Fysisk utveckling

Bli vän med din hunger och andra signaler från kroppen

Oavsett om du försöker prestera bättre på gymmet, om du vill springa längre, hoppa högre, gå ned i vikt eller upp i vikt, måste du vara bekväm med signalerna från din kropp som är till för att skydda dig, men som i många fall är obefogade.

När jag skriver detta genomgår jag en kraftig viktnedgång för att optimera min fysiska förmåga och estetiska mål. Detta innebär att jag lever på ett kraftigt underskott av kalorier mot vad jag brukar stoppa i mig. Med detta har jag tvingats handskas med en enorm känsla av hunger, vilket lett mig till att reflektera över hur vi kan göra oss bekväma med att vara obekväma.

Våra kroppar (hjärnor) strävar ständigt efter att bevara vårt nuvarande tillstånd

Våra kroppar strävar ständigt efter att upprätthålla det nya normala. Om vi varit kraftigt överviktiga under lång tid är det normalt för vårt nuvarande tillstånd, och våra kroppar (eller rättare sagt hjärnor) kommer protestera om vi plötsligt börjar äta mindre för att gå ned i vikt. Samma sak om du varit underviktig under lång tid, även om du faktiskt behöver mycket mer näring för att fungera optimalt, kommer din hjärna protestera när du äter mycket mer och säga ”vad håller du på med? Så här mycket brukar vi inte äta!”.

Varför motarbetar våra hjärnor våra mål?

Anledningen till att våra hjärnor ständigt försöker upprätthålla den fysik som just nu är normalt för oss, är egentligen för att skydda oss, eftersom historiskt sett har stora förändringar med kost och aktivitet inneburit stora risker. Om dina resurser är extremt begränsade och du plötsligt börjar äta väldigt mycket kommer det kännas dåligt, eftersom du är inställd på att leva på små resurser.
Om du redan lagt på dig mycket övervikt och plötsligt börjar äta mindre, tror din hjärna att du lagt på dig en massa övervikt för att kunna överleva under svält, om du börjar äta mindre kommer din hjärna skicka orossignaler till din kropp om att dina viktiga reservlager är på väg att ta slut.

Hur kan vi gå emot hjärnans varningar och stå ut mentalt med förändring?

Övergången från en fysik till en radikalt annorlunda kommer att innebära mycket obehagliga känslor av de skäl jag redan förklarat, men hur kan vi handskas med detta? Detta är egentligen samma problematik för nästan allt vi försöker bli bättre på. Hur kan vi stå emot abstinens när vi slutar snusa? Hur står vi emot rädslan för att bli avvisade när vi vill bjuda ut en kvinna? Hur står vi emot andra distraktioner när vi försöker studera).

Obehag är inte alltid något dåligt

Det första vi måste göra är att förstå hjärnans signaler på djupet, vad försöker de säga oss? Och när borde vi gå emot dem? Om någon anfaller dig med en kniv och du känner en djup impuls att försvara dig eller fly borde du lyssna på den. Men om du fått i dig tillräckligt med näring för vad du försöker uppnå, oavsett om det är viktnedgång eller muskelökning, och din kropp säger att du borde äta mer (eller mindre) är det helt okej att bara låta känslan vara där utan att agera på den.

I den moderna västvärlden har vi blivit så vana vid överflöd att minsta krämpa betraktas som ett akuttillstånd, minsta dipp i humöret är en depression (något som kliniskt sett är något betydligt allvarligare) och minsta lilla hunger eller fysiskt motstånd är en stor kris eller grym orättvisa. Denna moderna fobi för obehag har gjort oss betydligt svagare och utsatta som folk.

Våra förfäder var betydligt mer vana vid hunger än att ständigt vara mätta och belåtna

För våra förfäder under 99.9% av vår existens, har hunger varit en betydligt mer vanlig känsla än mättnad. Vi är skapade för att äta intermittent som vargen, inte för att idissla som kossor. När vi kommer över ett stort byte med mycket fett och protein kan vi frossa i det, därefter kan det gå timmar, ett dygn eller till och med flera dygn innan vi äter igen. Vi är givetvis allätare och kan därför äta nötter eller frukter när vi kommer över det, men att ständigt ha en stor variation av föda (och skräpmat) i varje gatuhörn är inte vårt naturliga tillstånd.

Gradvis exponering för obehag är vägen framåt

Efter att vi förstått att känslor av hunger eller andra obehag inte nödvändigtvis är något farligt kan vi ta nästa steg och gradvis börja utsätta oss för mer av detta. Men bara för att obehagskänslor inte är farliga rekommenderar jag ingen att direkt kasta sig in i en lång fasta, att leva ute i skogen en månad eller dylikt, det bästa botemedlet mot livsstilsrelaterade problem är gradvis exponering. Om ditt problem är att stå ut med naturlig hunger, pröva med att hoppa över en måltid om dagen tills det känns naturligt, det kan ta några veckor.

Om du är rädd för sociala interaktioner, börja inleda små korta samtal varje dag, först med människor i din närhet, därefter med totala främlingar. Om du har svårt att fokusera på saker, börja med att läsa en artikel om dagen (föreslagvis här på Maskulint, vi har nu över 500 publicerade artiklar).

Bli vän med kroppens signaler genom att praktisera stoicism

Vi fortsätter att tjata om vikten av stoicism här på sidan av en anledning, det är den bästa västerländska filosofin för att lära sig att acceptera verkligheten i nuet som det verkligen är. Här kommer några förslag på artiklar och en av våra poddavsnitt som hjälper dig att komma igång:

Stoicism – en maskulin metod för självbehärskning och förbättring (maskulint.se)
Hur du använder stoicism i jobb och affärer – Maskulint.se
Hur praktiskt utövande av stoicism kan förbättra ditt liv – Maskulints Podcast | Lyssna här | Poddtoppen.se

Tidigare artikel

Till dig som är vilse i livet

Nästa artikel

Gör och håll käft - show, don't tell

Författaren

Ernst Robert Almgren

Ernst Robert Almgren

Ernst driver bloggen levafett.com där han skriver om LCHF och träning. Han har även en YouTube-kanal och skriver böcker. Robert har en lång bakgrund inom politik och föreningsliv som ungdomsledare och skribent.

Inga kommentarer

Kommentera