Var stoisk, gör dig själv till din mentala utgångspunkt var inte en jävla Niceguy, detta är tonen i de flesta av våra artiklar. Men finns det ingen plats för empati och medkänsla i mansrollen? Var en man som Jesus omanlig?

Jag har tidigare skrivit en artikel med titeln ”Sluta praktisera idiotmedkänsla”, där jag går igenom hur en okontrollerad och ofokuserad medkänsla gör att vi snarare försämrar våra egna och andras liv. I denna artikel vill jag istället fokusera på hur vi kan praktisera en sund medkänsla som passar ihop med vår roll som män.

Att vilja skydda kvinnor och barn är en manlig instinkt

Kvinnor pratar i regel mycket mer om medkänsla, eftersom de pratar mer om känslor överlag. Men när det kommer till handling är det oftast männen som direkt offrar sig för de svaga och utsatta. Som när män offrar sig i krig för att deras kvinnor ska slippa. När ett fartyg sjunker och männen låter kvinnor och barn gå före till livbåtarna och så vidare.

Att män skulle vara mindre benägna till empati och medkänsla för att de inte gråter lika mycket som kvinnor, eller inte pratar om sina känslor i samma utsträckning, är inte bara löjeväckande utan en förolämpning mot alla män och våra förFÄDER.

Är en man som vill minska lidande för andra mindre manlig?

Jesus är den främsta symbolen, åtminstone i vår del av världen, för medkänsla, kärlek och förståelse. Men var Jesus omanlig? Förvisso predikade han om att vända andra kinden till, men han kastade även ut (bokstavligen) månglarna ur templet. Han gick medvetet med på att bli korsfäst och torterad för att frälsa världen. Om vi ska ta berättelserna bokstavligt går att diskutera, men han var knappast en mes.

Andra framträdande ledare historiskt och idag som kan nämnas är Indiens frihetskämpe Mahatma Gandhi och den nuvarande Dalai Lama.

Hur skiljer sig kvinnlig medkänsla från den manliga?

Som vanligt känner jag mig tvungen att lägga in en disclaimer för autister när jag diskuterar generella skillnader mellan män och kvinnor – ja det finns undantag till regeln. Men generellt sett är kvinnors medkänsla mer egalitär (jämlik) vilket är en fördel när man ska ta hand om små barn som inte kan ta hand om sig själva. Men i ett militärt förband, i ett företag eller i ledarskap av en nation behövs ofta en mer praktisk medkänsla som bygger på meritokrati.

Vid experiment där man undersökt hur grupper av män och grupper av kvinnor skiljer sig åt i fördelning av resurser visar det sig att kvinnorna oftare delar allting lika, medan männen fördelar resurser utifrån prestation. Det senare skapar incitament för män att försöka prestera bättre och är mer praktiskt när det finns en brist på resurser.

Läs även min artikel om skillnader mellan manliga och kvinnliga värderingar .

Männen jagar resurser, kvinnor fördelar dem mellan sig

Under större delen av vår existens som jägare och samlare, var det männen som jagade, beskyddade stammens revir och tvingades slåss med andra stammars män om de begränsade resurserna i närområdet. Medan kvinnorna främst stannade i byn, hjälptes åt med barnen, tillagade maten männen tillkämpat sig med mera, därför utgick kvinnornas verklighet utifrån livet i byn där det handlade om att komma överens och dela med sig.

Männen som var de första som strök med ifall en främmande stam besegrade dem (kvinnorna togs istället som fruar eller sexslavar till de segrande männen) hade (och har fortfarande) en mer viseral förståelse av tribalism, om gränsdragningar och hierarkier, eftersom detta säkrade stammens överlevnad.

Mannen har lika mycket empati som kvinnor, men utifrån andra prioriteringar

Eftersom kvinnans medkänsla oftare är egalitär (riktad till alla) är det lätt att missförstå denna som ”bättre” eller ”mer omfattande” än mannens som oftast är mer tribal, hierarkisk och meritokratisk. Men båda sorterna behövs fast de fyller olika syften. I en värld uppbyggd av tribala och även etniska gemenskaper, kommer stammen med män som likställer alla andra stammars intressen med den egna, snabbt att bli utkonkurrerad och följaktligen erövrad av en eller flera andra stammar.

En mans medkänsla måste komma inifrån och sprida sig utåt

En mans första prioritet måste vara att ha empati med själv, inte för att vara ett själviskt as, men för att han inte är någon nytta till någon annan om han inte först optimerar sitt eget mående och förmåga. På engelska brukar detta kallas ”mental point of origin”. I andra hand måste han se till sin egen familj och ätten, därefter sitt männerbund och sin stam. Dessa grupper är en prioritet eftersom han påverkar dem direkt och de påverkar honom direkt.

Den bästa populära jämförelsen är med instruktionerna på ett flygplan för syrgasmasker, först instrueras du till att sätta på dig själv masken, för om du hinner tappa medvetandet kan du inte hjälpa någon annan med deras mask. I andra hand instrueras du att hjälpa ditt barn med sin mask och slutligen den som sitter närmast. Föreställ dig i stället att alla i planet skulle försöka hjälpa random passagerare utan en tydlig prioritetsordning.

Men mänskligheten, andra arter och potentiellt liv i andra delar av universum?

Att jag sätter mina egna barn i första rummet betyder givetvis inte att jag inte kan hjälpa grannens barn, och att jag sätter grannens barn före barnen i exempelvis Nairobi, betyder inte att jag inte kan skänka en krona för att hjälpa barnen där. I en del av min religiösa övertygelse (som jag inte kommer gå in på djupare här) är det centralt att vilja tjäna allt liv och höja alla människors medvetande, oavsett släktskap, ursprung och så vidare.

Som en enskild man kommer du sannolikt ha en väldigt liten påverkan på hela mänskligheten och allt levande, däremot kan du ha en lite större påverkan på din nation, ännu större påverkan i din kommun, en avgörande påverkan på din stam och givetvis störst påverkan på din familj och din ätt.

Jag har inga illusioner om att bli någon som påverkar världspolitiken eller dylikt. Däremot kämpar jag för att hjälpa så många människor som möjligt inom min inflytandecirkel och förhoppningsvis skapar detta ringar på vattnet.