Vad skiljer killen på gymmet som aldrig växer från han som uppnår en fysik i världsklass? Från dem som bara doppar fötterna i vattnet och plaskar runt lite. Till dem som satsar allt och dyker djupt med huvudet före. Var ligger vinsterna i att vara ett proffs istället för en plaskare?
När någon säger att de ”hållit på med något” i flera år, menar de egentligen ”jag har varit intresserad av något” i flera år. I mitt liv har jag varit intresserad av väldigt många saker, filosofi, poesi, musik, politik, träning och mycket mer. Men jag har bara gjort signifikanta framsteg i ett par av dessa områden. Med tiden har jag lärt mig att identifiera vilka beslut och synsätt som skiljer proffset från en plaskare.
Proffs spelar det långa spelet
En plaskare tänker kortsiktigt, istället för att lära sig från grunden och implementera rutiner som han håller fast vid i flera år, köper han istället ett trettio dagars program. Trettio dagar för att få ett sexpack, trettio dagar för ekonomisk frihet och så vidare. När plaskaren upplever en motgång som avbryter hans program tappar han lusten och ger upp. Medan proffset inte låter sig nedslås av tillfälliga motgångar eftersom han spelar det långa spelet.
Proffset sätter upp delmål istället för slutmål
Medan plaskaren sätter ett slutgiltigt mål som han försöker uppnå inom några månader. Sätter proffset upp många små delmål för varje vecka eller månad för att ständigt utvecklas under hela sin livstid. Som Tony Robbins brukar säga ”de flesta överskattar vad de kan göra på en månad och underskattar vad de kan göra på ett år”.
Ett proffs mäter sina framgångar
Du kan känna igen proffset på gymmet eftersom han håller koll på sina framsteg. Han skriver ned i ett block eller en app exakt hur många repetitioner och vikter han klarade av förra veckan, och hur mycket han klarade att lyfta den här veckan. Plaskaren ”går på känsla” och håller inte koll på sin utveckling, och därför lyfter han sällan mer än vad han gjorde för ett år sedan. Om ett proffs inte märker någon större utveckling efter en tid tar han reda på varför och ändrar sin approach.
Lämnar sin bekvämlighetszon och utmanar sig själv
Plaskaren nöjer sig ofta med att etablera en rutin som gör att han känner sig nöjd med sig själv, men han antar sällan några utmaningar. Proffset försöker ständigt att ta sig till nästa nivå oavsett om det är obekvämt eller till och med skrämmande. Proffset är redo att investera i sig själv för att utvecklas, till exempel genom en dyr och tidskrävande utbildning.
Plaskaren däremot vill inte göra något som äventyrar hans väletablerade livsstil eller göra något där han riskerar att misslyckas, som att skriva upp sig för en tävling. Plaskaren vill aldrig riskera att förlora, därför vinner han aldrig heller.
Proffset följer sina egna regler skoningslöst
Plaskaren sätter gärna upp regler för att lyckas men är ofta villig att tumma på dem. Proffset offrar inte sin plan eller sina drömmar för någonting. Ett extremt exempel är när Arnold Schwarzenegger skulle tävla i Mr Olympia när hans mor ringde och berättade att hans far dött, och att Arnold måste komma hem till begravningen. Arnold sa att han inte kunde komma till begravningen. Hans resonemang var att hans far redan var död, det var inget han kunde förändra, men hans dröm om att vinna levde fortfarande.
Proffset gör det tråkiga arbetet
Plaskaren tycker om de sexiga idéerna om att vara en entreprenör, författare eller ha en vältränad kropp. Men dom skyr de tråkiga delarna av arbetet som är oundvikligt i alla dessa strävanden. De startar gärna en hemsida för ett företag, men de vill inte göra bokföringen. De lyfter gärna lite vikter på gymmet, men de vill inte räkna kalorier och göra justeringar i kosten.
Plaskaren vill inte offra sina nöjen
Plaskaren vill gärna gå ned i vikt, men vill inte offra sitt fredagsmys eller fikabrödet på jobbet. På grund av detta blir plaskaren sällan mer än medioker eller strax över medelmåttig. Proffset däremot är redo att offra sovmorgnar, utekvällar med kompisar, tv-serier och även större saker som ekonomisk trygghet och till och med sitt anseende i allmänhetens ögon för att nå sina mål.
Fokuserar på ett område i taget
Plaskaren har ofta prövat många olika saker, men är sällan expert på ett enda område. Den hårda sanningen är att du inte kan bli en mästare på tjugo, tio eller ens fem saker samtidigt. Det finns inte tillräckligt många timmar på dygnet för det. Detta är proffset medveten om, därför satsar han på att bli riktigt bra på ett område i taget tills han verkligen bemästrat det.
Proffset planerar varje dag
Plaskarens idé om en plan är att göra en lista på tio saker han vill uppnå, men han har ingen aning om hur han ska nå dit. Proffset har få saker på sin lista, men en detaljerad plan för hur han ska uppnå sina mål. Plaskaren har en abstrakt idé om hur han ska nå sina mål genom att träna på gymmet några dagar i veckan. Proffset vet vad han måste göra idag, han vet var han kommer vara om sex månader. Han har koll på sitt kaloriintag, makronutrienter och hur mycket mer han lyfter idag jämfört med för två veckor sedan.
Vad vinner du på att vara ett proffs istället för en plaskare?
Plaskaren kan ägna sig åt personlig utveckling som en hobby. Han behöver inte offra sitt trygga jobb, sina tv-serier eller att äta pizza ett par gånger i veckan. Men när du frågar plaskaren vad hans expertis är har han inget svar. Han är inte tillräckligt bra på något för att vara en mentor eller tjäna pengar på sin passion. Och ingen är särskilt imponerad över en dilettant. Proffset måste offra väldigt mycket andra tar för givet. Men hans framgångar är påtagliga, han kan jobba som en coach eller mentor inom sina områden.
När du ser en plaskare tänker du, han verkar vara en stabil kille. När du ser ett proffs tänker du Holy Shit den killen är på toppen av spelet. Vem vill du vara? Vad vill du få ut av livet? Och viktigaste frågan – vad är du redo att offra för att nå dit?
