Jag vet inte hur många gånger jag sett dem, uppmaningar till bojkotter av artister, politiker, författare. Detta med hänvisning till upphovsmannens idéer eller åsikter. Jag tror att den här inställningen leder till att vi går miste om mycket som är givande i livet. Syftet med artikeln är att förklara varför du inte ska stänga öronen gentemot oliktänkande.

Words build bridges into unexplored regions.

– Adolf Hitler

Politiska bojkotter av människor är vanligt

Ibland ser jag i flödet på sociala medier hur människor konstaterar ”alla som röstar på X” kan ta bort sig från min vänner-lista. X är oftast Sverigedemokraterna, men ibland kan det vara även Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Eller någon av de extremare alternativen på någon av ytterkanterna. Själv förstår jag inte resonemanget, då jag föredrar att ha en vildvuxen flora av åsikter i mitt flöde. Jag anser att det finns något att lära från alla.

Följaktligen ser jag det ena och det andra i mitt flöde, och jag håller definitivt inte med om allt. En del av det, exempelvis könskampspropaganda, kan till och med göra mig förbannad. Men likväl blockerar jag inte dessa personer, startar bråk eller lägger stora mängder energi på personerna bakom. Jag försöker förstå, och jag försöker se hur dessa meningsmotståndare tänker.

Many of his reforms attract me. He seems to have done much for the peasant class. I admit an iron hand is there. But as violence is the basis of Western society, Mussolini’s reforms deserve an impartial study.

– Mahatma Gandhi

Överförmynderi och curling

Kränkta människor finns det gott om, och sedan sociala medier blev en normal kanal för kommunikation verkar det rentav ha blivit vanligare. Responsen på detta är i många fall att företag skitnödigt likriktar sina varumärken för att inte uppröra de känsliga individerna. Från statligt håll handlar det mer om att linda in saker i samhället, och försöka vara ”inkluderande” på en nivå där det är löjeväckande. Kvotering gällande kön och etnicitet tycks förekomma i varenda informationsbroschyr och reklamfilm nuförtiden. Larvigt värre.

Vad detta leder till, är att människor allt mer leds bort från sin förmåga att tänka själva. Idén om att det faktiskt är ok att inte tycka lika, att ha olika åsikter, försvinner i horisonten. Nu ska alla tycka lika, åtminstone ska det se så ut på utsidan. Vilket gör att det blir mer och mer kontroversiellt att komma ut som oliktänkande. Samhället som sådant blir naturligtvis sämre, när en konstruktiv diskussion av eldfängt slag i princip blir omöjlig att hålla.

Den som står i skuld är icke fri

– Göran Persson

Lär av motståndarna

Jag är inget större fan av Göran Persson, en av våra före detta statsministrar. Jag är definitivt inget fan av Socialdemokraterna heller. Men likväl är citatet här ovan något som jag brukar lyfta fram i diskussioner om frihet. I detta hade Göran Persson en mycket bra poäng, tycker jag. Som synes på tidigare citat i artikeln hade även Hitler goda idéer, och godhetens apostel Ghandi (så som han populärt presenteras) kunde säga något som inte lät som godhet.

Vad jag vill komma till är att vi måste skilja på idé och person (och Persson). Även en människa som vi ogillar kan säga kloka saker, och vi behöver inte bekänna oss till deras läror bara för att vi finner en av deras idéer som goda. Jag kan hitta bra vettiga idéer hos såväl Stalin, Lenin, Hitler och Mussolini som i Bibeln, Koranen och Bhagavad Ghita. Jag blir inte automatiskt en -ist av något slag för att jag gillar vältänkta tankar.

Skilj på konstnär och konstverk

Inom konsten blir det än mer uppenbart hur viktigt det är att skilja på konstnär och konstverk. Musik ligger mig nära hjärtat, och framförallt då metal. Bland mina favoriter finns såväl satanism som katolicism representerat, och upphovsmännen står politiskt för allt ifrån extremvänster till extremhöger och med en stor del anarkism. Jag blir inte automatiskt anhängare av en lära för att jag gillar en viss musik. Ganska självklart kan tyckas, men med tanke på alla dessa bojkotter verkar det inte så.

Tuggmotstånd utvecklar. När jag tar del av kultur som står för något jag ogillar, tvingas jag tänka till. Jag provoceras. Om jag tar del av något som jag håller med om känns det förstås bra, men effekten är något av att bli klappad på axeln. Genom att få mina åsikter ifrågasatta, måste jag även försvara dem inför mig själv. På så vis utvecklas jag som person, och tar mindre för givet i livet som helhet.

Min uppmaning till dig

Nästa gång du ser något som får vreden att växa i kroppen, fundera på varför du blir arg. Vilka beståndsdelar i texten, filmen, musiken är det som retar dig? Finns det något i detta som du kan ta till dig, och justera dina befintliga ställningstaganden? Finns det något bra argument som motsäger det du inte håller med om, så att du helt enkelt kan förkasta det? Se konstruktivt på det du tar del av, och tänk på att hålla dina inre känslor i schack (läs mer: länk).

När det gäller bojkott av kommersiella varumärken är det lite annorlunda. Där finns det en relevans i att sluta handla ett visst märke, då du genom att aktivt val faktiskt hjälper till att hålla det goda vid liv, medan det undermåliga tynar bort och dör. Detta är också varför du inte borde rösta på kompisars band i omröstningar, om du innerst inne tycker att det är dålig musik. Främja den goda kulturen – men gör det för dess egen kvalitet och inte för vad personerna bakom står för.

Vad tycker du om mitt resonemang? Finns det några fall där det inte gäller? Kommentera gärna.

Läs även:
Nietzsche – en inspiration för alla män
Det existerar inga dygder utan uppoffring