Jag vet inte hur många gånger jag blivit skojad om för att jag tar livet på allvar. Då menar jag retfulla gliringar även från personer som jag känner rätt bra . I en tid av ironi och och sarkasm är den som menar allvar en udda fågel. Det gäller att stå på sig.

Hur många eldsjälar stöttar du?

Hur många personer känner du som är seriösa med det de gör, utan att försöka trivialisera bort det faktum att de står för något? Som inte ber om ursäkt, säger att ”det här är bara en kul grej” eller ”ja, man gör så gott man kan” eller rentav skämtar bort sitt verk som trams. De är rätt få, men ack så uppfriskande. Hur många personer känner du som stöttar dessa eldsjälar i det de gör?

När jag berättar om mina projekt, speciellt det om produktivitet, kommer det inte sällan gliringar. Det rör sig om varianter av ”livet är till för att njutas”, men även sådant som har med att jag borde slappna av att göra. Naturligtvis ingenting jag bryr mig om. Det som jag noterar är hur ironi och sarkasm används för att göra ner mig, ta ner mig på ”deras” nivå. Jag är en krabba som kravlar upp ur hinken, och de andra vill dra ner mig igen.

Stolthet – sällsynt men vackert

Jag besökte en gång en vikingaby i närområdet. Idealister hade byggt upp den, drev den och tog även emot turister. Det var en hel del ”lajvande” och jag noterade att de inte sade ”Franrike” utan ”Frankerike”. Det fanns andra smålustiga uttryck som de använde för att vara mer historiskt korrekta. Sådant kan man fnissa åt, men det är ovärdigt. Dessa personer har kämpat hårt för något de tror på, och om någon hånar dem för detta förtjänar personen att bli utslängd.

Jag kan tänka mig få saker som är så förargande som respektlöshet gentemot någon som jobbat hårt med ett projekt han tror på. Framförallt om detta sker på en plats där personen utövar sin övertygelse. Det spelar ingen roll vad jag själv tycker om det – om jag är inbjuden är jag en gäst som ska vara tacksam och agera respektfullt.

Dagens ironiska generation

Jag har jobbat med flera personer som aldrig stått för något själva. En person jag tänker på brukade alltid skämta om allt, och även när han blev arg så skojades detta bort efteråt. ”Trodde du jag var arg på riktigt”? Jag fann detta extremt enerverande, då jag har väldigt svårt att umgås med personer som aldrig någonsin menar allvar med något. När flera sådana här personer umgås verkar de dock trivas. Det imiteras, leks med repliker och memes och skämtas friskt. Men sällan har någon av dessa något mål, något de brinner för och drivs av.

Dagens ironiska generation drivs av kortsiktiga vinster, som nya elektroniska prylar, bilar, utlandsresor och annan konsumtion. Ideologi har ersatts av nöjen, och nöjen är också allt som finns i deras sinnevärld. Om de någon gång tar sig för att stå för något, så är det i regel att de är emot något.

Omge dig med seriösa män

Jag tror att du ser ansikten framför dig när du läser denna artikel. De människor jag beskriver är inte sällan harmlösa och ganska roliga att ha runt sig, men de tillför inte så mycket. Min idé är att de egentligen skulle vilja fylla sina liv med värde, men inte vet riktigt vad de ska göra. Kanske är det en svår olycka eller en tragisk händelse i livet som krävs. Kanske är en manlig gemenskap med seriösa individer räddaren i nöden.

Mitt råd till dig är att identifiera bra män runt dig, skapa ett gäng och inspireras av personer som inte skrattar åt att du tar ditt liv på allvar. Det finns mycket du kan göra för dig själv och dina närmaste under den korta tid du lever här. Skämta inte bort livet – ta det på allvar.

Läs även:

Var skeptisk mot skeptiker och ironiska människor

Den som är genuin vinner mitt hjärta