Först hade jag tänkt skriva en artikel om varför gnäll inte är konstruktivt, men det vet alla ändå. Istället tänkte jag på källan till gnället, och problemet med gnället. Nämligen att du retar upp dig på vad andra gör, och kanske rentav blir helt beroende av att ha någon eller något att reta dig på. Den inställningen kommer att förgifta dig.

Först och främst – det positiva med en fiende

En kamp mot en gemensam fiende stärker gruppen. Då var det sagt. Självklart är det inte enbart dåligt att ha någon att kämpa, hata, vilja krossa. Elitidrottare vinner inte bara på sportslighet. I deras huvuden kan du ge dig fan på att deras motståndare förgörs brutalt och utan pardon. Jag vill säga detta först, eftersom det inte har med min poäng att göra.

Det här med gnäll

Med gnäll menar jag klagomål utan avsikt att agera. Framförallt om det fortgår, och blir en sorts mantra. Kanske sitter gnällspiken i fråga och läser kvällstidningar, för att få sin egen pessimistiska världsbild bekräftad. Kanske är gnällspiken en sådan som alltid hittar brister i allt, och därmed förstör såväl sin egen som andras upplevelse.

Leva i opposition

Från gnäll kan det lätt skapas en gemenskap, vilket då blir en sorts motkraft. Vi ser det ofta inom politiken, och även om dessa motreaktioner har lett till positiva saker genom åren har de i största möjliga mån förbittrat människors sinnen. Den allra största nackdelen är dock att en grupp som bildas som en reaktion mot en annan grupp, kommer att bli beroende av den. Om fienden är nedkämpad kommer gruppens syfte att vara över. Det sunda i ett sådant fall, är att splittra gruppen – den har ju uppfyllt sitt syfte. Så är dock sällan fallet, då människors behov av konflikt tar överhanden.

Beroende av en motståndare

Som synes är det inte helt givet att en grupp som finns endast beroende av en gemensam motståndare är av ondo. Det är dock i längden inte konstruktivt med den typen av konstellation. Gnäll och bitterhet smyger sig in, och det finns ett egenintresse i gruppens överlevnad, vilket gör att den helst inte vill vara nöjd – det är egon med i spelet. På ett bakvänt sätt krävs därför en motståndare för att gruppen ska funka ordentligt (se politiken). Kristendomen har haft sin Satan i alla år, och det fungerar motsvarade i flera andra sammanhang.

Agera istället för att reagera

Den som drivs av en alltigenom konstruktiv idé, som kommer inifrån, är inte beroende av någon motståndare. Den är inte överhuvudtaget beroende av en omvärld. Gruppen kan vara en liten bubbla som opererar fokuserad på sina egna intressen, och helt skiter i vad som händer och vad andra tycker och tänker. Ett par exempel är Amish-folket och Wolves Of Vinland. Med det inte sagt att det inte existerar negativitet i dessa grupperingar, men de lever och frodas oavsett vad andra grupperingar säger och tycker.

Så vet du att du inte lever i opposition

Ju färre negationer och anti-begrepp som används när du beskriver dina idéer och syften – desto bättre. Jämför ”Sträva efter styrka” med ”Motverka svaghet”. De betyder nästan samma sak, men den ena är beroende av svaghet, annars finns det ju ingen språngbräda. Om det står många ”inte” i dina stadgar är du helt fel ute. Försök formulera dina mål utan att nämna vilka mål de INTE är.

Är inte det här bara semantiskt mumbo jumbo?

Tyck vad du vill om detta, men den som ständigt letar fel får en helt annan syn på verkligheten än den som är fokuserad på det som ska skapas. Det kan tyckas trivialt att rensa bort negationer, men tro mig – på lång sikt kommer hela ditt liv att förändras.