Jag är besatt av det genuina, okonstlade, äkta. Detta innebär att jag lyssnar på en del kontroversiell musik. Kontroversiell för olika personer och grupper: kristna, vänster, höger, ateister, liberaler och fan vet allt. Jag lyssnar på detta för att jag vet att upphovspersonerna står för det de skapar. Betyder det att jag håller med om bandens/artisternas åsikter? Nej.

Undvik bias

Genom åren har jag lärt känna en drös olika personer. Släppte man in dem i samma rum så skulle det väl bli krig. Motsättningar om religion, politik, synen på livet och människorna och diverse annat skulle skapa konflikter. Själv trivs jag med att ha denna flora av olika personer runt mig. Det gör att jag enklare kan undvika bias åt det ena eller andra hållet.

Omge dig inte med ja-sägare

Det blev en deja vu-upplevelse på att skriva underrubriken här ovanför. Men så har jag nog sagt det så många gånger att det börjar bli tjatigt: om du bara har åsiktsfränder runt dig, ingen som utmanar, så utvecklas du inte. Vi utvecklas av utmaningar, av att bli provocerade och få tänka en extra gång.

Men de flesta vill ha ja-sägare

I de sociala medie-flödena har du säkert sett hur folk hotar med att radera personer med en annan åsikt. Speciellt om åsikten sticker ut för mycket från det politiskt korrekta. Jag resonerar tvärtom: jag vill ha in oliktänkare. Jag vill se hur de tänker. Må så vara att vissa av dem inte har mer än känsloargument, men det är något i alla fall. Något som hindrar mig från att snöa in.

Skapa en umgängeskrets med genuina individer

Håller vännerna alltid med dig? Det kan vara dåligt för dig. Det är å andra sidan ingen bra strategi att BARA välja oliktänkande heller. Försök hitta personer som är genuina, som står för vilka de är oavsett om det stämmer med gemene mans uppfattning, eller om det går stick i stäv med den. Personer som inte backar om de blir ifrågasatta.

Skilj konstnären från konsten

Tillbaka till inledningen om musik. Min poäng är att du inte bli kommunist eller nazist, satanist eller kristen, av att lyssna på musik av det slaget. Eller av att ta del av vilken annan konst som helst som är skapad av ”farliga” personer. Är det inte bättre med riktigt njutbar konst från en genuin extremist, än blaskig popkultur från en tillrättalagd kappvändare? Det tycker åtminstone jag.

Hur tänker du som läser detta?