Kan experiment på möss under 50-talet förklara många av våra problem under 2020? Vad händer när befolkningen bara fortsätter öka i ett konsumtionssamhälle? Vad har detta med manlighet att göra? Och går konsekvenserna att undvika?
Den amerikanska etologen John Calhoun genomförde flera experiment under femtiotalet på möss och senare råttor. Vad han och hans kollegor kom fram till, och som replikerats otaliga gånger sedan dess, kan förklara väldigt mycket om vår samtid och bådar väldigt illa för vår framtid.
Innan jag går in på några detaljer vill jag lägga in en brasklapp. Jag är medveten om att experiment gjorda på möss inte är direkt översättbara till mänskligt beteende. Men det är inte ovanligt (än idag) att experimentera på möss för att förutse mänsklig utveckling.
Fördelen med möss är att deras korta livslängd gör det möjligt att observera deras utveckling under flera generationer på en relativt kort tidslinje. Experimentet vann internationellt erkännande och Calhouns expertis var även eftersökt av NASA.
Vad experimentet gick ut på
Man placerade fyra friska mushanar och fyra friska mushonor i ett rymligt men begränsat bo (upp till 3000 möss), med alla bekvämligheter möss kan behöva. De var skyddade från utomstående faror samt andra inkräktande arter och hade tillgång till obegränsat med mat och vatten. Calhoun skapade även flera rum i inhägnaden för att kunna observera skapandet av grupperingar bland mössen.
Målet var att observera hur obegränsad tillgång på mat, vatten och trygghet påverkade mössens sociala beteende över tid, och hur de förökade sig. Efteråt kunde Calhoun dela in mössens utveckling under experiment i fyra olika faser.
De tre första faserna
1. Strävan:
Den första fasen i mössens utveckling var relativt odramatisk. Mössen byggde bo, upprättade territorier och utforskade sin nya omgivning.
2. Exploatering:
Den andra fasen präglades av en kraftig förökning och trängsel, Calhoun noterade även att visa ”bostäder” i boet blev mer fulla snabbare och krävde mer resurser.
3. Jämvikt:
Under den tredje fasen nådde mössens ”civilisation” sin topp, men även början till slutet. Antalet möss gick aldrig högre än 2200 trots att boet rymde 3000.
Under denna fas utvecklade mössen kraftigt antisociala och märkliga beteenden, och den nya generationen möss var väldigt begränsade eftersom nästan allt utrymme var upptaget.
Tecken på mus-civilisationens nedgång
I tredje fasen börjar det bli väldigt intressant att dra paralleller till vår egen civilisation. Borde inte ett samhälle med överflöd av föda, trygghet och nöjen vara optimal för en art både vad gäller välbefinnande och utveckling? Här är några exempel på hur det påverkade mössen, källhänvisningar finns i slutet av artikeln.
Trångboddhet och överkonsumtion: mössen skapade tidigt egna små spridda grupper i inhägnaden, men i den tredje fasen började det skapas en enda stor grupp (runt 80%) av mössen samlades där maten levererades. Troligtvis för att ätande och sovande var den viktigaste aktiviteten i denna fas.
Narcissism, aggression och antisocialt beteende: honorna började spendera osunt mycket tid på att ”trimma och ansa sig”, slicka pälsen och dylikt, men de blev allt mer ovilliga att faktiskt para sig. Calhoun och hans assistenter noterade även att dessa möss var betydligt mindre intelligenta än tidigare generationer.
Hanarna bland mössen blev istället alltmer tillbakadragna och feminina, utöver enstaka grupperingar av möss som blev överaktiva och överdrivet aggressiva.
Mord på barn och brist på föräldraskap: det började med att hanarna övergav barnen, därefter började honorna visa mindre intresse och även aggression som kunde leda till att de dödade sina egna barn. Tankarna går osökt till den extrema ökningen av aborter i västvärlden).
I de mest desorienterade grupperna av möss var barndödligheten så hög som 96%. De musungar som överlevde saknade uppfostran och blev därför ännu mer osociala än föregående generationer (återigen är parallellerna till vår tid skrämmande).
Avvikande sexualitet och könsförvirring mellan hanar och honor: de båda könens förhållande till varandra blev alltmer antagonistiskt, med honor som visade aggression mot hanarna, och många hanar började ägna sig åt att ha sex med andra hanar.
Den fjärde fasen – undergången
Om man ser på vilka beteende som utmärker möss-samhällets nedgång är det uppenbart att de flesta av dem är av en sexuell natur. Både mössens ovillighet att para sig och ovilja att uppfostra en livsduglig avkomma ledde i fjärde fasen till en drastiskt sjunkande nativitet. Den sista musen dog 600 dagar efter att experimentet började.
Experimentet har sedan dess replikerats åtskilliga gånger, men alltid med samma resultat. Jag kunde inte hitta något skrivet på svenska om experimentet, men det har skrivits ett flertal böcker och publicerats många artiklar på engelska i högaktade vetenskapliga tidskrifter (referenser i slutet av artikeln).
Vad kan experimenten på mössen säga om vår civilisation?
Återigen vill jag inflika att studier på möss inte alltid är direkt applicerbara på människor, vi är trots allt väldigt olika arter. Men vi är ändå djur, om än väldigt avancerade (åtminstone i jämförelse med möss). Om man är bekant med Oswald Spenglers teorier om mänskliga civilisationers uppgång och fall är det svårt att inte dra paralleller till musutopins olika stadier.
Detta skulle kunna förklara varför nästan varenda stor civilisation och imperium som föregått oss har blivit dekadent, försvagat och slutligen fallit. Om vi följer samma utveckling som mössen i detta experiment befinner vi (åtminstone i västvärlden) oss sannolikt i det tredje stadiet.
Kan vi undvika denna (no pun) musfälla?
Väldigt grovt sammanfattat verkar det som att hög välfärd plus överbefolkning och trångboddhet leder till ett samhälles nedgång. Allt verkar leda tillbaka till det gamla citatet ”hårda tider skapar starka män, starka män skapar bra tider…”. Så om vi vill undvika samma öde som mössen i experimentet, och tidigare civilisationer som gått under:
”Måste vi självmant utsätta oss för hårda prövningar innan vi blir besegrade av vår egen bekvämlighet och överflöd”
Jag har inga illusioner om att vår hemsida kommer rädda den västerländska civilisationen, eller ens Sverige med våra råd och analyser. Däremot tror jag att mindre segment av befolkningen (stammar) kan skydda sig från samhällets sönderfall. Innan Sverige som vi känner det skapades bestod vi av mindre germanska stammar, kanske är det dags att återgå till det?
Vad innebär detta för dig som man?
Jag tror att våra följare kan finna ett värde i att förstå vad som pågår omkring oss och varför. För mig personligen känns det befriande med en potentiell förklaring till feminiseringen och polariseringen av vårt samhälle. Då kan vi åtminstone som individer och männerbund undvika att falla i bekvämlighetsfällan som försvagar oss.
Som jag nämnde tidigare tycks de främsta exemplen på musutopins undergång hänga ihop med sexuell förvirring och degenerering. Detta innebär att vår strävan efter de manliga dygderna är viktigare än någonsin, inte bara för oss själva, men för hela vårt släktes överlevnad.
Källor och referenser
Först ut vill jag ge mest cred till pseudonymen ”Mark” som skrivit den artikel på ”Return Of Kings” som jag mest utgått från i uppbyggnaden av den här artikeln. För den som vill gå djupare rekommenderar Jag hans artikel som dessutom går igenom flera historiska exempel på civilisationer som visat liknande faser som i musexperimentet.
Wikipedias artikel (på engelska)
Övriga källor:
