Jag har under en tid betraktat hur andra personer skäller ut sina barn, och parallellt hur vuxna visar nöje gentemot varandra. Jag har sett olika tekniker, och skillnad i hur mycket energi som går åt.
Jag har sett mammor med sprutande tårar som skriker åt sina barn, utan att uppnå något. Barnen hånskrattar. Och jag har sett fäder som får sina barn att stå givakt bara med en viskning. Barnen är rädda. Och ett helt spektrum däremellan. Det finns en gemensam nämnare, och jag tror inte den är så beroende av kön som man kanske kan tro.
De som är effektiva på att skälla är i regel de som lyckas kontrollera sina känslor, och som fokuserar skällandet på ett sätt som kräver så lite energi som möjligt. Det beror på en rad faktorer, men den viktigaste är långsiktighet och kontinuitet. Konsekvens.
Ineffektivt skällande
Idag behöver jag knappt höja rösten för att barnen ska veta att jag menar allvar. Men så har det inte alltid varit. Strax efter skilsmässan var mycket i mig i olag, och jag kunde ibland få vredesutbrott. Dessa ledde till främst två saker (när det urartade), och ingen av dessa var eftersträvansvärda:
- Barnen blev vana mitt högljudda sätt, och ignorerade mig.
- Barnen blev ledsna, mådde dåligt och sa att de ville till mamma.
Efter en utskällning med gråtande barn känner man sig inte populär som förälder. Ibland kan den typen av skäll vara befogat, men för detta krävs en viss nivå av överträdelser. Inte vanligt tidsslöseri vid nattning. Jag visste innerst inne att det var jag som brast, i det att jag blev känslomässig och instabil.
Effektivt skällande
När jag fick jobba med mig själv och landa i det nya livet förändrades saker rätt snabbt. Från ilskna okontrollerade pappa till konsekventa pappa som har kontroll över sina känslor. Barnen lärde sig att jag är orubblig när jag väl sagt nej, och att det kommer en kort fokuserad höjning av rösten om disciplinering krävs. Därefter sjunker jag tillbaka i lugnet, utan att ha blivit känslomässigt involverad.
Hur du skäller effektivt
Oavsett om du ska styra upp dina barn eller säga ifrån på jobbet, är principerna de samma. Jag identifierar följande delar som viktiga:
- Sätt dig i respekt under lång tid, genom att vara konsekvent. Lär alla involverade att nej betyder nej, oavsett hur mycket det tjatas.
- Sätt tydliga gränser, regler. Tala om vad som inte är ok. Det kan innebära att vara vaken för länge (barnen) eller att kort framförhållning inte tolereras (jobbet).
- Utöva meditation, yoga eller annan träning som gör dig medveten om vad som pågår och hur ditt eget humör fungerar.
- Praktisera stoicism. Öva känslokontroll och bli medveten om känslor tack vare meditationen.
- Lär omgivningen att din vrede inte är något de vill råka ut för. Se alltså till att ha en rasande grottbjörn redo när det väl gäller, men utan att behöva använda den. Du kan demonstrera den ibland om någonting trilskas, och bara ge en kort glimt av vad som finns där inne.
- Var en så bra person att ingen vill göra dig besviken. Utstråla trygghet och kontroll.
Därför är det effektivt
En person som skäller ineffektivt strålar känslor åt alla håll, och detta är fysiskt ansträngande likväl som mental ansträngande. Som jag brukar nämna så har du endast 100 procent energi per dag, och du vill lägga den energin på dina projekt eller andra konstruktiva företeelser.