Lever du ditt liv som ett löv i vinden? Är dina problem alltid någon annans fel? Eller beroende av yttre omständigheter? Vad skulle det innebära om du slutade med ursäkter? Och tog tillbaka makten över ditt eget liv?
Vi lever i en tid där alla tävlar om att vara ett offer, vem det är mest synd om, vem som ska slippa ta ansvar. På ett plan är det förståeligt, ansvar är en börda som ofta kräver risker, hårt arbete och att få skulden för det mesta, även när det inte är ditt fel. Men i de djupaste vatten finns ofta även de största gåvorna.
Jag säger inte att det inte finns situationer där du faktiskt befinner dig i skiten beroende på yttre omständigheter som du inte har kontroll över. När du förlorar en nära anhörig, någon krockar med dig i trafiken och så vidare. Men även i dessa situationer finns det ett element av ansvar, i hur du hanterar dessa omständigheter. För bevisligen finns det gott om exempel på män som drabbats av alla helvetets olyckor, övergrepp, krig med mera som ändå lyckas ta sig igenom allt detta och skapa fantastiska liv. Det betyder inte att du måste må bra hela tiden (länk), men att du tar ansvar för att förbättra ditt sinnestillstånd över tid.
Skillnaden mellan att be om ursäkt och att komma med ursäkter
Att be om ursäkt och erkänna när du gjort fel mot någon som har värde för dig, det är styrka och en del av att ta ansvar. Att komma med ursäkter för att fly ansvar, det är ett tecken på svaghet. Låt oss säga att du planerat ett möte med en vän, och du kommer försent. Om du säger ”jag ber om ursäkt för att jag är sen, jag hade inte planerat tillräckligt bra för att hinna, vilket är respektlöst mot dig och din tid. Jag lovar att det inte kommer att upprepas”. Här visar du att du tar ansvar för konsekvensen av ditt eget beteende och att du tar ansvar för att åtgärda det.
Om du däremot kommer med ursäkter som ”min flickvän ockuperade badrummet så jag hann inte göra mig iordning”. ”Jag gick ned till busstationen men då hade bussen redan åkt”. Eller den värsta ursäkten ”det var du som ville hålla mötet så jävla tidigt, då kan du inte förvänta dig att jag ska komma i tid”. I dessa fall försöker du skylla ditt ansvar på yttre faktorer vilket får dig att framstå som svag och opålitlig. Men ännu värre för dig, är att du bär på en mentalitet där du alltid är ett offer, som begränsar ditt tänkande och får dig att må dåligt.
Att ta ansvar för andra är vad som utmärker en ledare och en riktig man.
Vad som utmärker en ledare, eller en stark man, oavsett om det gäller att leda en militär enhet, ett företag eller bara en familjeutflykt – är att han tar ansvar. När en korpral leder en övning, som misslyckas för att hans soldater inte var tillräckligt förberedda. Då säger korpralen till sin överordnade ”Kapten jag bär ansvaret för att jag inte tränat mina män tillräckligt bra”.
När de anställda i företaget inte arbetar tillräckligt hårt säger företagsledaren till sin styrelse ”jag tar ansvar för att jag inte motiverat mina anställda” eller ”jag tar ansvar för att vi inte anställt människor av rätt virke”. När barnen inte är påklädda och frun inte har packat sin väska, när det är dags att åka till flygplatsen, säger fadern ”jag tar ansvar för att jag inte gett er en tidsram som var mer realistisk”.
Att ta ansvar betyder inte att ta skit, eller att aldrig kritisera någon annan
Bara för att du tar ansvar för allting som händer i ditt liv, betyder inte att du låter andra trampa på dig, eller att du inte kan påpeka brister hos andra. På samma sätt som du har ansvar för dina egna handlingar, har du även ansvar för hur du förhåller dig till andra människors handlingar. Som vi tagit upp i flera artiklar här på Maskulint, är du genomsnittet av de fem personer du umgås mest med. Om människor i din närhet har en negativ inverkan på dig eller på vad du försöker göra. Om dessa människor har en potential att förändras till det bättre, kan du hjälpa dem på vägen.
Men ibland är människor ovilliga eller oförmögna till att förändras, då är det ditt ansvar att avsluta relationen, eller åtminstone minimera den. Det kan handla om en relation där din partner beter sig på ett ovärdigt sätt, eller sviker ditt förtroende. Då är det ditt ansvar att bryta det förhållandet, oavsett om det rör sig om en flickvän eller din hustru. Läs även ”Skilsmässa – det är inte världens undergång. Samma sak gäller en kompanjon som är opålitlig, eller en nära vän som försöker dra ned dig, eller som bara ger negativ feedback.
Rekommenderad läsning: Excuses begone av Wayne Dyer och Extreme ownership av Jocko Willink
Läs även:
Tre maximer för styrka
Revolutionera ditt liv med städning
Hindret är vägen (recension)
