En av de viktigare gränsdragningarna i livet är den mellan dina subjektiva tankar/åsikter och vad andra människor/gruppmoral förväntar sig av dig. I vissa fall är underkastelse inför moral och principer vettigt, men oftast är det något rent förkastligt. Det är en balansgång som inte alltid är enkel att hantera.
Majoriteten är inget att lyssna på
Ett flertal gånger har jag ställts inför situationer, där min subjektiva åsikt inte stämmer överens med konsensus/majoritet. Exempelvis har jag en betydligt mer strikt och konservativ syn på vänskap mellan män och kvinnor, och framförallt vad som anses rimligt i ett förhållande. I den tidsålder vi lever i är det inte alltid lätt att ha en konservativ inställning kring förhållanden, men det finns något som är väldigt viktigt att påpeka: Det är inte gemene man eller majoritetsomröstningar som ska avgöra vad du gör eller inte gör i ditt förhållande.
Själv har jag testat båda vägarna: vikit mig för det ”normala”, och tydligt sagt ifrån vad jag inte går med på. I det förstnämnda fallet mådde jag mycket dåligt, och i det andra var situationen en helt annan. Det finns ett talesätt som säger att tusen flugor inte kan ha fel, men jag menar att växande massor av människor ofta har fel. Masshysteri och grupptryck är något som även den starkaste ibland ger efter för. Var därför noggrann med att det endast finns en sanning: din egen subjektiva kompass.
Vetenskap är inget du behöver lyssna på
När du inte ger vika inför majoriteten kan alltid vetenskapen användas för att övertyga dig om förändring. Dock finns det forskning och undersökningar som visar i princip vad som helst. Viss forskning bevisar tes A, medan annan forskning bevisar tes B och avfärdar tes A. Sådär håller det på. Det är lätt att bli villrådig, som i fallet med svininfluensavaccin och nu klimatfrågan. Ofta har vi inte svaret om vad som var vettigt förrän flera år senare.
Rådet att ge är att helt enkelt sitta lugnt i båten. Hoppa inte på trender, och ta allt du hör med en nypa salt. Om du väljer någon av de givna riktningarna, var medveten om att det kommer att hagla propaganda från alla håll. I tider av falska nyheter och politiska agendor är det mycket svårt att veta vad som är rätt.
Välj förståelse framför dogm
Det finns gott om forskning som visar att människan är väldigt styrd av evolution och biologiska drifter, och samtidigt finns det de som avfärdar detta med vår fria vilja och så vidare. I detta finns politiska agendor åt båda håll, där olika argument används för varför du ska, eller inte ska, bete dig på vissa sätt som man. Å ena sidan bli mer maskulin, å andra sidan bli mer feminin. Vi på Maskulint förespråkar det förstnämnda, och vi strävar efter att göra det utan en partipolitisk agenda. Målet är att du ska få ett bra liv som man. (Läs om fyra viktiga alfaegenskaper här).
När du hör om människans förflutna och vår evolutionära utveckling är det lätt att använda detta som en sorts dogm, och gå ut för att frälsa världen genom att hävda att vi ska fortsätta på samma sätt med manligt/kvinnligt. Det finns dock ingen vinning i detta, då det oundvikligt leder till sammandrabbning med motståndarna. Och en tröttsam diskussion som inte leder till något. Mitt råd är här att använda dina kunskaper om evolutionen, och dra nytta av dem. Exempelvis för din maskulina utveckling, och för din samvaro med kvinnor.
Sammanfattning
I slutändan finns det inget annat rätt och fel än din egen subjektivitet. Det är din egen moraliska kompass som avgör hur du fungerar, och vad du ska välja. Påtvingad flockmoral är en styggelse, och något att vara uppmärksam på. Det finns alltid människor som vill styra dig, och de kan använda argument som majoritet, forskning och annat för att du ska dansa efter deras, i grunden, subjektiva pipa.
Stå stark med din individuella frihet. Gå inte med på inskränkningar från samhället och dåliga argument om lika för alla. Det finns undantag, naturligtvis: om du ingår i en självvald grupp individer är det givetvis gruppens regler och principer som gäller. Skillnaden mot den större globala gemenskap som du fötts in i är rätt uppenbar. Du kan alltså vara en individ och ändå ingå i en gemenskap – det finns ingen motsättning i detta.
Läs även:
Att leva rättrådigt i en nihilistisk värld
