Hur vet jag att det är rätt, det jag tänkt göra? Den eviga frågan. Så många långa timmar av mitt liv som ägnats åt grubblande, och som bara lett till en insikt: grubblande leder inte till något.

Sökandet efter det rätta

Fler än en gång i livet har jag funnit mig i en situation där nätter, dagar, veckor, månader förflutit. För att det har varit svårt att välja. Valen har varit för många, eller också har de det inte. Kanske har de varit likvärdiga, kanske har hänsyn för andra människor spelat in. Kanske har min egen rädsla spelat in. De enda medel jag har haft till hands har varit mina egna tankar. Men det har varit tankar som till slut varit uttröttade, förvirrade, fyllda med alltför mycket information, förgiftade.

Det här har alltid slutat på samma sätt. Till sist har jag suttit, legat eller ståt – och varit förbannad. Trött på skiten. Och så har jag bara valt något, bara kört vidare utan tanke på hur alternativet hade sett ut. Och resultatet har alltid varit, att jag tagit mig vidare. Alternativet? Passivitet och ångest.

Läs inte på för mycket

Forskning har visat att ju mer vi läser på om något, desto sämre riskerar beslutet att bli. Anledningen är att den del av hjärnan som söker information, är den del av hjärnan som är sämst på att ta beslut. Ju mer data vi tar in, desto sämre blir beslutet. Chansen är större att vi gör rätt om vi höftar till, går på ”magkänslan” och den där idén om att det bara känns rätt. Kanske blir det fel väg, ändå. Men det är en väg bort från passiviteten.

Vad jag vill säga här är att du behöver komma vidare, ta ett beslut. För ett dåligt beslut är bättre än inget beslut alls. Livet är en väg, och du kan inte sitta i raststugan för länge. Tänk om du faller död ner morgonen därpå? Ta vara på livet.

Chansa mer – strunta i om det är rätt

I mitt liv har den här typen av funderingar gällt sådant som utbildningar, förhållanden och arbeten – men även modet att räcka ut handen och be om hjälp. Exempelvis funderade jag mycket på hur jag längtade tillbaka till landsbygden, när jag bodde i stan. ”Bara jag får bättre lön”, ”Bara jag blir klar med min utbildning”, ”Bara min sambo får jobb” – ja, undanflykterna var många.

En dag blev jag trött på skiten, på ältandet och grubblandet. Vi flyttade helt enkelt. Ingenting var löst med jobb, pendling, pengar eller något alls. Men vet ni vad, vi löste det. Det fick lov att lösas, eftersom det var vårt huvudproblem. Någon månad senare startade jag mitt första företag, och så skaffade vi barn. Som om livet inte var krångligt nog. Men även det löste sig. För att det fick lov att lösas.

Du vet inte om det är rätt – men du vet om det är fel

Vägen framåt är krokig, smal och sikten är obefintlig. Ändå måste du vandra, famla, och ta dig vidare. Just nu hjälper jag en vän som just kommit tillbaka efter en kris. Jag ger honom råden att det är action som gäller. Sök stabilitet, och jobba sedan vidare. Det är så det måste göras. Precis som när man går över en nyfrusen sjö måste isen testas, trevande och försiktigt.

Du behöver chansa och se vad som händer, experimentera. Fundera inte på vad som är rätt. Pröva det som möjligen är rätt. Du kommer att veta, genom att göra. Du kommer aldrig att kunna räkna ut i förväg, hundraprocentigt, vad som är rätt. Ibland har du en klarare idé i förväg, men oftast inte. Det enda du kommer att veta med säkerhet, är när det är fel.

Hur vet jag att det är fel?

Har du en så kallad dålig känsla? Gnager tvivlen? Känns det som att du är på fel plats, och känner du vantrivsel? Dessa känslor kommer ofta redan från start. Ibland försvinner de, för att du hade fel idé – men ibland stannar de. Det är då du behöver resa dig, ta farväl, vandra vidare. Det hela kommer att vara självklart för dig i efterhand.

Läs även:
Därför är det viktigt att vara produktiv
Så behåller du fokus
Låt dem inte skylla på 40-årskrisen