Allt färre svenska män går vidare till högre studier, startar företag, gifter sig, avancerar i karriären, fokuserar på personlig utveckling. Det sammantagna intrycket är att vi gett upp. Vad beror detta på? Och ännu viktigare; hur kan vi som individuella män återfå livsgnistan? Och inspirera andra män?

Jag vill först lägga emfas vid att jag inte tycker synd om män som grupp, syftet med denna artikel är inte heller att få andra att tycka synd om män. På många sätt har vi det bättre än någonsin. Även relativt fattiga män i vår del av världen har ofta tillgång till trygghet, teknologi och en välfärd som saknar motstycke i världshistorien, det är en del av problemet.

Jag tycker inte heller synd om den enormt framgångsrika skådespelaren och multimiljonären Heath Ledger. Men jag anser fortfarande att det är tragiskt att han tog sitt liv i unga år, på höjden av sin karriär och efterlämnade fru och två små barn som tvingas växa upp utan sin far. Allting är givetvis relativt, men om man utgår från de senaste sextio åren, är det ingen framgångssaga för män som kollektiv jämfört med föregående generationer.

Varför vill så få svenska män utvecklas? Prestera och dominera?

När jag berättade för män i min perifera bekantskap att jag och Dan Forslund tänkte starta en sida som fokuserar på personlig utveckling för män, möttes jag av antingen skepsis, ointresse eller frågetecken om varför detta behövs. När jag frågar slumpvalt utvalda män om deras personliga utveckling är dom antingen stolta över att de inte ägnar det någon tid, eller så påstår dom att de redan är nöjda med sina liv.

Jag finner detta märkligt eftersom vid nästan alla gruppaktiviteter jag ägnar tid åt, lyser svenska män med sin frånvaro; på gymmet, kurser för att starta företag, kampsportsklubbar, utbildning i meditation, hälsomässor. De som dominerar alla dessa sammanhang är i första hand kvinnor, och i andra hand utländska män. Om jag vill hitta svenska män går jag till sportbaren under pågående match. Trots detta verkar svenska män för det mesta vara nöjda med sin tillvaro, men det rimmar illa med statistiken.

Hur illa ställt är det med svenska män idag?

Pojkar presterar idag mycket sämre än flickor i skolan, och diskrimineras även i betygsättningar (något även SvD tagit upp). Unga män är idag en minoritet inom högre utbildningar på universitet (förutom några få fält som oftast rör teknik och matematik). Män dör tidigare än kvinnor. En stor majoritet av hemlösa är män. Män jobbar oftare med farliga jobb och är oftast offer för olyckor på arbetsplatsen. Män står för en överväldigande majoritet av självmord.

Allt fler män undviker långvariga förhållanden och äktenskap, något som bland annat förklaras av diskriminering mot män i skilsmässor. Allt fler män (redan i tjugoårsåldern) lider av farligt låga nivåer av testosteron och ofta även impotens. Även mäns spermakvalitet har sjunkit till den grad att europeiska män riskerar att dö ut. Alltfler män slutar som incels. Väldigt många män uppger även att de känner sig alienerade och saknar hopp inför framtiden.

Inkvotering av kvinnor och olika minoriteter leder även till att män diskrimineras på arbetsmarknaden, vilket kan vara en anledning till att färre män är motiverade till att studera.

Orsaker – detta har hänt förr och är inte orsakat av någon stor konspiration mot män

Kommunism gör att kroppen ruttnar, kapitalism gör att själen ruttnar.

Tomislav Sunic

När vi upplever en negativ utveckling i samhället är det lockande att skylla allt som händer på en enskild grupp, ideologi eller något annat. Men detta gör att vi hamnar i en offerroll och verkligheten är dessutom ofta mer komplicerad. Missförstå mig inte, det finns definitivt grupper som utnyttjar mannens fall och även försöker att påskynda det, av såväl ideologiska som ekonomiska skäl (läs hatindustrin mot vita män). Men någonstans måste man fråga sig vad som kom först, hönan eller ägget? För fenomenet med feminiserade män är inget nytt.

Det finns berättelser från flera stora civilisationer som gått före oss, där skalder klagar över män som blivit veka och rastlösa på grund av överflöd av rikedomar och trygghet. Från Romarriket till det antika Grekland, så långt tillbaka som till de gamla sumererna finner vi samma klagomål. Vi vet även nu hur det gick för dessa civilisationer. Detta är inte heller unikt för västvärlden, jag har läst liknande berättelser om Samurajerna, mongolerna och ottomanerna.

När lejonhanen är fet och trött, då kommer hyenorna

Slutsatsen av dessa historier verkar vara att när vi når en viss standard av trygghet och överflöd, glömmer vi bort varför vi behöver männen som gjort detta möjligt. När lejonen blir feta, mätta och trötta, då kommer hyenorna fram, och lejonhonorna slutar respektera sin patriark. Historien verkar även gå i cykler som Oswald Spengler skrivit om. Kanske är detta en ofrånkomlig period i människans utveckling? Oavsett vilket kan vi som medvetna och rationella män, själva välja hur vi vill förhålla oss till denna tid.

Vad kan du göra?

Gör dig själv till din utgångspunkt (säg upp din del av kontraktet): en av järnreglerna från Rollo Tomassis bok ”The Rational Male” (grunden till det röda pillret, länk) är att du måste göra dig själv till din mentala utgångspunkt. När samhället säger ”vi behöver inte längre dig som man”. Då kan du svara ”bra, då behöver jag inte längre stödja din agenda. Då behöver inte ni mina skattepengar, min lojalitet eller uppmärksamhet”. Du kan leva minimalistiskt, undvika juridiska förbindelser till staten som lagligt äktenskap, lån etcetera.

Du kan bojkotta deras medier och antimaskulina propaganda. Fokusera på din egen utveckling, skapa ditt eget företag, bygg en stark fysik, läs böcker och se filmer som stärker dig. När fårskocken förvandlat sig själva till veka sojaätande hanrejar, kan du leva som en varg; ät kött, ha sex med kvinnor, skaffa många barn, bli en patriark! Läs även ”Fyra råd som höjer dig över massan av män” och ”Fyra ytterligare råd som höjer dig över massan av män”.

Du är inte ensam – skapa ett gäng (starta världen): det absolut bästa du kan göra som man är att omge dig med likasinnade och framgångsrika män. Detta är det viktigaste syftet med Maskulint. Som Jack Donovan argumenterar för i sin bok ”The Way Of Men” behöver en man ingå i någon typ av grupp (gäng) med andra män för att kunna utvecklas fullt ut. Istället för att vända dig till media, stat och skola som öppet föraktar dig, för råd, hjälp och solidaritet. Skapa din egen stam av likasinnade, som delar dina intressen, och där du faktiskt kan göra en skillnad.

Läs även ”Ensam är stark”, ”starta ett gäng” och ”den femte manliga dygden”.