Jag har levt i snart 44 år, och lärt mig en hel del av livet. De bästa lärdomarna har varit förenade med hårda smällar och jobbiga stunder. Här är ett litet destillat av de bästa livsläxorna.

1: Lyssna inte på olyckskorparna

När jag startade företag mötte jag förvånande reaktioner från personer jag trodde att var mina vänner. ”Nu kommer det ingen lönecheck i slutet av månaden”, ”Jaha, då får jag läsa om dig i Justitia” och ”Jaha, nu blir det vatten och bröd då” var bara några av de halvt skämtsamma kommentarer folk gav mig. Jag hade faktiskt förväntat mig mestadels ryggdunkningar och lyckönskningar, men insåg rätt snart att avundsjuka och jantelag är starka krafter.

När jag skulle bli pappa för första gången återkom olyckskorpar, om än inte i samma skepnader. Nu blev jag istället varnad med ord som ”vänta du bara”, ”slut på friden” och ”det finns ingen returrätt på barn”. Föräldraskap skulle bli ett rent helvete, enligt vissa. Nog blev det också en prövning, och är fortfarande. Men långt ifrån någon katastrof, och om något så har faderskapet hjälpt mig att bli en man på riktigt.

Läxan: Lyssna inte på de där missunnsamma gnällspikarna och olyckskorparna. Men var beredd, när du ska försöka dig på något extraordinärt. De vill gärna att du misslyckas, för att du inte ska överglänsa dem och påminna om de drömmar de aldrig vågade ta tag i själva.

2: Omge dig med rätt personer

En direkt slutsats av den föregående punkten är att ta avstånd från olyckskorparna. Välj istället ut personer som stöttar dig, hjälper dig att utvecklas och som vågar säga vad de tycker till dig. Själv är jag väldigt tacksam för vänskapen med min kompanjon Ernst i detta projekt, och för allt annat konstruktivt vår kontakt har lett in i mitt liv.

För närvarande har jag inte fem ”utvalda” som jag har regelbunden kontakt med, men jag har endast konstruktivt sinnade personer i min närhet. Detta betyder att jag alltid kan förvänta mig konstruktiv support oavsett vilket projekt jag ger mig in på. Jag kommer även att stöta på hårt motstånd om jag ägnar mig åt osunda och destruktiva ting.

Läxan: Välj ut några få personer som har bra inflytande över dig. Lägg mindre energi på övriga.

3: Var alltid redo för det värsta

Mobbing, ångest, svek, misslyckanden – livets väg är inte rak. Varken för mig själv eller någon annan. Det bästa vi kan göra är att vara redo, för prövningarna. Under alla år när jag arbetade med min personliga utveckling såg jag den delvis som meningslös. Livet rullade ju på, förhållandet närmade sig 17 år och allting såg ut att förbli så livet ut… Men så en dag tog allting en helt ny vändning, som senare skulle bli ett nytt förhållande. Som i sin tur också tog slut.

I början av 2020 drabbades världen av covid-19, en pandemi som tog de flesta på sängen. Medan några sprang runt i panik, var vi andra som satt lugnt i båten och agerade stöd. Nu visade det sig att alla år av meditation, arbete med mindset och konstruktivt tankesätt skulle löna sig. Jag var ju redo för det här. Krisen gav mig känslan av att jag var född för detta. Men jag var bara redo, och det är jag väldigt tacksam för.

Läxan: Praktisera stoicism.

4: Unna dig det bästa

Jag har varit dumsnål många gånger, bland annat alla gånger jag köpt den där billiga grillen på bensinmacken. Grillen som sedermera rostade sönder inför nästa säsong. Eller när jag skaffade det där billiga märket av musikspelare, som jag skulle svära över när favoritmusiken lät skit. Idag investerar jag i kvalitet, men jag investerar sparsmakat och mer sällan.

Idealet tar jag med mig även i andra sammanhang. Varför äta billigt massproducerat kött som matats fullt med kemikalier, när det finns gräsbetat och närodlat som är bra för min hälsa? Varför åka andra klass på tåget bland skrikiga ungar när jag kan sitta i första klass och samtidigt få saker gjorda i datorn? Ja, ni fattar. Genom att ge mig själv det bästa, signalerar jag mitt värde till mig själv.

Läxan: Sätt dig själv först.

5: Var inte ett offer

Livet har varit mer eller mindre tufft för de flesta av oss. Eftersom det inte är en tävling, bör vi inte jämföra vad vi råkat ut för. Vissa av oss tål prövningar bättre, och vissa tål dem sämre. Det är inget att fundera över heller. Vad som däremot är viktigt, är att göra upp med det förflutna och lämna det därhän. Offermentalitet bringar olycka långt efter att vi upplevde de där jobbiga åren, månaderna, dagarna eller minuterna. Det är upp till oss att ta lärdom, och gå vidare.

Det är lätt hänt att tänka på hur enkelt och bra livet hade varit under de perfekta förutsättningarna, och bli bitter vid jämförelse med andra som (enligt oss själva) haft det lättare. Men vad tjänar det egentligen till? Varför låta taggen sitta kvar i kroppen, när den kan dras ut och förpassas dit där den hör hemma: acceptansens historiska arkiv.

Läxan: Gör upp med ditt förflutna, gå vidare och undvik bitterhet.