Jag vill med denna korta artikel påminna om behovet av naturen. Genom att göra dig lite besvär och ta dig utanför civilisationen finns det mycket att vinna. Exakt vad som finns att vinna kan du inte räkna ut innan, och det är detta som är styrkan.

Det säger rätt mycket att vi numera pratar om naturen som något utanför världen som sådan. Ändå är vi människor från början en del av naturen, och i många tusen år levde vi i symbios med naturen. Jag brukar påminna mig om detta när jag åker bil genom en skog; skogen växer inte vid sidan av vägen, det är vägen som går genom skogen.

Skifta perspektivet på hur du ser naturen

Många av oss lever i en helt artificiell värld. De enda växter och träd vi ser är odlade och utplacerade av människan. Vi har tagit kontroll över vår värld fullständigt, och någon egentlig natur går det inte att prata om när människan själv har styrt dess komposition. En odlad park eller noggrant tuktad skog med odlade träd är dock inte naturen, enligt mig.

Det nedärvda behovet

Det räcker med att gå barfota på sommaren för att känna samhörigheten med naturen. Än mer tydligt blir det när vi står ute på en klippa i skärgården, eller sitter på stock vid en skogssjö med en fiskespö i näven. Det finns något uråldrigt som talar till vårt genetiska arv. Något som inte ens kan förklaras. Det känns alldeles självklart, det där kallet och den där kontakten vi kan få bara av att vistas i en skog. Men det är ack så lätt att glömma bort.

Isolationen och latheten

Det är lätt att bli isolerad. Trots att jag är uppväxt på landsbygden och har tillbringat en stor del av mitt liv i dalaskogarna, glömmer jag lätt bort hur viktig naturen är för mig. När jag varit inomhus ett par dagar vaknar latmasken, och det börjar ta emot att gå utanför dörren. Till slut blir resan till och från jobbet eller vandringen till matbutiken den enda kontakten med utomhus jag har. Detta sker då utslutande i en miljö som är byggd av människan.

Planera in en utflykt

Har du barn och har problem att få tid för en tur till skogen? Planera in en utflykt. Barnen kommer definitivt att klaga på avsaknaden av snabbt internet, men de glömmer detta så fort ni kommer fram till stillheten. Packa med mat och åk till ett naturreservat eller liknande. Ni kan med fördel vara sysslolösa i naturen. En enkel vandring med en trivsam utsikt som avslutning räcker gott.

När ni står där framme vid utsiktspunkten, sitter i rastkojan eller går iland på ön kommer den: lyckokicken. Till och med rastlösa små barn ger vika inför denna oförklarliga känsla av lycka. Planera in detta redan idag, du kommer att tacka mig. Förträng inte kraften i naturen, och dess makt över dig.

Läs även:
Några enkla övningar för att nå ett primalt lugn
Skogen som tempel