Första steget för att lösa ett problem, är att erkänna att det finns. Ibland måste vi falla på arslet innan det är möjligt. Detta hände mig nyligen, och nu vill jag dela med mig av mina insikter.

Jag har gjort militärtjänst, tränat kampsport och styrketräning sedan tonåren. Jag äter bättre än dom flesta och är väldigt medveten om min hälsa. Jag läser regelbundet stoisk litteratur och mediterar för att stärka mitt psyke så långt det går. Jag har skrivit om vikten av att förbereda sig för kommande kriser i över tjugo år, och räknat med att den skulle komma.

Vad hände när coronakrisen kom

Trots allt detta är jag inte mycket mer förberedd på en allvarlig kris än genomsnittet av svenska män. Detta blev smärtsamt påtagligt under coronakrisen som nyligen härjat i Sverige och större delen av världen. Jag sprang inte iväg och köpte ett ton toapapper som många andra idioter, men jag hade inte alls förberett mig tillräckligt med vare sig prepping eller planering.

Jag önskar även att jag kunde säga att jag enbart hanterade detta med ett stoiskt lugn och värdighet, men sanningen är att jag flera gånger blev överväldigad av oro och ilska. Detta i en tid då jag borde varit lugnet i stormen för min familj och mina bröder.

Inte jämbördig med mina förfäder

Inte bara är jag långt ifrån ett ideal i jämförelse med vår tids män vid händelse av en pandemi, jag är för tillfället inte heller en värdig ättling till våra förfäder. Om jag vaknade upp imorgon och upptäckte att jag förflyttats till vikingatiden, skulle jag förmodligen inte överleva mer än några dagar (som bäst).

Samma sak skulle sannolikt vara gällande om vi drabbades av zombieapokalypsen eller att jag kraschade med ett plan på en öde ö med ett gäng andra lika värdelösa moderna män.

Det är okej att vara värdelös i början

Jag har varit värdelös på många saker innan jag lärde mig att bemästra dem. Första gången jag gick in på ett gym, min första boxningsmatch, första dagen på universitetet och så vidare. Men dessa var områden jag var medveten om att jag behövde lära mig bemästra. Jag var inte medveten om hur oförberedd jag skulle vara på en riktig samhällskris, men nu är jag det.

Generellt är vår generation svenskar ett gäng bortcurlade manboys

Jag är måhända bättre än genomsnittet av män på vissa saker, och andra män jag känner är bättre än mig på mycket, det finns även en minoritet av svenska män som är nästintill fulländade alfahannar. Men om vi vill skapa en större massa av maskulina män måste vi först erkänna var vi befinner oss just nu.

Vi kan inte kräva av ”nya rekryter” att dom från dag ett ska kunna bänka sin egen kroppsvikt, vara redo för en fight, bemästra entreprenörskap, filosofi och Game. Däremot måste vi vara överens om målen.

Vad är nästa steg?

Dessa är några av de insikter jag nu inser att åtminstone jag måste omsätta i handling:

Jag måste omgående omsätta fler av mina relationer online till relationer och gruppgemenskaper i verkliga livet. Det är osannolikt att en ”kompis” på Twitter kommer vara hjälpsam i verkliga livet vid en kris.

Det räcker inte om att läsa om hur vi förbereder oss för en potentiell kris, vi måste ha vår egen beredskap på plats nu, den feministiska staten har den i alla fall inte.

Inför nästa kris måste jag ha lager av föda, mediciner och utrustning redo. Inte bara redo för en till pandemi men för krig, ekonomisk depression med mera. Hur många förutspådde corona?

Jag måste härda mitt psyke lika mycket (om inte mer) som min kropp. Det innebär att utsätta mig för mentalt påfrestande övningar, leva på lite föda, exponering för situationer jag fruktar och andra stoiska övningar.

Jag måste ha fler moment i min träning som fokuserar på kondition och uthållighet. Ren styrka är givetvis användbart, men meningslös på lång sikt utan flås.

Jag måste skaffa mig fler kunskaper som är värdefulla i verkliga livet, inte bara framför en dator i ett gemytligt kontor. Kunskaper som hur man bygger ett vindskydd? Fångar en hare? Hanterar ett gevär kommer vara vår nya guldstandard i.en riktig kris.

Vi tränar för att bli de nya förfäderna

Den hedniske författaren Stephen McNallen har sagt ”we are forefathers in training”. Om flera hundra år eller tusen år kommer förhoppningsvis våra ättlingar tala om oss som förfäderna, likt vi talar om våra fornnordiska förfäder idag. Vad vill vi att våra ättlingar ska veta om oss?

Min gissning är att dom kommer att se på vår tid som en tid av förfall för vår civilisation, men kommer dom minnas oss för att vi försökte stå emot förfallet? Eller att vi var en del av det?

Vill du kämpa med oss på Maskulint?

Vi på Maskulint har länge velat starta något typ av forum för att komma i kontakt med andra män som också strävar efter att bli den bästa versionen av sig själva. Vi har funderat över plattform och upplägg samtidigt som vi varit upptagna med underhåll av sidan och arbete med Maskulint-boken.

Nu kan du ansöka om att delta i vår Fb-grupp för att få utbyte med andra maskulina män, ta del av vår coaching, ta del av andras utveckling och kunna dela med dig av dina erfarenheter. Men kanske viktigast av allt får du en möjlighet att skapa kontakter med likasinnade och möjlighet att skapa eller ingå i ett männerbund.

Väl mött bröder!