En gång om året kommer tankarna kring ålder upp. Jag fyller nu 42. Samtidigt som jag funderar hur jag kom så fort dit , ser jag även fram emot minst lika många år till. Men det finns de som ger upp redan vid 35 och ser livet som över, vilket är tragiskt.

”Man är ingen ungdom längre”

Om en 85-åring skämtar om att han försovit sig en kvart med dessa ord, så är det bara charmigt. Om en 35-årig person som struntar i sin hälsa och sin personliga utveckling uttrycker dem, är det inte charmigt. Ändå är det inga ovanligheter. Det här med att skoja om sin gubbighet blir en sorts alibi till att inte göra något alls.

Se dig omkring, och se bevisen

Det finns massor med exempel på personer som är i mycket bra skick ända upp i 80-årsåldern. Det här handlar inte bara om att ha haft tur med generna (för till viss del spelar ju DNA in), utan är mycket en fråga om hur väl en person tar hand om sig. Lever du ett hälsosamt liv? Ägnar du dig åt något som känns meningsfullt och får dig att utvecklas? Om inte, varför?

Är det dags att agera?

Om du skyller din dåliga fysik och att livet känns meningslöst på din ålder, så är du knappast en realist. Du är bara lat. Det finns de som av olika anledningar inte kan röra sig, på grund av skador och sjukdomar. Er räknar jag definitivt inte in i det lata gänget. Men resten? Fullt friska personer som frivilligt väljer liv som soffpotatisar utan mål eller riktning – ni är lata.

Tama kommer människorna hem på kvällen från närmsta fält eller gata, deras hushåll ekar spöklikt och deras liv tynar bort därför att det andas samma andetag om och om igen; deras skuggors morgon och kväll sträcker sig längre än deras dagliga steg. Vi borde komma hem långväga ifrån, från äventyr, faror och och upptäckter, varje dag, med ny erfarenhet och karaktär.

– Henry David Thoreau, från ”Walden”

”Men jag är ju nöjd med mitt liv”

Det finns gott om personer som verkar nöjda med en tillvaro där varje dag är den andra lik, och där TV-serier och TV-spel efter jobbet är det högre syftet i livet. Om detta har jag inget att säga. Alla gör som de vill. Jag vill ändå att de av er som stämmer in på detta ska försöka se en 85-årig version av er själva. Kan ni se den personen säga ”Jag ägnade mitt liv åt nöjen och jag är nöjd med detta”? Bra. Om inte – gör något åt det medan ni är unga.

Det är ok att ”skylla” på fakta, om det rör sig om fakta

Det här med att skylla på sin ålder är i mångt och mycket en bortförklaring. Genom att framställa sig som ”bortom räddning” kan en person enkelt dra slutsatsen att inget behöver göras. Det är helt enkelt bekvämt att slippa anstränga sig, och detta är själva kärnan i uttalandet om att vara för gammal.

Något som framställs som biologiska fakta används för att täcka upp en obekväm sanning: du är lat. Problemet är bara att det du enkelt kan göra något åt de där sakerna som anges som åldersstyrt och bortom räddning.
Här är en bra artikel från Leva Fett angående att skylla på ålder:
https://levafett.com/2016/05/10/jag-ar-for-gammal/

Läs även:
Låt dem inte skylla på 40-årskrisen, män
Sanningen om pappakroppen och vad du gör åt den