Brukar du kasta av dig strumpor och skor och ta en runda i trädgården för att fira våren? Är du ett fan av Ernst Kirschstiger eller försöker du härma de spartanska soldaterna från filmen 300? Jag har sysslat med barfotalöpning sedan 2014 och det har gett mig väldigt mycket både fysiskt och mentalt. Så är det manligt att vara barfota? Mitt svar är nog att det beror på vad man gör under tiden.

Får man kontakt med moder jord?

När man talar om att få kontakt med moder jord och att bli ”grounded” känns det för mig som något huvudsakligen kvinnligt. Om man är ute efter en maskulin utveckling tror jag man ska försöka gå via någon av de manliga arketyperna. Enda sedan jag läste Man and his symbols av C.G. Jung har jag använt mig av hans teori om arketyper. Enligt Jung föds man med ett antal undermedvetna bilder som man kan säga beskriver olika sätt att vara människa. Jag listar några av de manliga nedan.

Krigaren

Ryttare i den persiska armén började på 1400-talet att ha en slags skor med klack för att den inte skulle glida ur stigbygeln, innan dess var sandalen standard på slagfältet. Romerska soldater hade en variant som kallades för Caligae, dessa gick upp till anklarna och hade relativt tjock sula, de kunde ibland även ha dubbar undertill. De som har sysslat med någon japansk kampsport såsom Aikido har förmodligen stött på speciella strumpor där stortån har ett eget fack. Poängen med dessa strumpor är att de ska passa i waraji sandalerna som samurajerna hade året runt. Dessa sandaler används fortfarande av japanska buddhist-munkar.

Jägaren

Det finns några områden på Jorden där jägare fortfarande springer efter sina byten för att trötta ut dem. Bushmän i Afrika är ett exempel, de är oftast barfota. Det är i stora delar av Afrika vanligt att man springer till sitt arbete, eller skola, kanske 10 km enkel väg, barfota. Det finns säkert någon bland våra läsare som kommer ihåg när den Etiopiske maratonlöparen Abebe Bikila vann OS-guld i maraton 1960. Han kunde inte få tag på några bekväma skor i Rom så han bestämde sig strax innan loppet för att springa barfota. Efter att ha gått i mål utanför Colloseum, vunnit OS-guld samt slagit Popovs världsrekord började han jogga på stället och påstod att han gärna hade sprungit tio kilometer till. På senare år har trail-löpning blivit populärt, här kan man springa långa lopp i naturen och väcka en form av jägarenergi till liv inom sig.

Mystikern

Någonting som nästan har försvunnit från vårt samhälle är de kringvandrande mystikerna. När man talar med äldre människor kommer de ofta ihåg kringvandrande predikanter som, en bra bit in på 1900-talet fanns lite varstans i Sverige. Ett exempel är David Petander. I hedniska Skandinavien behandlades vandringsmän i regel mycket bra, man gav dem mat och husrum när de kom eftersom de kunde vara Oden förklädd. I utbyte fick man sagor och nyheter från omvärlden. Det som är gemensamt för alla mystiker, kristna hedniska eller annat är att de ofta går barfota eller i sandaler.

Hur kommer man igång med barfotalöpning?

Det vi idag skulle kalla joggingskor kom inte för ens 1976 då tillverkaren Brooks lanserade sin sko med vadderad sula. Fram till mitten av 1970-talet såg löparskor ungefär ut som Converse med en sula på några millimeter. Idag finns till och med löparskor med lufkuddar som dämpning och det finns en stor spridning på vad olika idrottsmän föredrar.

Jag tycker definitivt man ska prova barfotalöpning om man är intresserad. Om man har sprungit länge i skor med tjock sula kommer det att ta några månader att vänja sig. Börja på mjukt underlag, spring korta sträckor, vila vaderna. Det är vaderna och hälsenan som tar smällen, när jag precis hade börjat springa barfota hade jag sådan träningsvärk att jag inte kunde gå upp för en trappa. Man kan endera ha skor med tunn sula, fivefingers, sandaler eller köra helt barfota.

Vivibarefoot, vibram och joenimble är de stora märkena men det finns en uppsjö om man letar lite på nätet. För sandaler är Lunasandals de största. Joenimble har butiker i Stockholm, Göteborg, Malmö och Linköping.

Lycka till!