Relationer

Ensamstående föräldrar – ett modernt problem

I detta tidevarv av psykiatriska diagnoser och skilsmässor är det lätt hänt att sätta likhetstecken mellan ensamstående föräldrar och problematiska barn. Lösningen är lika gammal som mänskligheten: stammar, storfamiljer, nätverk. Vikten av bra män i dessa grupper kan inte nog påtalas.

Den saknade fadern

Det händer att jag gluttar på de videos min flickvän kollar in. Inte sällan handlar det om familjer med problem. Häromsistens tittade hon på ett program där ensamma mammor fick hjälp av experter för att diagnosticera sina bråkiga söner. Experterna kollade på sovvanor, iPads, skolgång och annat – men ingen påtalade det uppenbara problemet med att det inte finns någon fadersfigur i bilden.

Jag är högst subjektiv i detta inlägg, och definitivt ingen expert. Det jag grundar mina åsikter på är personliga erfarenheter, men även vad experter som psykologen David Eberhard och liknande personer säger. Jag baserar även åsikterna på vad jag vet om hur människan levt i årtusenden, och vad som helt enkelt finns inpräntat i vårt DNA. Jag är övertygad om att de bråkiga pojkarna som syns i vart och varannat TV-program skulle vara betydligt mindre bråkiga om det fanns en far i familjen.

Kärnfamiljen – troligen viktig, troligen inte ett måste

Redan under jordbrukssamhället bodde vi i familjer som var betydligt större än mamma, pappa, barn. Där fanns mor- och farföräldrar, drängar och pigor och andra på gården, och diverse släktingar. Av den anledningen är jag osäker på om den så kallade kärnfamiljen är fullt så viktig. Den är däremot en konstellation för en modern familj, då storfamiljerna sedan länge är borta (vilket är synd, tycker jag).

Längre tillbaka bodde vi i stammar eller grupper, med flera familjer. Jag kan mycket väl tänka mig att en man ibland kunde dö under jakten, eller i krig med fiendestammar. Vad hände då? Jo, den nyblivna änkan och hennes barn togs om hand av stammen. Högst troligt slog hon sig ihop med en ny man i denna stam. Och motsvarande om modern dog.

Problem när endast modern uppfostrar

Idag ser vi en epidemi av ensamma människor. Hjärtskärande dokumentären A Swedish Theory Of Love tar upp de sociala problem som experimentet med individualism i början av 1970-talet ledde till. När kvinnor idag uppmuntras att skaffa barn via insemination, utan en man, tror jag att vi skapar än mer problem. Inte minst för barnen, som riskerar att aldrig få uppleva vad en andra förälder innebär.

I No More Mr Niceguy målas en tragisk bild upp, vad som händer när pojkar uppfostras enbart av sina mammor. Med detta i åtanke är det oroande att det bedrivs lobbyverksamhet för att vi ska få fler ensamföräldrar. Den som kritiserar detta möter en uppsjö argument, men faktum är att vi inte vet vad detta leder till i förlängningen. Det är ett så pass nytt fenomen.

Uppväxt i en idyll

Jag är uppväxt i en idyll. Mina föräldrar, som fortfarande är gifta, gav mig den bästa uppväxt de kunde åstadkomma utifrån rådande villkor. Den speciella trygghet som finns hos barn med två föräldrar som bor ihop gav mig styrka att uthärda väldigt jobbiga ungdomsår. Skilsmässor var inget jag, till min förvåning, hörde om förrän i tonåren. Det hörde fortfarande till ovanligheterna att skilja sig under 1980-talet, åtminstone här ute på landet i Dalarna.

Idag är jag en skild man, som har mina barn varannan vecka. Även om min skilsmässa har inneburit en positiv effekt på samtliga inblandade (även barnen), vet jag att långt ifrån alla upplever det så. Mina barn pratar ibland om min nya flickvän och hennes son, samt min ex-fru och hennes nya familj som en och samma familj. Jag förstår dem, det är deras sätt att hantera vad som är en tragisk händelse i deras liv. Samtidigt ska vi inte glömma att barn tål långt mer än vi vuxna tror (läs “Hur barnen tog makten” av David Eberhard).

Faderslösa familjer

Jag har flera exempel i min närhet, där endast modern haft hand om barnen under deras uppväxt. Det kan ha berott på olika saker att det inte funnits en man med i bilden, men jag ser samma mönster. Ofta har mamman försökt vara både omhändertagande och dominant/disciplinerande. Detta har sällan fallit väl ut. De barn som har vant sig vid en annan pappa tidigare klarar sig bättre, men de barn som inte har en uppfattning om en pappa blir förvirrade.

För mig är det rätt självklart att det blir problem. Generellt sett är modern den som är omhändertagande och mild, medan fadern är dominant och krävande. Kombinationen blir bra. Om mamma är för mesig kan pappa balansera upp det, och om pappa är för skrämmande kan mamma trösta. Den som försöker rymma dessa båda sidor i samma person upplevs som lätt schizofren.

Mina egna upplevelser som ensam fader

Jag har idag en flickvän, men hon bor på annan ort. Detta innebär att jag varannan vecka har mina två barn själv. Barnen klagar på att jag är sträng, men samtidigt lyckas de ibland lura mig genom att spela extra sårade efter att jag har skällt på dem. Då jag har svårt att vara omhändertagande, kan även detta lätt gå till överdrift. I slutändan väljer jag att anamma den mer dominanta stilen, och såvitt jag kan erfara fungerar det.

När min flickvän är här händer dock andra saker. Eftersom mina barn har en mamma som de träffar (varannan vecka) vet de också vad konceptet innebär, och därför blir det naturligt för dem att behandla min nya som en mamma. Jag känner direkt när hon är här, att familjekänslan infinner sig.

Vad du kan göra som ensamstående

Om du är ensam med barn (jag tror dock det är vanligare bland kvinnor) bör du ordna så att de får umgås även med vuxna kvinnor, helst med anknytning till din familj på något sätt. Släktingar, arbetskamrater, grannar eller liknande. Om du nu inte startar en stam eller går med i en stam/tribe…

Glöm inte att barn lär sig bättre av något äldre barn, precis som de alltid gjort bland naturfolk och bland våra egna förfäder. Vuxna som leker med barn kan vara givande, men i förlängningen lär barn sig livet bättre av andra barn.

Tidigare artikel

Män som stalkar kvinnor på nätet – pinsamt och obehagligt

Nästa artikel

Skapa ditt ideal-jag

Författaren

Dan Forslund

Dan Forslund

Dan Forslund är en författare och coach inom produktivitet. Utöver produktion av böcker håller han workshops i produktivitet. Till vardags jobbar han som SEO-expert och copywriter, och driver ett företag inom filmproduktion. Dan jobbade tidigare som journalist.

Läs Dans texter om produktivitet och personlig utveckling på hans blogg: danforslund.se

Inga kommentarer

Kommentera