Varför blir så många upprörda när dom ser tiggare? Vad i deras livsstil retar så många? Vad säger det om oss? Och vad kan vi lära oss från detta fenomen?

Ett exempel för att definiera tiggare i detta sammanghang. Det sitter en ung utländsk tjej utanför banken i min kommun. Jag ser henne varje morgon på min väg till jobbet på samma plats. Med trasiga och smutsiga kläder med utsträckta händer.

Senare på dagen, vid olika tider, ser jag samma tjej nyduschad i fina märkeskläder vandra omkring i köpcentrumet. I samma centrum ”arbetar” åtminstone två andra tiggare på samma sätt.

Hur reagerar de flesta på tiggare

Reaktionen på dessa tiggare brukar variera mellan främst övre medelklasstanter som ger dem pengar och vandrar iväg med ett självbelåtet leende. Till medelålders män som ger dem arga blickar och skakar på huvudet. Jag brukade tillhöra den sistnämnda kategorin.

Det är säkert många av dessa tiggare som även ägnar sig åt olika typer av brottslighet. Men utöver detta, vad är det i deras livsstil som retar så många? Jag har frågat några män jag känner som retar sig på fenomenet.

Varför tigger inte du?

Det vanligaste svaret är att man retar sig på att dessa människor åtnjuter välfärdsförmåner utan att jobba och göra rätt för sig. Eller bara det faktum att vissa människor kan leva/överleva utan att behöva arbeta.

Det första svaret är intressant, eftersom samma människor som retar sig på vad dom ser som ”fel i systemet” ofta röstar på partier som har skapat dessa system, från vänsterpartiet till moderaterna. Inte bara det, dom jobbar extremt hårt för att betala så mycket skatt dom kan till samma system.

Det andra svaret är ännu mer intressant. Om dom verkligen anser att tiggarna har lurat systemet genom att sitta på gatan och förlita sig på andras givmildhet, varför gör dom inte samma sak själva?

Vad gör du om din motspelare fuskar?

Det är lite som att spela kort med någon som uppenbarligen fuskar. Antingen kan du försöka få din motspelare att sluta fuska på olika sätt (kanske genom att hota med att sluta spela). Ett annat alternativ är att du börjar fuska också, då vinner den bästa fuskaren.

Det tredje och enligt mig bästa alternativet är att du avlägsnar dig från spelet. Men de flesta verkar välja ett fjärde alternativ, att fortsätta spela med samma motpart varje dag, och vara fortsatt arga på att dom fortsätter att fuska. Detta verkar åtminstone för mig högst irrationellt. Antingen gör vi något åt ett potentiellt problem, eller så får vi lära oss acceptera det.

Vad kan vi lära oss av tiggarna?

De främst utländska tiggarna och deras belackare har ofta en sak gemensamt, de har ingen respekt för det system som styr vårt samhälle. Skillnaden är att tiggarna ofta undviker att bidra till samma system, och istället gör allt för att tjäna på det. Samma sak går förövrigt att säga om högt uppsatta VDs som flyttar sina pengar till andra länder för att slippa betala skatt.

Jag vill givetvis inte uppmana någon till att bli en tiggare, det är varken en optimal eller hedervärd livsstil. Inte heller vill jag uppmana någon till att ljuga eller bryta några lagar. Men det vi kan lära oss från tiggarna, är att vi kan skala ned på vår livsstil så att vi slipper jobba ihjäl oss. Och att vi inte behöver bidra till ett samhällssystem mer än vad lagen kräver.

Hur applicerar vi dessa lärdomar i vårt eget liv?

För att skapa en livsstil där du slipper slava för ett jobb du hatar, lär dig leva en spartansk livsstil (länk) och att tänka som en minimalist (länk). För att slippa betala mer skatt än nödvändigt (utan att bryta några lagar) läs böcker som ”Rich Dad Poor Dad” av Robert T Kiyosaki och lär dig hur dom stora spelarna i ekonomin gör.

Alternativet till detta är att engagera dig politiskt och försöka bidra till att skapa ett nytt politiskt system som du hellre vill arbeta inom. All heder till dig i så fall, men jag ägnade nästan tio år av mitt liv till det, och jag rekommenderar det inte. Men att bara vara förbannad på att andra utnyttjar systemet samtidigt som du inte gör något för att förändra detsamma eller dig själv, är för mig höjden av dumhet eller självplågeri.