utan varit något av ett nödvändigt ont. Ibland har jag grillat på sommaren och ätit ihop med vänner, och då har ändamålet helgat medlen. Annars? Bara ett stressmoment, speciellt för oss som har små barn som knappt äter något alls – och när de väl äter är det idel onyttigheter som snabbmakaroner, köttbullar som mest ser ut som vit deg och fiskpinnar som kan innehålla spår av kamel. Skämt åsido – mat har varit ett stressmoment.

Bli bra på matlagning – ett mål

När jag och frun skilde oss började vi ha barnen varannan vecka, och från att vara två som turas om att laga mat, var det nu endast jag här i mitt hushåll (men dottern är under träning!). Samtidigt som jag insåg att mat är nödvändigt, ville jag även att mat skulle vara nyttig. Men den får inte ta flera timmar att laga. Vad göra? Ja, det var där det där med ett mål att bli bra på matlagning kom in.
Läs mer om målsättning här

Tio utvalda rätter

Första tanken var att välja ut tio recept som jag ska bli bra på, punkt slut. Detta innebar tio rätter som jag ständigt växlar mellan, och med tiden lär mig utantill. Inte så tokig idé, men det där med att lära sig utantill visade sig gå sådär. I ärlighetens namn slutade det med ugnspannkaka väldigt ofta. Varvat med köttfärssås typ Dolmios burk (som ungarna inte gillar). Jag testade paella, men då dög inte räkorna. Jag testade flygande jacob, men då dög inte baconet. Sådär höll det på. Ska passa på att nämna att jag testat flera av de där kassarna med mat och rätter som körs ut (Linas, Ica med flera), men det faller inte ungarna i smaken och kylskåpet blir knökat med rester.

Crockpot – en bra investering

Jag började fundera på vad jag ville egentligen. Det ska vara nyttigt. Det ska vara lättlagat. Och det ska vara hyfsat gott. Något recept ska inte behövas. Jag skaffade en crockpot, en långkoksgryta som jag hade hört mycket bra om. Började laga olika saker i den efter recept, och nu gillade ungarna maten. Det visade sig att recepten såg rätt likartade ut: lök, kött, tomatsås, paprika, grädde, kryddor. Jag lärde mig att det ska vara mindre vätska än väntat och mer kryddor än väntat. Nu gör jag egna grytor, och äter dem med sallat till (undviker pasta, ris, potatis). Ungarna? Tja, de äter ibland. Men nu slipper jag äta stuvade makaroner, fiskpinnar med mera, samtidigt som de kan göra det. Se videon här nedan om du är intresserad av hur min rutin för crockpot ser ut, och där jag även nämner fördelarna med att använda crockpot.

Sluta följ recept

Nu har jag lärt mig principer för matlagning och behöver allt mer sällan recept. Min köttfärssås blir gudomlig, mina grytor blir bra och jag kan slänga ihop en rotfruktsgratäng eller broccolimos (eller potatismos för den delen) utan att läsa något recept. Jag förstår principerna och kan ta dem från andra rätter till nya idéer. Än kan jag inte förklara riktigt, men det blir gott för det mesta. Min rekommendation är att du börjar försöka laga mat utan recept. På relativt kort tid börjar du förstå matlagning, och kan rensa bort krånglet. Vem fan behöver spiskummin? Och hur vagt är inte ”smaka av med salt”? Nej, laga maten själv med få och bra råvaror, och lär dig känslan som kommer från förståelsen av principer.