Bland alla vägar bort från nuet finns något äkta. Inte skapat med en strategisk hjärna, utan djupt förankrat i dig. Där, bland sorlet av andras röster, drömmar och illusioner, finns det som är du.
Den som bär svaren på de viktigaste frågorna:
Vad behöver jag?
Vem är jag egentligen?
Återkomsten
Jag har inte skrivit för Maskulint på flera år. Inte för att jag saknat ord, utan för att jag inte haft något nytt att säga. Mina ord hade blivit en upprepning: sluta fäktas med åsikter och gör något vettigt med ditt liv.
Men nu ser jag tydligare än någonsin hur vilsna många män är. Inte bara unga, utan män i alla åldrar. Jag har pratat med många, och vi bär samma sorg: bristen på manlig gemenskap.
Och ja, jag är själv en del av det. Ingen halvgud som sitter i ett träd och blickar ner.
Vägen bort
Bristen på manlig gemenskap börjar tidigt. Vi blir vad vi lär oss. Saknas starka, reflekterande och öppna män under vår uppväxt, växer vi upp emotionellt undernärda. Vi blir oförmögna att uttrycka känslor och behov.
Där en grund borde finnas bär vi istället ett svart hål. Det ropar ut sin ångest från det mest primala. I panik griper vi efter det tankegods som finns närmast, bara för att stilla hungern.
Faderssårets kall
När ingen mentor leder vägen vänder vi oss till andra. Peterson, Tate, rockstjärnor, sportprofiler, debattörer och coacher. Kan deras ord bli våra? Kan deras metoder bli en identitetsdräkt att växa in i?
I sökandet lär vi oss att kopiera. En bok blir som en IKEA-manual. Kläder, språk, kroppsspråk – allt efterliknas. Resultatet blir ett skådespel som kan ge självförtroende, men som aldrig svarar på den verkliga frågan:
Men vad behöver du?
Förr eller senare står skådespelaren ensam och undrar: Vem är jag egentligen? Alla metoder och böcker ger resultat. Men vad hjälper det en man att vinna hela världen, om han förlorar sin själ?
En tunn kuliss ovanpå ett tomrum kan se övertygande ut. Men ett litet hål räcker för att avslöja bluffen. Och det värsta är inte att andra ser igenom dig. Det värsta är att du själv gör det.
Sökandet och skapandet
Det är dags att tysta de andras röster. Familjens krav, vännernas förväntningar, samhällets lockelser. Bara i tystnaden kan du höra din egen röst. Inte behovet av att bli rik snabbt. Inte poddens råd om hur du raggar mest effektivt. Inte nästa trendiga andliga disciplin. Utan det verkliga: Vad behöver du?
Jag växte själv upp utan en introduktion till vad det innebär att vara man. Ingen lärde mig känslohantering, behov eller gränser. Jag lärde mig istället att aldrig visa mig svag, att alltid vara till lags, att mäta mitt värde i prestation. Och när prestationen uteblir återstår bara känslan av att vara ingen.
Vad behöver jag?
Vem är jag egentligen?