Hur många smarta och kompetenta män känner du, som ägnar sin fritid åt helt meningslösa nöjen? Vi känner alla förmodligen minst en person som samlar på Star Wars-prylar, doktorerar i onödigt vetande eller är närmast religiöst engagerad i ett idrottslag. Här kommer råd hur du undviker att slösa bort livet på meningslösa nöjen, och hur du hindrar andra från att göra det.

”Är du så jävla mycket bättre själv då!”

Den som tänder en cigarett i ett ammunitionsförråd kommer att bli varse varför det är en dålig idé. Och den som ifrågasätter andras hobbies kan råka ut för ungefär samma. Jösses vad skäll jag har fått för att jag påpekat det meningslösa i fantasy football, plöjande av varenda serie på Netflix eller engagemang i ämnen som ger absolut noll i personers liv.

”Låt var och en sköta sitt!”, ”Är du så jävla mycket bättre själv då!”, ”Alla är inte så duktiga som du!”. Ja, det är ofta integritet och ifrågasättande av en själv som blir reaktionen. Egentligen borde man inte ifrågasätta, och låta folk sköta sitt? Eller? Jag låter oftast bekanta och mer avlägsna personer komma undan med detta beteende, men inte de personer jag bryr mig om. Varför? För att jag vet att de innerst inne skulle må bättre och egentligen vill något annat.

Vem avgör vad som är meningslösa nöjen?

Var och en av oss har självklart rätt till en stunds avslappning och njutning av sådant som inte ger speciellt mycket, som att se på sport, spela tv-spel eller vad det kan vara. Min poäng är inte att alla måste vara stoiska produktivitetsmaskiner. Alla behöver vi nöjen. Alla behöver vi fira. Alla behöver vi njuta av livet också.

Min poäng är att om nöjena helt tar över ens liv, och ingenting vettigt och utvecklande blir gjort – då kommer den där andra personen att må sämre. Han kommer att sjunka djupare ner i nöjesträsket. Och han kommer att få mycket svårare att ta sig upp därifrån. Han blir en passiv soffpotatis och inte speciellt intressant att ha som vän. Eller hur?

Nedan följer steg för steg hur du kan konfrontera på ett konstruktivt sätt.

1: Det är sunt att ifrågasätta – men gör det med en förklaring

När du ska väcka den slumrande björnen, eller tända ciggen i ammunitionsförrådet, se till att använda ett avväpnande argument. ”Jag ser en duktig person som slösar bort sitt liv, istället för att göra det han är ämnad att göra”. En kommentar av den sorten är en komplimang, och en hedersbetygelse. Ingen närstående kan bibehålla full ilska där.

2: Dra dig undan när du har levererat budskapet

Nu har du sagt att du tycker att smurfsamlandet gått till överdrift. Erbjud dig nu att hjälpa till, men säg att det är den andra personen som måste komma till dig. Det är trots allt inget barn du ska uppfostra, utan en vuxen man. Då är det på hans villkor och initiativ en förändring måste ske. ”Du vet var jag finns” säger du sedan.

3: Ge goda råd – på dina villkor

Om nu den andra parten kommer och säger ”Ok, jag har tänkt på vad du sade och inser att jag borde göra något vettigare än att samla på smurfar”, var beredd på att ställa krav. Nu kan du säga ”Jag hjälper dig – men bara om du lovar att lyssna och inte är defensiv”.

4: Framför dina tankar

Du har fått godkänt. Nu berättar du precis hur du känner. Om vad som ska ta smurfsamlandets plats, och framförallt vad du kan göra för att stötta denna utveckling. Kanske är det att starta eget som har lockat, och smurfarna som varit ett surrogat. Kanske är det psykiska problem som bromsat. Kanske är det livssituationen som sådan, som behövts ta tag i. Vad det än är – var tydlig med vad som bör göras och vad du kan hjälpa till med.

5: Påminn om kraven

Gör den andra personen till ansvarig gentemot dig. Använd deadlines, var hård och kräv resultat. Om personen sviker, dra dig undan. Du ska inte behöva vara en dagisfröken.

6: Var beredd på att backa

Visa att du menar allvar med kraven. Säg ”Ok, det är upp till dig. Säg till om du ångrar dig” om personen väljer att avsluta sitt engagemang och gå tillbaka till smurfarna.