Den gamle gode Nietzsche gick hårt åt kyrkan, som han menade att var en kennel för människan. I denna kennel blev vargen till en tamhund. I dagsläget är det inte kyrkan som är boven, utan samhällsklimatet som riskerar att göra människor veka. Du behöver lära dina barn att vara starka, annars får de problem senare.
Ensam är stark, men vi behöver höra hemma nånstans
Alla har vi varit unga. Jag var en anarkistisk liten arging som helst ville se samhället haverera fullständigt. Det var väl tur att det inte gjorde det – för som 20-åring var jag knappast redo. Men det där självvalda utanförskapet gjorde mig gott i slutändan.
Framförallt insåg jag hur ”ensam är stark” kan stämma, samtidigt som det är viktigt att ha en tillhörighet. Styrke-idealet föll sig naturligt, även när jag kände mig som bräckligast med mobbing, ångest och annat kul.
Vi blir vad vi tror oss vara
Idag ser jag en tendens, och den har väl funnits i många år, och det är att uppvisa svaghet som någon sorts dygd. Jag är med i grupper för psykisk ohälsa (intressant, då jag skrivit en bok om ångest och fortfarande lär mig om ämnet). I dessa grupper finns det gott om personer som verkar ha problem på riktigt, men det finns också gott om människor som uppvisar svaghet för att få bekräftelse och tröst.
Hur vet jag att det är så? Jo, samma personer återkommer med samma typer av poster. Och de är aldrig intresserade av några goda råd, eller ens bli hjälpta. Snarare verkar de tycka om den uppmärksamhet de får, och att prata om sig själva. Nå, jag ska inte döma dem då det säkert får dem att må bättre. Men det här med att välja rollen som offer tror jag är skadligt. Vi blir vad vi tror oss vara – den som beter sig som ett offer kommer att bli svag.
Hur jag jobbar med mina barn
Jag jobbar mycket med mina barn utifrån motsatta idén som beskrevs ovan. Nämligen att påminna dem om hur kapabla och kunniga de är, och att det är bättre att försöka och misslyckas än att inte försöka alls. Om de själva tycker synd om sig, ger jag peppande uppmaningar, retas med dem eller ignorerar.
Detta tycks fungera bra. Med tiden har idel problem med dåligt självförtroende minskat, och de blir inte lika rädda om de skrubbar ett knä eller slår sig. Helt enkelt för att jag inte ger bekräftelse åt offer-beteende. När det är befogat finns jag här som en stor tröstande famn, men endast när jag märker att de behöver det på riktigt.
Inlärd svaghet
Vi har skrivit om inlärd svaghet tidigare, i denna artikel. Jag har även skrivit om detta i min personliga blogg. Du kan läsa inlägget här (länk). Det jag brukar jämföra med är ridhästen, en stor och ståtlig varelse som egentligen är överlägsen människan rent fysiskt. Hästen har lärt sig, felaktigt, att den är svag. Detta har skapat en trygghet, och en undergivenhet som en trogen följeslagare. Men det vilda och kaotiska i djuret har jobbats bort. Tyck vad du vill om det, men hästen är lurad av människan.
Den här typen av domesticering sker även hos människan. Genom att lära oss att vi inte klarar något på individnivå, och att vi behöver beskyddas av staten, kan vi kontrolleras. Det är nämligen farligt att ha vargar i ett samhälle. Om detta, med koppling till postmodernismen och dess utveckling, skriver en professor vid namn Arnstberg. Du kan hitta hans bloggpost här: (länk)
Lär ut styrka och få friska barn som kan ta hand om sig
Om du lär dina barn att vara starka, att ta hand om sig själva, är chansen stor att de kommer att lyckas i livet. Den som tror sig vara stark kommer att tåla mer, och vara kapabel till mer. Dessutom kommer han eller hon att vara bra rustad för en nödsituation. Att uppfostra till styrka är den bästa gåva du kan ge dina barn.
Läs även:
Vikten av konsekvens med barn
Konsten att uppfostra barn som en man
Stoisk hantering av barn
Fädernas oerhörda betydelse för barnen och samhället
