Manliga normer beskrivs av vissa som ett stort problem , och sägs ligga bakom våld mot kvinnor, psykisk ohälsa bland män och mycket mer. Men finns det någon sanning i detta?

Begrepp som ”mansnormer” har hittills varit mest relevant för en minoritet med politiska motiv, i politiken och i massmedia. För män som ser maskulinitet som något självklart och positivt upplevs detta sannolikt mest som trams, om de känner till det alls.

Men jag anser att det är viktigt, både att känna till vad som menas med mansnormer i mainstream-media (och hur det används mot män och pojkar) samt för att diskutera manliga normer överlag i praktiken, och varför det är relevant för dig som man idag.

Vad är en norm?

En norm är något allmänt vedertaget, som en oskriven regel, inte minst vad gäller uppförande och etikett. I Sverige är det en norm att vi skakar hand med någon vi träffar, att vi säger hej då efter ett samtal och så vidare. I avseende till olika beteenden mellan män och kvinnor är det en norm att kvinnor beter sig mer feminint, och att män beter sig mer maskulint. Ibland avviker män och kvinnor från dessa könsspecifika normer vilket väldigt få har ett problem med, inklusive oss på Maskulint, men mer om vår syn på normer senare.

Varför finns det olika normer för män och kvinnor?

Det enkla svaret på detta är att män och kvinnor är olika, biologiskt, mentalt och så vidare. Givetvis finns det sociala konventioner och kulturella sedvänjor som utvecklats med tiden utifrån religiösa idéer eller av politiska motiv. Men väldigt mycket, sannolikt majoriteten av skillnader i normer mellan män och kvinnor är ett resultat av vår evolutionära utveckling som art. Läs mer i vår artikel om biologiska skillnader.

Ett exempel på en manlig norm är att öppna dörrar för kvinnor, vilket utgår från att kvinnor generellt sett är fysiskt svagare än män (vilket de är i det generella fallet). En annan norm är att män försöker förföra kvinnor, medan kvinnor väljer bland männen. Detta utgår (grovt förenklat) på att spermier är billiga och kvinnors ägg är dyrbara. För fler exempel läs vår tidigare nämnda artikel om biologiska skillnader.

Vad är mainstream-förklaringen till könsspecifika normer i Sverige?

De som säger sig vilja motarbeta mansnormer, likt genusvetare och dylikt, utgår från idén om det oskrivna bladet (tabula rasa) som säger att biologiska skillnader mellan grupper av människor är närmast obefintliga och att allting handlar om sociala konstruktioner. Det mesta av detta har motbevisats i böcker som ”The blank slate” av Steven Pinker.

Denna verklighetsbeskrivning används ofta väldigt godtyckligt, något som psykologen David Eberhard tar upp i sin bok ”Det stora könsexperimentet” (recension kommer).

När någon påstår att män är mer drivna i arbetet på grund av högre testosteron, hävdar genusvetarna att ”inneboende könsskillnader inte spelar någon roll”. Men om ämnet rör våld mot kvinnor, handlar det plötsligt om en kollektiv skuld för alla män och ”inneboende könsskillnader spelar roll”.

Vad menas med destruktiva mansnormer? Och kan de verkligen kallas normer?

Om du söker på ”mansnormer” på Google är första resultatet En debattartikel (ursprungligen publicerad i Aftonbladet) på regeringens hemsida från 2019. Med rubriken ”vi måste motarbeta destruktiva mansnormer”, undertecknat av ”jämställdhetsminister” Åsa Lindhagen och Alan Ali (ordförande för den feministiska organisationen MÄN).

I artikeln menar författarna att sådant som våld mot kvinnor och grova våldsbrott är ett resultat av manliga normer. Givetvis är män överrepresenterade som förövare i dessa kategorier, men det rör sig fortfarande om en liten minoritet av män (några få procent som begår dem). Dessa beteenden kan knappast anses vara ”allmänt vedertagna” eller normala, så hur kan de kallas manliga normer?

Vi skulle kunna säga att det är en norm att en minoritet av män begår flest brott, men att skylla detta på den överväldigande majoriteten av män som inte begår brott ”för deras destruktiva normer” verkar inte logiskt eller moraliskt försvarbart.

Måste vi bekämpa ”kvinnliga normer” för att stoppa falska anmälningar om sextrakasserier?

Om någon påstod att en etnisk grupp är att skylla för alla brott inom en kategori för att de är överrepresenterade inom den, skulle vi kalla det för kollektiv bestraffning och orättvist, vilket det givetvis är. Och hur är det med destruktiva beteenden hos kvinnor?

Det finns säkerligen kategorier av brott eller destruktiva beteenden där kvinnor är överrepresenterade, även om det är en minoritet av kvinnor som står för dem. Ska vi bekämpa kvinnonormer för att få bukt med dessa? Det går inte riktigt ihop.

Manliga normer ska bekämpas hos små barn

Det mest oroväckande med tidigare nämnda artikel om destruktiva mansnormer, är att den bland annat uppmanar till att bekämpa mansnormer (alltså vedertaget manligt beteende) hos små barn. Mer specifikt vill de från barndomen till vuxen ålder:

Männens tendens att inte vara lika känslosamma som kvinnor.
Männens förmåga att bruka våld.
Och den tredje punkten är att göra män mer jämställda i hushållet, hur sjutton det kan ha något samband med destruktiva mansnormer vet jag inte.

De vill alltså skapa en generation av män som är lika känsliga som kvinnor och mindre kapabla att bruka våld. Detta betyder att de dels måste bekämpa mäns naturliga biologiska tendenser (hur vet vi inte) och dels mannens traditionella roller i samhället.

Hur bekämpandet av manliga normer kan slå tillbaka mot såväl män som kvinnor

Bekämpandet av mannens förmåga att förhålla sig känslomässigt stabil, att bruka våld och dominera, kan verka logisk om man bara fokuserar på extrema beteenden som våld mot kvinnor och annat brottsligt beteende. Men om man ser lite bredare på männens roller i samhället framstår det som ett kollektivt självmord att bekämpa de egna männens naturliga instinkter.

Det är fortfarande män som jobbar med de farligaste jobben, som poliser, gruvarbetare, piloter med mera. Att frånta dessa män deras förmåga att kunna hålla sina känslor i schack under pressade situationer lär knappast gynna dem.

Och hur är det med männen som garanterar kvinnornas trygghet? Poliser, ordningsvakter, militärer? Vill kvinnor verkligen avskaffa den största garantin för deras egen trygghet? Genom att göra dessa män till känslomässiga vrak?

Vill kvinnor ha jämställda, feminina och ofarliga män?

Ytterligare problem med att bekämpa manliga normer hos män, är att de flesta kvinnor inte är attraherade av omanliga män. Med dejtingappar och dylikt har vi idag bättre statistik över vad såväl kvinnor som män söker efter i en partner. Kvinnor söker generellt sett efter en man som: tjänar mer än henne, är längre och starkare, har högre status och livserfarenhet, är ambitiös och driven, orädd och dominant etcetera (se länkar i slutet av artikeln).

Och nu har vi bara talat om vad kvinnor söker efter rent pragmatiskt. Om vi ser till kvinnors sexuella fantasier blir det ännu mer uppenbart. De attraheras av: extremt dominanta män (se ”femtio nyanser av honom), fantasier om att bli dominerade, fantasier om pirater, vampyrer (jag skämtar inte), seriemördare, krigararketyper och så vidare.

Mäns mentala ohälsa skylls på mansnormer – men stämmer det verkligen?

Genusvetare och andra feministiska yrkesgrupper hävdar ofta att män mår dåligt eftersom manliga normer förhindrar dem från att gråta och prata om sina känslor. Problemet med denna teori är att män har upplevt en gradvis feminisering på alla områden sedan åtminstone slutet av 60-talet, och resultatet är att männens mentala hälsa har försämrats exponentiellt varje år sedan dess.

Om bekämpandet av manlighet i män skulle göra män bättre mentalt, då borde män som tar kvinnliga hormoner för att kunna ”byta kön” må bättre än de flesta män, eller? Istället visar det sig att män som försöker att bli kvinnor är kraftigt överrepresenterade i självskadebeteende och självmord.

Att män skulle må bättre av att gå emot sina biologiska instinkter är extremt ologiskt och saknar grund i empirisk forskning, däremot kan det skapa lydigare män. Lågt testosteron är en vanlig orsak till depression och en rad olika sjukdomar, att bekämpa manliga normer kan inte heller vara positivt i detta sammanhang.

Hur bör vi som maskulina män förhålla oss till normer överlag?

I denna artikel har jag fokuserat på att förklara varför kampen mot mansnormen är missriktad och även destruktiv för såväl kvinnor som män och samhället överlag. Men det betyder inte att jag eller Maskulint är emot all form av normbrytande. En norm i Sverige är att följa jantelagen och inte vilja stå ut, detta är ett exempel på en ingrodd norm i vår kultur som jag tror gör mer skada än nytta.

Det är även en norm att män ska gilla att mecka med bilar, fisa och rapa offentligt, dricka öl och se på fotboll. Jag personligen är inte ett dugg intresserad av dessa saker, men jag ser ingen anledning att bekämpa det hos andra män (bortsett från överdrivet öldrickande).

Är du inte en traditionellt maskulin man? – Skit i normerna

Vår sida Maskulint är uttryckligen en sida för män som vill vara och bli mer maskulina. Det betyder inte att vi ogillar eller ser ned på mindre maskulina män, så länge de inte försöker motarbeta oss. Din manlighet har inte heller något att göra med att vara god eller ond, det handlar om förmågan att vara en man. Om du trivs med att vara mer feminin eller en beta, skit i vad vi eller någon annan tycker, det är ditt val och ingen annans.

Vi har skrivit ett flertal artiklar på Maskulint om flockbeteende och varför det inte är något vi förespråkar. Det finns även ett flertal maskulina män som effektivt gått emot traditionellt manliga normer och lyckats behålla sin maskulinitet intakt. Den maskulina författaren Jack Donovan som är homosexuell. I rock och metal har vi maskulina män som sminkar sig och bär kvinnokläder utan att vara fjollor. Exemplen är många.

Undantag kan inte vara regeln

Alla män behöver inte vara maskulina, men den absoluta majoriteten kommer alltid att vara det, eftersom det är en del av vår biologi. En konsekvens av miljontals år av evolution. Att försöka forma den stora majoriteten av män efter någon procent av män som inte identifierar sig med maskulinitet som norm, är varken praktiskt, humant eller möjligt i längden.

Vi kan fortsätta ha manliga normer som mall och ändå respektera män som frångår dessa normer, utan att någon blir påtvingad ett sätt att vara.

Läs även följande av våra artiklar:

Jakten på patriarkatet
Kvinnors sexuella strategier

Relevanta externa länkar:

Kvinnor avskyr harmlösa män
Män som hjälper till i hushållet upplevs mindre attraktiva av kvinnor
Kvinnor vill ha män som tjänar mer
Vad är toxisk feminitet?
Regeringen om destruktiva mansnormer