Fan…

Jag försov mig, stressade till bilen och glömde lunchlådan som jag mot all förmodan fick ihop i kylen, aja får väl bli kaffe och cigg till lunch då. Jag måste hinna städa innan kidsen kommer hem också, det är min vecka nu.

Städa..

Mer som att plocka upp en veckas smutsiga kläder och en liten halvhjärtad dammsugning får räcka, just det, måste handla också.

Detta,

i en mer eller mindre grad är vardagen för många. Vardagliga aktiviteter som att äta och handla blir stora problem som avlöser varandra i en oändlig serie.

Energin

som är över efter jobbet räcker precis till att hålla sig vid liv tills dess att du ska upp nästa morgon för att repetera den nästintill komiska tragedi du kallar liv. Det finns inget framåt, endast överlevnad i ett evigt nu. Känner du igen dig?

Hur

tar man sig ur när det känns som man inte har kraften att ta det första steget? När man inte vet hur? När man inte ens ser meningen med att ta sig ur längre?

För

att ta det första steget krävs viljekraft, det kräver att du erkänner att det behövs förändring och ser poängen i din ansträngning. Det kräver att du kan bära den ångest som uppstår när du tvingas erkänna att du nu tar itu med något du borde tagit itu med för länge sedan.

Det

är som det gamla ordspråket lyder: den bästa tiden att plantera ett träd är för 10 års sedan, och idag.

Så,

nu har vi bestämt oss för att förändring krävs, men vi har brist på tid och energi. Därför börjar vi med det minsta möjliga du kan göra, det du faktiskt kommer göra på en regelbunden basis.

Som

exempel tar vi träning. Du kan skriva in dig på ett gym, kontakta en vän som du vet kan lite om träning och fråga om du kan hänga på honom. Eventuellt kan du göra en lite större investering och anlita en Pt. Detta för att inte tala om det överflöd av scheman och instruktioner som finns på internet om man har viljan och tålamodet för det.

När

du fått träningen i rutin är det första steget klart. Det är också det enda steget du förväntas ta tills första rutinen sitter och nu vill vi bygga på den redan etablerade rutinen. Träningen kommer att öka hungern, så det faller naturligt att kosten kommer härnäst.

Därefter

kommer sömnen att förbättras och du kommer att vara tröttare på kvällen. Detta minimerar, i sin tur risken för sena kvällar.

Du

kommer också att behöva rena träningskläder, det leder till ett behov av en tvättrutin. Du har nu också något att göra, något som reglerar negativa känslor och regelbundet ger en behövlig dopaminkick.

Detta

tankesätt benämns inom permakulturen som ”function stacking” – Att stapla funktioner. Du kommer se hur allt i ditt liv hänger ihop, hur allt förbättras när du tar tag och ordnar en aspekt av det.

Ditt

liv är nu ett episkt projekt, det absolut mest tillfredsställande RPG-spelet som kan spelas. Ett steg i rätt riktning, är vägen ut ur kaoset. DU måste bara vara villig att att ta det.