Jag hade aldrig trott att jag skulle skriva dessa ord för bara fem år sedan. Faktum är dock att en skilsmässa inte är jordens undergång, och att så mycket av utfallet ligger i hur du själv väljer att reagera.

Offer eller stolt?

Oavsett orsak är en skilsmässa en uppslitande process, en stor förändring i livet och kan bli en väldigt jobbig process både känslomässigt och juridiskt/finansiellt. Men det finns mycket som kan göras, och det du har mest makt över är din egen inställning. Ser du dig själv som ett offer, eller väljer du att gå vidare med stolta steg och hopp i sinnet?

”Det var ju bekvämt”

Min syn på äktenskapet var nog rätt vanlig bland oss män. Förhållandet var långt, 17 år, och mycket gick på rutin och vad jag nästan skulle kalla professionalitet. Arbetskamrater, logistikansvariga, kompisar – kalla det vad du vill. Lätt hänt när två personer levt ihop länge. För vissa funkar det, för andra gör det inte det. Jag trodde att jag var en som det funkade för, och framförallt ville jag det. Det var ju bekvämt.

Fördömelse av skilsmässa

Min syn på personer som skiljer sig var fylld av förakt. Losers. Usla på kommunikation. Själv var jag minsann bättre. Den synen skulle senare komma på skam. Men jag minns att jag kunde fördöma alla dessa svagsinta klantskallar som inte tog livet på allvar, som inte höll ihop för barnen och så vidare. Familjeföretaget fick lov att överleva, till varje pris.

Mycket på spel

När början på slutet satte igång fylldes jag av ångest. Hela världen rämnade. Stabiliteten. Bekvämligheten. Dåligt mådde jag definitivt, och försökte göra allt för att lappa det sjunkande skeppet. Efter alla år ihop med en person, gemensamma barn och gemensamt hus, var det mycket som stod på spel.

Acceptans av skilsmässan

Det kom en vändpunkt. Jag kan inte säga exakt när det skedde, men när jag gav upp tanken på att rädda det som inte kunde räddas gick det allt lättare. Acceptans. Att ge upp, men inte kapitulera. Där och då tänkte jag ”när jag ser tillbaka på den här processen om fem år, då jävlar vill jag vara nöjd med hur jag betedde mig”. Värdigheten fick bli det jag navigerade efter. Inget baktaleri, inga draman, inget offerspel, inga hot, men inte heller kompisbeteende. Jag betedde mig så som jag skulle ha rekommenderat en vän att bete sig.

Ett helt nytt liv

Livet blev snabbt bättre. Jag är evigt tacksam för min vän Ernst, som jag hade dagliga samtal med under ett halvårs tid om detta med uppbrott. Han stöttade, dämpade och ifrågasatte. Hjälpte mig kort och gott att fortsätta bete mig värdigt i en svår tid. Han hjälpte mig med råd gällande träning, och jag fick en rätt schysst kropp rätt snabbt. Bytte frisyr. Köpte nya kläder. Och så träffade jag en ny kvinna, helt oplanerat. Ett helt nytt liv.

Ingen ljusning anades i malströmmen

Snart två år senare sitter jag här nu, mer framgångsrik än någonsin förr. Med ett liv som är rikt, produktivt och innehåller bra människor som tror på det jag gör och som stöttar mig. Vem kunde ana denna ljusning mitt inne i malströmmen? Ni som läser detta och är i samma situation som jag var i – håll ut, det blir bättre. Men bara om du ger fan i att vara ett offer, och att lägga onödig energi på att bråka med ditt blivande ex. Släpp henne, gå vidare, blicka framåt.

Mina tips för att hantera en skilsmässa

  • Acceptera situationen
  • Regelbunden kontakt med manlig vän – våga vara mesig här, ut med skiten och gnället
  • Träna, snygga till dig, nya kläder och ny frisyr
  • Tänk på dig själv om fem år, och hur du är stolt över din hantering av situationen
  • Inget fjantbeteende mot partnern – värdighet i alla lägen (det är för övrigt den bästa ”hämnden”)
  • Se till att ha kul med ”grabbarna”, träffa nya kvinnor och lev livet
  • Sup inte ner dig, var inte ett offer, lev inte kvar i det förflutna
  • Läs ”No More Mr Nice Guy”