Vare sig du marinerar hjärnan med nyheter, bälgar i dig alkohol, jobbar mer än nödvändigt eller spelar dataspel – det du sysslar med är att skapa illusioner – det är dags att du vaknar från din dröm. Den som vaknar för sent, kommer att vakna lagom till sin död.
Få upplevelser är så klargörande för medvetandet som en promenad i totalt beckmörker, gärna med kylan bitande i kinder och händer, blåsten pinande och de hala stenarna lurande likt demoner, redo att stjälpa en oförsiktig vandrare. Det bekväma livet med Playstation, smartphones och bag in box uppenbaras som en bluff vid jämförelse.
Fokus på nattens skådespel
Jag gick med min flickvän för att se på novembermånen, lysande gul och mäktig över silhuetterna av grantoppar som tornade upp sig över den närliggande älvravinen. Strax intill oss hördes Västerdalälvens fräsande när den passerade en närliggande fors. Det var mörkt, men i mörkret kunde jag ändå ana känslan av den ånga som stiger upp när älven är varmare än kvällsluften.
Vi hade inga rökverk, inget vin, ingen sprit och full fokus var på nattens mäktiga skådespel. Ganska snart glömdes den vardagliga människovärlden bort, för en primal och oföränderligt karg. Den som våra förfäder upplevde före oss, och som väntar där på oss, bortom alla moderna distraktioner.
Det är nyttigt att besöka verkligheten ibland
Det är lätt att svepas iväg av romantik, men min poäng är: det finns en verklighet som inte ligger så långt från oss, och som är vilsam och helt enkelt bra för oss att uppleva. I kvällsmörkret möter vi oss själva, känner oss levande (vädrets prövningar bidrar till detta). Framförallt märker vi vilka vi är, utan förlängningar av egot via elektroniska digitala hjälpmedel. ”Grounded” så att säga.
