Det är lätt att fokusera på det du inte har, och ta de du har runt dig för givna. Det är också lätt att du omger dig med det du inte vill ha, men inte vågar göra dig av med. Dessa två ytterligheter behöver styras upp – med viljan som facit.

Tacksamhet – visar du dina närmaste vad de betyder för dig?

Om du är som jag har du valt ut några få nära, som betyder extra mycket för dig. Du har de närmaste vännerna, de är som bröder. Du kanske har en egen familj med fru eller sambo och barn. Och utöver detta kanske en familj som i föräldrar, syskon med mera. Dessa är den närmaste kretsen, och är de som borde få mest av din tid. Men får de det? Får de veta hur mycket du värderar dem?

En dag försvinner dina nära och kära. Om det blir före eller efter du själv har lämnat jorden – det vet du inte. Med tanke på att varje dag är ett frågetecken, se till så att du alltid kan känna att det sista ögonblicket du fick med den speciella personen var värdefullt.

Sista ögonblicket med morfar

När min morfar gick bort 2010 var det extremt smärtsamt. Han stod mig väldigt nära och det var en stor förlust för mig. Men det kändes bra av ett par skäl. För det första fick han uppleva nästan 88 år på jorden. För det andra var sista träffen med honom bra. Han var trött och jag hjälpte honom att ta sig till sängen. ”Tack, det var bussigt” sa han.

Jag visste inte att morfar skulle dö. Han var illa däran, men jag agerade med respekt och gav en utvald person full uppmärksamhet. Som jag alltid gjort. Precis som ”säkring på” i det militära, potentiellt, räddade mitt och andras liv när jag föll med mitt gevär, ledde detta rutinmässiga förfarande till ett bra avslut med morfar. Ge alltid allt till de som betyder något i ditt liv – annars kommer du att ångra dig.

Min fråga till dig är:
Hur längesen var det du visade tacksamhet mot de närmaste i ditt liv? Gå igenom dem en och en. Rätta till misstaget om det var längesen.

Övertygelse – har du en solid bas av människor runt dig?

Du kanske inte är helt säker på alla människor runt dig. Men frågan är hur länge du tänker tillåta det där gnagande tvivlet att kurra i magen. Om du baserar ditt liv på tillit och närhet till en person, och så går åren. Tio år, tjugo, trettio. En dag inser du att det där tvivlet stämde från början. Personen är borta, med eller utan skada åsamkad. Men du har förlorat viktiga år av ditt liv.

Hur vet jag att det är rätt?

Som jag tidigare skrivit om (länk), är detta en ledande fråga. Det finns en bra metod för detta. Upphovsmannen heter Derek Sivers, och han förklarar metoden så här: If it’s not a hell yeah, it’s a no. Läs mer på denna länk: https://sivers.org/hellyeah

Så hur ska detta omsättas när det gäller människorna runt dig? Hur vet du att det är just de som du vill visa din tacksamhet gentemot? Det handlar helt enkelt om att gå igenom dem, en och en och ställa dig frågan: är detta en person som borde vara nära mig? Om det är ett tveklöst ja, då förtjänar personen din närhet. Men om du tvekar? Troligen är det drastiskt att sparka ut honom eller henne bara sådär. Gör istället så att du rannsakar dig själv, och utsätter personen du tvivlar på för någon sorts test.

Se till att du är nöjd med dina närmaste, och att de är rätt personer för dig. Om du omger dig med fel människor kommer både du och de att prestera sämre, och få sämre liv än ni annars hade kunnat få.

Läs även:
Vad är bäst i livet?
Hur lever du ett rättrådigt liv i en nihilistisk värld?
Den som är genuin vinner mitt hjärta
Ibland behöver du ta farväl – omge dig inte med klåpare