Män som visar sig sårbara framställs som modiga, och sårbarhet framhävs i vår tid som en dygd att eftersträva. Men är det verkligen så?
När en mäktig politiker eller sportstjärna talar ut i en intervju om sina brister eller rädslor hyllas han för att han ”vågar vara sårbar” och jämställs indirekt med ödmjukhet. När män ser detta tänker dom ofta ”om jag också visar upp min sårbarhet kommer andra att beundra mig också”. Det dessa män inte tänker på är deras kontext och position.
Sårbarhet är en lyx för de starka, inte en dygd för de svaga
Om Magnus Samuelsson skulle erkänna att han grät när han såg en sorglig film, skulle ingen uppfatta honom som en mes, han har redan bevisat sig flera gånger om som världens starkaste man. Magnus har råd att offra lite av sin hårda image tack vare sitt rykte och position. Om en klen liten hipster skulle göra samma erkännande inför en grupp av män med normala testosteron-halter, skulle det bara bekräfta deras bild av honom som en svag feminiserad man.
Din sårbarhet måste vägas upp av dina bedrifter
När våra nordiska förfäder slogs med svärd och sköldar i envig, kunde en krigare gå in i ringen utan hjälm och rustning för att visa hur mycket han litade på sin egen förmåga och för att intimidera sin motståndare. Om han vann striden höjde han sin ryktbarhet genom att våga visa sig sårbar, om han blev dödad skulle alla minnas honom som en skrytsam idiot. Med andra ord, om du vill visa dig sårbar måste du kunna backa upp det.
Sårbarhet kan visa på mod eller offermentalitet
Alla älskar en underdog som Rocky Balboa, en man med dåliga förutsättningar som trotsar alla odds och strävar mot toppen. Alla föraktar en gnällspik, en man som sitter på Facebook och postar inlägg om hur dåligt han mår, varför livet är orättvist etcetera. Om du visar din sårbarhet i ditt försök att övervinna den så väcker du beundran, till exempel om du innan ditt första livesända bungyjump säger in i kameran ”jag ska erkänna att jag är jävligt rädd för höjder”. Om du enbart skriver om hur du är rädd för höjder, har du bara visat dig svag.
Kvinnor applåderar svaga män, men dom knullar inte med dem
Den dummaste myt många män gått på är att kvinnor vill ha män som är som de själva, känslosamma, i behov av bekräftelse och beskydd. När en kvinna ser en svag man bli angripen av starka män, väcks hennes modersinstinkter, hon vill beskydda honom och få honom att må bra. Kvinnor har en vacker biologisk instinkt att vilja trösta och ta hand om de svaga, men inte att ligga med dem, men du har tio miljoner på banken kan du kosta på dig att visa lite nervositet på en dejt, du kommer troligtvis ändå lyckas landa en golddigger (åtminstone).
Ditt sexuella marknadsvärde avgör hur mycket utrymme du har för att visa dig sårbar. Ett annat undantag är om du är en kämpande underdog, om en kvinna ser att du har potential att nå toppen kan hon ha överseende med att du inte är där än. Hypergami kan även handla om en långsiktig investering.
Uppvisande av skenbar sårbarhet som maktstrategi
Ibland kan det vara värt att uppvisa ett sken av att vara sårbar fast du inte är det, till exempel om du spelar poker. Om du är en förmögen man som bor i ett område med många inbrott, kanske du inte bör skylta med hur mycket pengar du har. Det finns alltså situationer där det kan vara taktiskt fördelaktigt av att framstå som mindre kapabel än du faktiskt är, men dessa är undantag.
I en löneförhandling, på en dejt, under en arbetsintervju är det i regel bättre att skylta med dina styrkor än dina svagheter. När du befinner dig på toppen kan du kosta på dig att vara lite sårbar.
Läs även:
