Jag kan förstå att de flesta himlar med ögonen när man nämner ”manlig frigörelse”. Begreppet kan låta som en parodi på kvinnokampen, som om det handlar om en grupp män som känner sig förtryckta av kvinnor – och det vore givetvis löjeväckande.

Men det är inte kvinnor som håller män fångna. Det är snarare ett system – ett system män själva varit med och skapat. Ett system som dikterar deras roller, plikter och existensberättigande utifrån gamla föreställningar om vad en man ska vara. Ett system som ofta motiverats med att tjäna kvinnor, familjen eller samhället.

Det är vi själva som håller oss fast i föråldrade roller

Det är alltså i slutändan andra män som håller män fast i föråldrade föreställningar, i roller de inte nödvändigtvis behöver eller ens vill ha kvar. En manlig frigörelse innebär därför inte att bryta sig loss från kvinnor – utan att bryta sig loss från dessa oskrivna regler, från samhällets förväntningar, från idén att män bara har värde genom sin nytta för andra.

Men en manlig frigörelse kommer troligen inte att se ut som den kvinnliga. Vi kommer knappast att bränna bhar eller organisera massprotester. Istället handlar det om att återerövra aspekter av manligheten som länge tryckts ner: jakt, kött, broderskap, fysisk styrka, självbestämmande och frihet.

En central del i den manliga frigörelsen är att män måste börja prata om sina egna intressen – inte i relation till kvinnor, utan utifrån sig själva. Men för att förstå vad en manlig frigörelse kan innebära behöver vi först förstå den kvinnliga frigörelsen.

Vad var den kvinnliga frigörelsen?

Den så kallade kvinnliga frigörelsen tog fart under 1960- och 70-talets andra vågens feminism. Den sammanföll med hippierörelsen och olika sociala rättviserörelser och påverkades starkt av ideologiska strömningar som postmodernism och det som ibland kallas kulturell marxism.

Sinnebilden av kvinnokampen består för många av kvinnor som bränner bhar, marscherar för aborträtt och protesterar mot mäns våld. Men det var också en rörelse som, på gott och ont, förändrade västvärlden i grunden.

Kvinnorörelsen: På gott och ont

Det kom mycket gott ur kvinnorörelsen, och jag är tacksam för många av de förändringar den fört med sig – särskilt för kvinnorna i mitt liv, mina döttrar inkluderade.

Positiva förändringar:

• Rätten att rösta och delta i det politiska livet.
Kvinnors rösträtt var en av de mest betydelsefulla demokratiska framstegen under 1900-talet. I Sverige fick kvinnor rösträtt 1921, och sedan dess har deras politiska inflytande vuxit stadigt.
→ Kvinnors rösträtt i Sverige – Riksdagen

• Ett bredare utbud av jobbmöjligheter för kvinnor.
Tidigare var kvinnor begränsade till roller som hemmafruar eller inom ett fåtal yrken som vård och undervisning. Idag har kvinnor tillgång till nästan alla yrkesområden, vilket lett till ekonomisk självständighet och mer valfrihet.
→https://www.ifau.se/Press/Forskningssammanfattningar/kvinnor-och-man-pa-arbetsmarknaden/

• Tillgång till preventivmedel som möjliggjorde större självbestämmande över kropp och reproduktion.
Med införandet av p-piller och andra preventivmedel kunde kvinnor bättre planera sina liv, utbildning och karriärer utan att oförutsedda graviditeter satte stopp för deras ambitioner.
→ P-pillrets historia och revolution – Läkartidningen

• Dekonstruktionen av vissa begränsande könsroller som tidigare hållit kvinnor tillbaka.
Föreställningar om att kvinnor endast skulle vara vårdande och känslomässiga, medan män var rationella och starka, har gradvis förändrats. Kvinnor kan nu vara företagsledare, soldater och vetenskapsmän utan att möta lika mycket motstånd.
→ Könsroller och jämställdhet – Statens medieråd

Men kvinnorörelsen förde också med sig en baksida:

Negativa konsekvenser:

• En ökad misandri, där män i allt högre grad framställdes som ett hinder eller fiende.
Medan feminism från början handlade om lika rättigheter har den i vissa kretsar utvecklats till en ideologi där män ses som förövare och kvinnor som offer, oavsett individuella handlingar. Detta har bidragit till polarisering och en negativ syn på maskulinitet.
→ Hur ”toxic masculinity” blev ett modeord – The Atlantic

• Könsförvirring, där de naturliga skillnaderna mellan män och kvinnor började förnekas.
Biologiska och psykologiska skillnader mellan könen har under de senaste decennierna alltmer ifrågasatts. Istället för att erkänna både likheter och olikheter har det vuxit fram en idé om att kön enbart är en social konstruktion, trots att forskning visar på tydliga biologiska skillnader i exempelvis hjärnstruktur och beteendemönster.
→ Skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor – Nature

• Onödiga konflikter mellan könen, där feminism i allt högre grad kom att bygga på idén om mäns kollektiva skuld snarare än att sträva efter balans.
Istället för att fokusera på att förbättra villkoren för båda könen har vissa feministiska rörelser skapat en fientlig syn på män. Detta har resulterat i ökande relationsproblem, minskat förtroende mellan könen och en växande grupp unga män som känner sig utanför samhället.
→ Krisen bland unga män – The Guardian

Men ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att kvinnorna delvis har haft rätt. Det gamla patriarkatet är inget män har skapat ensamma – det är något vi skapat tillsammans med kvinnor. Och det har ofta inneburit lika många, om inte fler, begränsningar för män än för kvinnor.

Män har historiskt förväntats försörja familjen, riskera sina liv i krig, arbeta i farliga miljöer och bära det tysta ansvaret för samhällets stabilitet. Samtidigt har kvinnors roll i familjen varit central, men också begränsande. De könsroller som tidigare fanns var inte en konspiration från ena könet, utan en samverkande social struktur.

Frågan vi borde ställa oss är: Hur kan vi skapa en balans där både män och kvinnor erkänns i sina olikheter men också ges samma möjligheter att leva meningsfulla liv?

Patriarkatet: På gott och ont

Ett av de största misstagen feminister och könsvetare gör när de talar om patriarkatet är att de ser det som en manlig skapelse för mäns fördel. I själva verket var patriarkatet en social ordning som lika mycket dikterade mäns plikter som kvinnors.

Om vi definierar patriarkatet som ett samhällssystem där män i högre grad hade formell makt, måste vi också erkänna att detta system byggde på en tyst överenskommelse mellan könen. Män fick auktoritet, men i utbyte förväntades de axla samhällets tyngsta bördor.

Män var förväntade att:

• Dö i krig.
Historiskt sett har män alltid varit samhällets primära försvarare. Från antikens soldater till världskrigen har män utgjort en överväldigande majoritet av de som tvingats ut i krig – ofta utan val. Än idag omfattar USA:s Selective Service System (militär registrering) endast män.
→ Mäns roll i krig och könsbaserad värnplikt – National Geographic

• Slita ut sina kroppar i farliga yrken.
Även i moderna samhällen domineras de mest riskfyllda jobben av män. Arbetsområden som byggnadsarbete, gruvdrift, oljeborrning och avfallshantering har oproportionerligt många manliga arbetare och står för de flesta arbetsrelaterade dödsfall.
→ Mäns överrepresentation i farliga jobb – U.S. Bureau of Labor Statistics

• Ta på sig ekonomiskt ansvar för familjen, även om det innebar att försaka sig själva.
I traditionella samhällen var mannen primär försörjare. Detta innebar ofta långa arbetsdagar, stress och självuppoffring. Även idag förväntas män i många kulturer att tjäna mer och försörja sin familj, vilket kan leda till ekonomisk press och psykisk ohälsa.
→ Mäns ekonomiska börda och stress – Harvard Business Review

• Undertrycka sina känslor och sin egen vilja för att tjäna ett högre syfte.
Att ”ta det som en man” har varit ett mantra genom historien. Män har förväntats hålla sina känslor i schack, inte klaga och inte visa sårbarhet. Detta har lett till problem som högre självmordstal och sämre mental hälsa bland män.
→ Mäns mental hälsa och självmordsrisk – WHO

Det är dessa saker en manlig frigörelse behöver adressera. Män måste ges friheten att välja sina livsvägar utan att vara bundna av förlegade ideal om plikt och uppoffring.

Ska vi prata om jämställdhet, måste vi erkänna att patriarkatet inte enbart varit en struktur av förtryck för kvinnor, utan också en struktur av förväntningar och offer för män.

Den stora frågan blir: Hur kan vi balansera ansvaret och friheten mellan könen i ett modernt samhälle?

Vad ska vi frigöra oss från?

En manlig frigörelse innebär inte att vi ska sluta vara män eller avsäga oss allt ansvar. Snarare handlar det om att själva definiera vår roll, utan att låta andra diktera den åt oss.

Genom historien har mäns värde varit knutet till vad de kan producera, skydda eller försörja. Den som inte kunnat bidra på dessa sätt har ofta betraktats som mindre värd – både av andra män och av kvinnor. Samtidigt har män fostrats in i roller som inte alltid tjänar deras eget bästa, utan snarare samhällets behov av soldater, arbetare och försörjare.

Men tiderna förändras. De traditionella rollerna där mannen förväntas vara den enda försörjaren, den outtröttliga skyddaren och den känslomässigt självuppoffrande fadern är inte längre självklara. De är valbara. Frågan är: Vad väljer vi?

En manlig frigörelse innebär inte att vi ska kasta bort allt som varit. Det handlar snarare om att välja vad vi vill behålla och vad vi vill lämna bakom oss.

1. Omdefiniera manliga plikter och traditionella roller

  • Vad innebär det att vara en man idag? Måste vi följa gamla mönster, eller kan vi forma en manlighet som fungerar i vår tid?
  • Ska män fortfarande förväntas försörja en familj på egen hand? Eller ska vi se relationer och familjebildning som ett samarbete där båda parter bidrar utifrån sina unika förmågor?
  • Kan vi acceptera en mer nyanserad syn på manlighet? Där det är okej att vara stark och känslosam, dominant och empatisk, utan att känna att vi måste välja mellan att vara ”den gamla skolan” eller en avmaskuliniserad modern man.

Traditionella roller har tjänat män i många avseenden, men de har också varit fängelser. Att vara man ska inte automatiskt innebära att vi måste prioritera alla andras behov före våra egna, eller att vi måste förtjäna vår plats i samhället genom självuppoffring, plikt och prestation.

2. Skapa en manlighet fri från kulturellt bagage

Under de senaste årtiondena har maskulinitet ofta reducerats till karikatyrer. Antingen beskrivs manlighet som giftig och destruktiv, eller så porträtteras den som en ytlig machofasad, där en man bara anses ”manlig” om han är aggressiv, känslokall och dominerande.

Men sann manlighet handlar inte om extremer. Den handlar om balans mellan styrka och integritet, frihet och ansvar, självständighet och gemenskap.

En manlig frigörelse måste därför innebära att vi:

  • Tar tillbaka rätten att definiera vad det innebär att vara man utan att styras av ideologiska dogmer, varken från feminismen eller från traditionell konservatism.
  • Bygger upp en maskulinitet som inte är en reaktion mot feminism, utan något vi skapar för vår egen skull.
  • Tillåter oss att vara komplexa – en man kan vara både hård och kärleksfull, både dominant och omtänksam, både intellektuell och fysisk.

När vi släpper kulturellt bagage kan vi börja skapa en modern manlighet som fungerar i dagens samhälle utan att vi förlorar vår essens.

3. Skapa plattformar och forum bara för män

Det finns idag mängder av initiativ, grupper och program för att hjälpa kvinnor att utvecklas och stödja varandra. Men när män försöker göra detsamma ses det ofta med misstänksamhet.

Män behöver utrymmen där vi kan prata om våra egna utmaningar – utan att behöva filtrera oss genom en feministisk lins.

Det innebär:

  • Mentorskap och nätverk för män, där yngre män kan lära sig av äldre män, utan att det handlar om att ”bli bättre män” ur en ideologiskt färgad synvinkel.
  • Brödraskap och manliga gemenskaper, där män kan dela erfarenheter, stötta varandra och stärka sin maskulinitet utan skam eller ursäkter.
  • Att återuppliva manliga traditioner – jakt, kampsport, fysisk träning, affärsmentorskap, initiationsriter och andra delar av maskulinitet som bygger män från insidan och ut.

När vi skapar egna utrymmen kan vi börja prata om det som faktiskt betyder något för oss:

4. Vi behöver plattformar där vi kan prata om våra egna frågor

Yrken och manlig karriärutveckling

Många män förlorar idag sin riktning när de ser hur arbetsmarknaden förändras. Fysiska och traditionellt manliga yrken ersätts med automatisering och servicejobb. Samtidigt får kvinnor starka stödstrukturer för att ta sig in i mansdominerade branscher, medan män inte erbjuds samma möjligheter i kvinnodominerade yrken.

En manlig frigörelse handlar om att:

  • Hitta nya vägar för män att bygga sin karriär och sitt självförsörjande, oavsett om det handlar om att anpassa sig till en modern ekonomi eller skapa sina egna möjligheter.
  • Stödja entreprenörskap och självständighet hos män – vi kan inte längre förlita oss på att staten eller arbetsgivare kommer att ge oss vår försörjning.

Manlig stil och identitet

Mode, kroppsspråk och självbild har blivit en allt större del av modern manlighet. Men samtidigt får män ofta motstridiga signaler:

  • ”Var dig själv – men inte för mycket!”
  • ”Var stark – men inte dominant!”
  • ”Ta hand om ditt utseende – men inte så mycket att du blir ytlig!”

Män behöver få utforska sitt utseende, sin fysiska framtoning och sitt sätt att uttrycka sig utan att känna att de måste balansera på en knivsegg av socialt accepterade normer.

Religiösa och filosofiska perspektiv på manlighet

Det finns en anledning till att män i alla tider sökt sig till stoicism, krigartraditioner och andliga system som betonar disciplin, offervilja och syfte. Män mår bäst när de har en meningsfull strävan, ett kall.

Men den moderna världen erbjuder ofta bara hedonism och tom njutning – och vi ser resultaten i ökande psykisk ohälsa, drogmissbruk och självskadebeteende bland unga män.

En manlig frigörelse måste innebära att vi:

  • Återupptäcker filosofiska och andliga vägar som bygger oss inifrån.
  • Omfamnar en högre mening och ett större syfte.

Utbildning och bildning för män

Dagens utbildningssystem är utformat för flickors och kvinnors styrkor, vilket gör att pojkar ofta halkar efter. Samtidigt minskar intresset för klassisk manlig bildning – historia, filosofi, krigskonst och praktisk kunskap.

En manlig frigörelse handlar om att:

  • Skapa egna kunskapsvägar – allt från traditionell lärlingsutbildning till digitalt självstudium.
  • Uppmuntra kritiskt tänkande och självständig bildning.

Slutsats

En manlig frigörelse innebär inte att vi ska överge manlighet – det handlar om att vi ska återerövra den på våra egna villkor.

Den handlar om att:

  1. Frigöra oss från föråldrade roller som inte längre tjänar oss.
  2. Bygga våra egna plattformar och gemenskaper.
  3. Definiera en ny, starkare maskulinitet baserad på balans, frihet och mening.

Ingen annan kommer att ge oss denna frihet – vi måste ta den själva.

Varför känner sig vissa kvinnor hotade?

Före den kvinnliga frigörelsen innebar mannens roll automatiska begränsningar för kvinnor. Mannen var försörjaren, kvinnan var beroende av honom. När kvinnor frigjorde sig från denna ordning gjorde de det genom att bryta ner männens traditionella roll.

Jag tror att många kvinnor fruktar att en manlig frigörelse ska innebära en återgång till den gamla ordningen. Att om män återtar makten över sin egen existens, så kommer det att ske på kvinnors bekostnad.

Men det behöver inte vara så. Mäns frigörelse handlar inte om att trycka tillbaka kvinnor – det handlar om att vägra vara verktyg för andras agendor.

En ny väg framåt för män

En manlig frigörelse är nödvändig – inte som en reaktion på feminism, utan som en självständig rörelse där män återtar kontrollen över sina liv, sin identitet och sitt öde.

Män har under lång tid varit samhällets pelare – men det är dags att vi själva får välja vilken sorts pelare vi vill vara.