En av de stora belöningarna som förälder kommer när barnen har blivit lite äldre. När mina barn närmar sig tonåren försöker jag nu få en vuxnare kontakt, så att jag kan förbereda dem för vuxenlivet.

Mitt råd till andra fäder i samma situation är: umgås med era barn, lär känna dem och gör skillnad i en känslig del av deras liv.

Riktiga diskussioner

Tidigt i livet behövde barnen bara mat, sömn och omvårdnad. När de blev äldre behövde de mer disciplin. Nu har jag två medvetna och smarta individer här i huset. Det ger fler utmaningar i form av argumentationer som inte sällan är rätt listiga. Men det är ett värde i att kunna prata med sina barn på en nästan-vuxen nivå.

Nu kan vi prata om hur vuxna beter sig, vad som motiverar och driver andra människor, och vad som är svårt i livet. Vi kan även se filmer som inte är helt hjärndöda och barnsliga. Exempelvis Sagan om Ringen-filmerna och annan fantasy.

Min kontakt med sonen – förebild och kompis

Min son vill gärna vara som mig, imponera på mig och göra saker ihop. Nu senast gick vi tillsammans och kastade isklumpar från bron i närheten. Inte ner på intet ont anande bilister, utan i älven som flyter förbi. Vi försökte spräcka isflak inne vid land, så att bitar av dem flöt iväg.

Jag har börjat utmana sonen mer, och så använder vi kodordet ”pappalektion” när han måste lyssna. Det kan handla om att lära sig hantera sin vrede, eller ge andra tips som han har nytta av. För det står helt klart att sonen har andra behov än dottern. Vi bråkar, knuffas och boxas och utsätter varandra för olika hyss. Jag kan se att han lever upp, och det känns bra att han försöker efterlikna mig.

Min kontakt med dottern – bekräftelse

Min dotter och jag delar en hel del egenskaper. Kreativitet, snabbtänkthet och sjuk humor bland annat. Medan sonen behöver en polare och förebild, behöver dottern mest bekräftelse och tillåtelse att vara ”den hon är”. Och att de sidor av dem som inte känns tillåtna behöver tillåtas.

När jag skjutsar dottern och vi är själva får jag tillfälle att prata lite ”djupare” med henne, och då brukar jag kolla hur hennes liv är. Om hon är nöjd, känner att jag förstår hennes behov och liknande. Jag vill vara en bra pappa som hon kan lita på, och det är viktigt att hon känner sig trygg. Jag märker att det räcker med att fråga, att bry sig. Och så berättar jag om mina egna skruvade tankar, för att visa henne att även en vuxen kan vara ”onormal”.

Glöm inte bort dina barn

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, tänk inte bara på dina egna projekt och ditt eget liv. Umgås med dina barn och lär känna dem. Hjälp dem med livets vedermödor, som obänhörligen kommer att drabba dem. Lär dem att inte backa för utmaningar, att försöka och riskera ett misslyckande. Lär dem framförallt att du är där som pappa om de behöver dig.

Jag har läst om boken No More Nice Guy flera gånger, och kan inte nog betona vikten av att vara en stark, trygg och närvarande far. Det finns så mycket skada som kan orsakas av att inte vara det.