Om manlighet

En man är vad han åstadkommer

Som en ”personal development-junkie” har jag utöver att ha läst mer praktiska böcker som ”Få det gjort” av Paul Allen och ”Crushing it” av Gary Vaynerchuck, även läst lite mer ”flummig” litteratur inom genren som ”Hemligheten” av Rhonda Byrne och ”Du kan läka ditt liv” av Louis. L. Hay.

Efter att jag börjat sätta mig in i frågor som rör dynamiken mellan manligt och kvinnligt sedan några år tillbaka, har jag kommit fram till varför de senare böckerna främst tilltalar kvinnor och de förra i större utsträckning tilltalar män. Litteratur inom personlig utveckling som riktar sig till kvinnor handlar mer om att älska sig själv oberoende av den yttre världen, och om att känna sig värdefull, medan självhjälpsböcker riktade till män handlar mer om självförverkligande genom framgångar inom olika områden.

Anledningen till detta är ganska självklar, historiskt sett har män värderats utifrån vad dom gör, medan kvinnor värderats för vad dom är. En kvinna är värdefull enbart genom att vara kvinna, för att män vill ha sex med henne, för att hon kan föda barn och så vidare. En kvinna kan i dagens samhälle givetvis arbeta och bli framgångsrik inom typiskt manliga domäner, men det krävs inte av henne.

En kvinna som inte kan byta olja på bilen, bänka 100 kilo på gymmet eller installera ett nytt operativsystem på sin dator blir inte klandrad för att vara okvinnlig på grund av detta. Ofta upplevs hennes oförmåga snarare som lite gullig, och män kommer ändå att flockas för att ta hand om och beskydda henne. Ingen finner det sympatiskt eller gulligt med en man som inte kan lösa sina problem själv, och ingen kommer rusa till hans undsättning. Han upplevs istället som ”omanlig”, han har ”tummen mitt i handen” han kanske till och med upplevs som lite ”obehaglig”. Dessa måttstockar har för och nackdelar för respektive kön.

Till exempel; om en kvinna upplevs som väldigt vacker, kompenserar det för eventuella brister i hennes utbildning eller i karriären, men om hon är väldigt framgångsrik inom arbetsmarknaden räcker det sällan för att kompensera för vad vissa kan uppleva som ett ofördelaktigt yttre. För män är det omvända sant, en man med ett mindre tilltalande yttre kan gott kompensera för detta genom framgångar i affärslivet eller genom makt och inflytande, men en man som inte har några yttre färdigheter eller andra meriter kan inte kompensera för detta genom en tilltalande fysik, han kommer ändå anses vara en förlorare.

Dessa realiteter har gällt i tusentals år, troligtvis sedan människans begynnelse, och de gäller än idag (om än outtalat) trots decennier av feminism och genustänkande i regering, media och skolväsendet. Dessa faktiska och upplevda skillnader som finns mellan könen och dess respektive roller kommer troligtvis öka ännu mer framöver tack vare framväxandet av mer patriarkala strukturer, främst tack vare invandring från icke-europeiska kulturer där genustänkande lyser med sin frånvaro.

Utifrån detta verkar det klokaste valet för män, vara att verka utifrån att dessa skillnader och dubbla måttstockar kommer att kvarstå och även förstärkas i framtiden. Med det sagt vill jag samtidigt poängtera att en inre självkänsla oberoende av yttre faktorer och att ”älska sig själv” är viktiga verktyg även för män. Men som män måste vi vara medvetna om, och utgå ifrån att omvärlden alltid kommer att bedöma oss främst utifrån vad vi lyckas åstadkomma i livet, på arbetsmarknaden, genom idrottsliga bedrifter eller något annat som upplevs som värdefullt för resten av samhället.

Tidigare artikel

Varför vill män dominera?

Nästa artikel

Vikten av att ha tråkigt

Författaren

Ernst Robert Almgren

Ernst Robert Almgren

Inga kommentarer

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *