En av livets stora chansningar har varit att skaffa barn. Den omvälvande upplevelsen av att bli far har inte kunnat förutses alls, men den har förändrat livet. Är faderskap för dig? Läs artikeln och döm själv.

Jag blev pappa för första gången när jag var 31 år gammal. Det var en chansning, framförallt för en person som vid tillfället inte var speciellt förtjust i barn. 12 år senare vet jag vad jag gav mig in på – och ångrar mig inte. Men jag inser att barn nog inte är för alla, och med denna artikel vill jag försöka få dig att förstå vad det innebär att bli förälder.

Faderskap är oåterkalleligt

Det som skrämde mig som en man utan barn, var tanken på att det inte finns någon ångerrätt på att bli förälder. Även om jag var nyfiken på att skaffa barn, och trodde att jag ville ha barn, kunde jag inte med säkerhet veta. Tänk om jag blir förälder och ångrar mig? Kommer ett oälskat barn att få leva ett helt liv?

Jag valde ändå att lita på vad mitt hjärta sade, och tanken att miljarder föräldrar världen över har barn, och att människor i det stora hela verkar nöjda med att ha skaffat barn. Plus att jag tänkte på att det vore hemskt att inte ha några barn som kom och hälsade på mig som gammal. Jag trodde även att jag skulle ha rätt mycket att ge som far, att jag vore en bra läromästare för yngre generationer.

Precis som många andra försökte jag gissa fram vad föräldraskap innebär, genom att jämföra med att skaffa hund eller katt (”fast lite mer ansvar”). Men i efterhand vet jag att det inte är speciellt likt.

Första lärdomen: Du kommer att bli förändrad för alltid

Den man du är här och nu, innan du blir far, kommer att vara ett minne blott. Har du gjort militärtjänsten? Det finns bara före och efter där med, men faderskapet är intensivt och utan slut. Obönhörligen kommer du att göra och tänka sådant som du inte hade haft en aning om innan, och uppnå stadier av utveckling som kommer att förvåna dig.

Jag personligen har aldrig tänkt att jag kan ge mitt liv för någon annan människa, men idag är det en självklarhet. Jag skulle ta vilken risk som helst för att rädda mina barn undan fara. Är det för att jag har någon speciellt moral, eller är en extra fin människa? Nej, detta är nedärvt biologiskt arv. Möjligen även med inslag av epigenetik.

Är jag förändrad på ett bättre sätt? Definitivt. Om lumpen gjorde mig till man, så gjorde föräldraskapet att jag fick ansvar för andra människor på riktigt och blev ännu mera man. Detta var inte självklart under småbarnsåren, utan har successivt växt fram. Idag är mina barn 12 och 9 år gamla, och jag är en kraftfull man som kan disciplinera, strukturera, vara klippan de vilar på och kärleksfull på ett sätt som skänker trygghet.

Andra lärdomen: Din fritid kommer att kraftigt påverkas

Jag är en introvert man som mest tillbringade tiden hemma, eller i en liten krets med folk. Ändå upplevde jag inledningsvis att jag blev berövad på min fritid. ”Jag hinner ju ingenting” kunde jag utbrista och känna mig panikslagen/sorgsen/ångerfull. Är det verkligen så här det ska vara? Frågorna var många.

Med den usla mängden sömn som kommer av att ha bebisar, kan livet vara riktigt tufft. Det blir bråk med partnern, och någon tid för fredagsmys och sex ges sällan. Barnvakter kanske du har tur att få, men dessa är inte alltid att räkna med. Som bäst är du bara upptagen, som sämst lider du av ständig sömnbrist under flera år.

Det låter väldigt hemskt, eller hur? Är det ändå värt det? Ja! Detta låter helt otroligt, men måste upplevas. De tuffa första åren tar slut, och när barnen blir lite äldre kommer dina insatser inte att krävas i lika stor mån. Det är här du kommer att börja förstå värdet i att skaffa barn.

Tredje lärdomen: Du kommer kanske att uppleva meningslöshet om du inte skaffar barn

De märkliga frågor och konversationer jag har med min son dagligen är guld värda. Han frågar allt från varför vi inte får slå ner vem vi vill när vi vill, till djupare frågor om universum, människans uppkomst och varför vi lever överhuvudtaget. Min dotter är omtänksam och hade en dag köpt en påse godis som hon tejpade fast på min säng. En kram och ”jag älskar dig pappa” är också värd vartenda slitsamt bebisår.

Mina barn kan skänka mig genuin lycka på ett sätt som inget annat kan. Jag förstår att du kanske tvekar inför att skaffa barn, men tror att du bör överäga detta mer än en gång. Det är inte alls samma sak som att vara barnvakt åt någon annans barn. Detta är stark och djup upplevelse av samhörighet, som är väldigt svår att förklara. Den måste upplevas.