Alltifrån politiker till religiösa ledare och skapare av tv-serier vill att vi ska fokusera på frågan – tänk om det värsta inträffar? Men nästan ingen verkar ställa frågan – tänk om det inte gör det?
En vanlig kommentar från kristna på sociala medier är ”tänk om du har fel och du inte kommer till himmelen?” Och en vanlig motkommentar är ”tänk om du har fel och du har spenderat ditt liv med att tillbe en fantasifigur?”. Men dessa frågeställningar är applicerbara för många andra sammanhang.
Tänk om du har fel?
Till vänstern som tror att Jimmie Åkesson är nästa Hitler. Till Sverigevänner som anser att det redan är ”kört för Sverige”. Miljöaktivister som tror på Al Gore eller till följare av David Icke som tror att rymdödlor är på väg att ta över planeten. Tänk om ni har fel? Vad har era liv inneburit isåfall?
Vad kan du egentligen påverka?
Nästa fråga är, vad kan du egentligen påverka? Tänk om de sensationslystna skvallerblaskorna har rätt om att Putin överväger att invadera Sverige? Ska jag börja posta arga inlägg på Facebook om Putin? Gå med i vårt nedbantade försvar? Eller börja lära mig ryska? Som jag ser det är negativa förutsägelser bara värda något om jag kan göra något åt dem, till exempel att det kan bli dåligt väder imorgon. Bra! Då tar jag med mig ett paraply.
Varför är vi så villiga att tro det värsta?
En enkel förklaring är att detta är en evolutionär överlevnadsmekanism. För våra tidigaste förfäder var det en fördel att vara på sin vakt utifall att grannbyn bestämmer sig för att erövra din by, ifall rovdjur anfaller eller vid händelse av ett vulkanutbrott.
En annan förklaring jag övervägt, mer specifik för vår del av världen, är att vi är rädda för att undergången INTE kommer. Vi är så trötta på vår materialistiska och hedonistiska tillvaro att vi hellre fantiserar om en zombieapokalyps eller naturkatastrofer än förlikar oss med tanken på att vår meningslösa tillvaro kommer fortsätta att existera till vår död.
Vi hoppas att undergången ska bli vår frälsning
Som en seriemördare som innerst inne inser att han är sjuk och hoppas att polisen tar honom. En emokille som hoppas att någon ska se hur han lider och förbarma sig över honom. Eller någon tjockis som innerst inne hoppas få höra att han är så långt gången att han behöver en gastric by-pass operation.
En förestående katastrof befriar oss från att välja vad vi verkligen vill eller kan göra ”jag har inte tid att lära mig spela gitarr, har du inte hört att glaciärerna smälter?”. Vi önskar att något ska inträffa som tvingar oss ut ur vår bekvämlighetszon och påbörja något nytt, vadsomhelst!
Tro på vad du vill, men förbered dig på att du kan ha fel.
Om du vill leva ett ”andligt liv” för att du tror eller hoppas på ett liv efter detta, varför inte välja en tro som optimerar din framgång i det här livet? Så om sankte Per inte väntar vid pärleporten har du iaf levt ett fullt liv du kan vara stolt över. Personligen väljer jag en moral som, om inte ”Gud” accepterar den – tillbringar jag hellre evigheten någon annanstans.
Vill du bidra till att rädda miljön? Okej, men välj då en ekologisk livsstil som i första hand gynnar dig själv. Så om planeten går under på grund av en asteroid från rymden, har din bedrift inte varit helt förgäves.
Läs även:
Att vakna från illusionen
Moderna hot och lösningar – introduktion
