Det kan kännas både tillfredsställande och roligt att såga någon ”komplett idiot”. Men var kommer detta behov ifrån? Och hur påverkar detta oss själva?

Betydelsefulla tänkare diskuterar idéer. Medelmåttiga tänkare diskuterar händelser. Små tänkare diskuterar människor
– Eleanor Roosevelt

Jag ska inledningsvis erkänna att jag är långt ifrån ett föredöme i denna fråga, jag blev medveten om problemen med detta beteende för något år sedan från en av mina mentorer. Men efter att ha observerat mitt eget beteende och mående i några månader utifrån denna problematik känner jag mig kvalificerad att skriva om det.

Varför tycker vi om att prata illa om andra?

Jag inledde artikeln med ett citat som ofta tillskrivs Eleonor Roosevelt, med det som utgångspunkt har jag funnit två huvudanledningar till varför vi pratar illa om andra.

1. Det är lättare:

många rättfärdigar att prata illa om andra för att erkänna och åtgärda problem. I politiken kanske en del känner att de vill upplysa andra om statsministerns inkompetens, så att de slutar rösta på honom. Men många håller uppenbarligen med statsministern, annars skulle han inte vara statsminister. En mer produktiv lösning är troligen att prata om VARFÖR statsministern har fel,

Anledningen till att vi hellre diskuterar enskilda individer än deras åsikter, är givetvis för att det är enklare. Att förklara varför du anser att statsministern har fel kräver mer arbete, att du är insatt och kan förklara på ett pedagogiskt sätt. Mycket enklare att säga ”den där svetsarn är ju dum i huve”.

2. Det får oss att må bättre med oss själva:

Den främsta och enklaste anledningen till att vi gillar att såga andra, är givetvis att det får oss att må bra (för stunden iaf). Att ta en fika med en kompis och snacka om hur efterbliven den där krönikören i Expressen verkligen är, känns både tryggt och märkligt upplyftande. Men varför får det oss att må bra?

När vi sågar andra får det oss att må bättre med oss själva. Om jag säger att statsministern är korkad, säger jag även indirekt att jag är smartare än honom. Det kanske är så, men vad tjänar jag på att hävda det? Givetvis är det ett sätt att smeka mitt eget ego, men jag har inte uppnått något i den verkliga världen.

Även om någon politiker eller kändis inte drabbas direkt av att vi pratar illa om dem privat, är det ändå ett tecken på något osunt, en form av mobbarmentalitet. Mobbare bygger sin självkänsla på att trycka ned andra, ett av de vidrigaste beteenden som finns.

Hur skadar vi oss själva genom att prata illa om andra?

Som jag nämnde inledningsvis är jag inte immun mot detta beteende, och jag vet inte om det är möjligt att undvika helt, men det finns anledningar att ge akt på det.

Det ger oss en falsk känsla av överlägsenhet:

När vi boostar vår självkänsla genom att såga andra skapar vi en falsk känsla av att vi är bättre. Detta är falskt eftersom vi inte gör något i denna process för att faktiskt bli bättre.

Det är oattraktivt:

Om du någonsin varit på en dejt med en kvinna som ägnar mycket tid med att prata illa om sina ex-pojkvänner, sin chef, kollegor etcetera, så minns du säkert hur olustigt det kändes. Eller när en kollega på ditt jobb sitter och pratar skit om alla andra på jobbet kanske du tänker ”undrar vad han säger om mig när jag inte är med”.

Det flyttar fokus från dina egna brister:

Om du läser på vår sida regelbundet är du sannolikt en man som fokuserar på att bli bättre, och det kräver en viss introspektion. En man som verkligen är dedikerad till att bli den bästa versionen av sig själv borde inte ha mycket tid eller lust att prata om hur dåliga andra verkar vara.

Det är en form av prokrastinering:

Som jag nämnde i föregående punkt är detta något som slösar tid och är därmed även ett sätt att skjuta upp vad du borde fokusera på. När någon frågar ”Kalle hur går det med träningen” och du inte orkat dra röven till gymmet på ett halvår, kan du fly frågan ”äh sådär, men kolla in Peter, fan vad fet han blivit”. Gör inte det, bättre att äga dina misstag och åtgärda dem.

Det påverkar ditt retikulera aktiveringssystem negativt:

Om du inte vet vad detta är, läs min artikel om R.A.S (länk). Du blir vad du fokuserar på, om du hela tiden fokuserar på brister i andra, bli inte förvånad om detta gör samma brister i dig själv starkare.

Men ni på Maskulint pratar ju illa om andra hela tiden?

Gör vi verkligen det? Vi kanske sågade några enstaka manshatare första året vi drev sidan, men oftast fokuserar vi avsiktligt på att granska beteenden och idéer rent generellt framför att såga individer som ger uttryck för dessa. En del känner sig träffade när vi lyfter fram skadliga beteenden, men det beror inte på att vi fokuserat på att angripa läsaren.

De flesta negativa beteenden vi tar upp på Maskulint är sådant vi själv ägnat oss under en period i livet, insett varför det var skadligt, tagit oss ur det och nu försöker hjälpa andra män att göra samma sak.