När det talas om framtidshot är det allt som oftast global uppvärmning som står på agendan. Under tiden håller vi sakta men säkert på att förgifta oss själva. För mig blir det allt mer självklart att den enda lösningen är att dra sig undan från konsumism och stress. Är ni också intresserade? Ta kontakt.

”Felet ligger i det samhälle vi skapat”

När detta skrivs sprids en artikel på debattsidan i SVD där en hjärnforskare slår larm angående hur vår värld gör människor psykiskt sjuka. Ironiskt nog kunde jag inte ens läsa den, då Schibstedt först smockade upp en fet annons som inte kunde klickas bort. Därefter blev det något annat fel så att jag endast såg reklam. Tidens tecken.

Det är ingen nyhet att psykisk ohälsa sprider sig som en löpeld. Vi vuxna jobbar nästan ihjäl oss, sitter i långa bilköer i timmar i de allt trängre städerna, och har knappt någon tid alls med nära och kära. Vilket leder till skilsmässor, problem med barn och utbrändhet/depressioner.

Maten vi äter

Senaste uppdateringen kring allt skräp vi får i oss, är aluminium. Detta kan du läsa mer om här: https://gluten-celiaki.blogspot.com/2015/03/aluminium-i-var-mat-den-tysta-mordaren.html

Fasansfull läsning. Jag tänkte först om detta var skrivet av en paranoid foliehatt, så jag tog och kollade upp aluminium på Livsmedelsverket (som brukar vara återhållsamma med varningar). Men även här varnas för aluminium, om än i betydligt mindre mån.

Låt inte konsumtionssamhället vinna – det finns hopp

Passande nog läser jag Henry David Thoreus Walden just nu. Thoreau tog avstånd från samhället redan i mitten av 1800-talet, och hans varningar låter som om de vore nyskrivna. Undrar vad han hade tyckt om vår värld av selfies, kränkta bortskämda brats och ytlig köphysteri. Thoreau levde under ett par år i en liten stuga som han byggt själv, där han odlade bönor och åt murmeldjur samtidigt som han filosoferade över sin existens. Onekligen lockande.

Jag har länge funderat över hur jag ska kunna bryta mig loss från det moderna samhället, och ta mig ut på landet för en stillsam och meningsfull samvaro. Tribe är idealet, och detta innebär att inte vem som helst får göra gemensam sak. Just nu är det jag och de närmaste få som är intresserade. Någon mer? Låt oss veta.

Riva eller lämna?

Jag skrev inledningsvis att vi borde riva det moderna samhället och starta om. Min känsla just nu är dock att det är enklare och mer lockande att bara lämna skeppet. Varför lägga energi på att övertyga personer som ändå vill försvara detta sjunkande skepp? Det är helt enkelt dags att stiga av tigern, och gå åt motsatt håll.

Några konkreta planer och geografiska idéer finns inte. Vi på Maskulint tar gärna emot tips, önskningar och länkar.

Vi har redan berört detta

Känns ämnet bekant? Maskulint har publicerat en serie artiklar under temat moderna hot. Du kan läsa dem alla här: https://maskulint.se/tag/modernt-skadligt/