Dagens värld handlar om nöjen och konsumtion, men väldigt lite om att bli en bättre man. I den mån det alls pratas om personlig utveckling, går denna ut på att acceptera sig själv – inte att arbeta mot att bli den bästa du kan bli.

Jag läser Walden av Henry David Thoreau (recension kommer). Den värld han målar upp är en ytlig sådan, där människor köper nya kläder istället för att jobba med sig själva. Jag slås av hur lite som har förändrats sedan han skrev sin bok på 1840-talet. ”Sådan är människan” tänker jag.

Illusionen av utveckling

Den värld som var modern för Thoreau är knappast nymodig för oss. Hans kritik är ändå giltig för de generationer som lever i dag. Hur kommer det sig? Jag tror att det är samma gamla problem som inte förbättrats. Människan är lat, och vill samtidigt utvecklas. Så hon skapar en illusion av utveckling.

Redan på 1800-talet skapades denna illusion genom shopping. En person som såg ny ut, måste ha genomgått utveckling. Åtminstone kan det kännas så. I dag är förstås shoppandet betydligt mer utpräglat ändå. Resultatet, då som nu, är att du inte blir starkare och bättre på riktigt. Snarare blir du svagare, som behöver shopping för att må bättre.

Nöjen – ett nytt problem

Det vi har i dag som inte var lika väletablerat på Thoreaus tid, är nöjesfokusen. I dag är det få, varken vuxna eller barn, som klarar av att vara sysslolösa under någon längre stund. Så fort det blir stiltje, vaknar rastlösheten. Vi som har barn stöter ofta på frasen ”jag har tråkigt”. Det är en sak när ett barn säger det, men när en vuxen klagar är det ett problem.

Som vi skrev i en av de tidiga artiklarna här på Maskulint, är det nyttigt att ha tråkigt. Det övar tankarna, och ger utrymme för reflektion. Ändå finns det ett sådant motstånd mot kontemplation.

Ytlighet och nöjen ger oss sämre människor

Istället för att utveckla oss själva, skapar vi illusioner av utveckling med yttre attribut. Och istället för att sträva efter att växa som människor söker vi simpla nöjen. Frågor om ”vad gör du i helgen?” indikerar inte sällan vilken självklarhet som anses ligga i total underkastelse inför nöjen.

Jag skulle hävda att hela samhället av i dag är uppbyggt kring konsumtion och nöjen. Ett av de största problemen är att våra barn föds rakt in i detta. De uppfostras till ytliga egoister som bygger identitet med shopping och ägnar sina liv helt åt nöjen. Dessa människor kommer att vara dåligt rustade inför att klara sig själva.

Hur vi undviker snöflingor och vekhet

Precis som Nietzsche sade, blir vi hårdare av att utsättas för prövningar. Därför bör vi söka prövningar, inte nöjen. Precis som Blaise Pascal sade, är människans olycka grundad i det faktum att hon inte kan sitta tyst i ett rum. Därför ska vi söka tystnad, inte förströelse. Vi kommer att bli starkare av att bli fria från detta beroende.

Genom att rensa bort onödig lyx, jobba fokuserat med tydliga mål och tänka långsiktigt, kommer vi sakta men säkert att skapa mening. I dessa tider finns det gott om prövningar, och vi behöver motstå det enorma nöjesutbud som kommer från främst de elektroniska apparaterna och deras appar och kanaler. Inledningsvis tar det emot, men när sorlet tystnar kan vi sakta men säkert upptäcka storheten i det enkla.

Vill du dina barn väl? Då måste du lära dem att beroende av konsumtion och nöjen (och socker!) kommer att försvaga dem. Du måste förbereda dem på ett liv i självständighet, där utveckling av sig själva är det eviga målet. Vilket är alternativet? Att sakta låta dem fördärva sig själva, ovetande, för att en dag bryskt vakna upp – oförberedda. Om du väljer att låta dem förtvina i konsumtion och nöjen – hur kommer du senare att försvara detta val?