Alla kulturer i alla tider har haft sina heliga kor och myter som nästan ingen vågar ifrågasätta. En del av dessa är fördelaktiga för vår utveckling och har stöd i våra erfarenheter och i vetenskap. Medan andra myter bygger på felaktiga antaganden (och ibland lögner) som hindrar oss från att nå vår fulla potential.

Nietzsche som ofta förknippas med nihilism och proklamerandet av att ”Gud är död” var i själva verket inte alls för ett liv utan högre värden (eller gudar för den delen). Det denna filosof istället föreslog var en ärlig utvärdering av sin tids dominerande värderingar. Det är utifrån denna premiss vi på Maskulint skriver om det vi skriver, där vi försöker komma fram till lösningar för män utan att hållas tillbaka av kulturellt bagage och domesticering.

Tro inte på att jorden är platt om du vill resa jorden runt

Om du till exempel levde i en tid då majoriteten i din kultur trodde att jorden var platt, skulle du ha en fördel över andra om du ville försöka upptäcka nya kontinenter, om du istället utgick från att jorden är rund. Om du levde i en kultur som ansåg att medicinska örter var förbjuden svart magi, skulle du kunna få en hälsomässig fördel genom att bruka dessa om du vågade. Här följer några myter som jag anser begränsar västerländska män idag, och som kan ge oss enorma fördelar om vi ser igenom dem.

Män och kvinnor är inte alls identiska

Föreställningen om att män och kvinnor är närmast identiska i vår psykologi, behov och intressen, är sannolikt den mest skadliga iden som någonsin introducerats i ett samhälle. Detta har skapat bitterhet mellan könen och lett till att rekordmånga människor känner sig ensamma och utan hopp om att kunna skapa hållbara relationer och familjer. Men för de få män som lär sig hur sexuell dynamik fungerar, studerar game och kan möta kvinnors verkliga behov, kommer ha ett enormt försprång över de män som klamrar sig fast vid vår tids myt om könens likhet.

Detta handlar inte om att män och kvinnor är bättre eller sämre. Vi behöver brödraskap och systraskap, vi kompletterar varandra och är bättre som en art när vi samarbetar för kollektivets bästa, men vi har även olika behov och intressen som vi inte kan tillgodose om vi förnekar vad som skiljer oss åt.


Läs: vad är maskulinitet?, Starta ett gäng. De sexuella utopiernas makt.

Människosläktet är inte en enda stor familj

Det är en gammal men viktig sanning, att om du försöker vara vän med alla kommer du snart inte vara vän med någon, eftersom värdet av din exklusiva vänskap minskar för varje ny vänskap. Jag brukar utgå från Dunbars nummer (länk). Idag förväntas vi i västvärlden att se oss som världsmedborgare där vi åtminstone ska försöka att känna lika stor samhörighet med alla människor oavsett vilka de är eller var de befinner sig, vilket givetvis är omöjligt.

Sanningen är att vi människor är flockfjur. Vi kan försöka att bry oss om alla på planeten lika mycket, men då går vi miste om den gemenskap och de band vi kan knyta till några få människor som vi väljer att fokusera vår tid och resurser på. Om du som man istället kan vara en del av en ätt, en stam och ett brödraskap, kommer du vara omgiven av människor som prioriterar dig också, och som du kan lita på.

Lämna den globala byn och bli en del av en riktig by, då kommer du aldrig att vara ensam.

Läs: hur skapas en stam på ett realistiskt sätt?

Civilisationen gör oss inte till bättre människor

Civilisationen underlättar våra liv, men gör oss även allvarligt sjuka och svaga. I frågan om den moderna världen finns det två extremer, som jag redan gått igenom till viss del i ”när farfar hade rätt” och ”när farfar hade fel”. Å ena sidan har vi de som förkastar allting som uppfunnits sedan den industriella revolutionen och därför förespråkar en total återgång till någon perfekt utopi vi förmodas ha levat i innan vårt nuvarande ”förfall”. Men om detta tillstånd var så perfekt, hur hamnade vi här?

Å andra sidan finns det de som förkastar allting som inte är ”det nuvarande året” och tror att vi överlevt i hundratusentals år utan att någonsin ha rätt om någonting. Civilisationen har blivit en helig ko för de flesta svenskar och moderna västerlänningar, medan den har blivit en symbol för vårt förfall för vissa fundamentalister. Om du istället kan förhålla dig pragmatiskt till den moderna världen, kan du välja bort delar av den som gör dig till en svagare man (snabbmat, stillasittande och så vidare), och omfamna de delar som hjälper dig att utvecklas och bli framgångsrik (internet, modern forskning med mera).

Läs även: Moderna hot och lösningar introduktion

Allas lika värde har inget värde

Idén om att alla människor skulle ha lika stort värde, är inte bara osann rent objektivt (lika inför vem då?), det är dessutom en föreställning som gör det omöjligt för någon människa som tror på den att kunna skapa realistiska prioriteringar. Denna punkt hänger samman med den tidigare ”människosläktet är inte en enda stor familj” men den går även djupare in på vårt behov av hierarkier inom den egna stammen. Om du värderade alla barnen i din by lika mycket som dina egna, skulle du inte ha energi och resurser nog för att kunna prioritera din egen avkomma framför de andras.

Mänsklig empati är oerhört viktigt och central för vår överlevnad, men den är också en begränsad resurs. Vi behöver värdehierarkier för att kunna inventera våra mentala resurser. Ett exempel är det talesätt som la grunden till Maskulint som projekt ”du är genomsnittet av de fem personer du umgås mest med”. Om du kände dig tvungen att se alla som lika ”värdiga” att ingå i din inre cirkel, skulle du aldrig kunna diskriminera i ditt urval. Samma sak gäller i ditt val av partner, kollegor och så vidare. Att kunna diskriminera i ditt val av umgänge är en superkraft i vårt samhälle.

Jämlikhet är ofrihet

Jämlika män är inte fria, fria män är inte jämlika: att sträva efter våra lägsta gemensamma nämnare kommer varken göra oss bättre eller friare som människor. Denna föreställning är extra stark i ett land som Sverige där vi hålls tillbaka av den så kallade Jantelagen, föreställningen om att det är något fullt att stå ut ifrån mängden eller prestera bättre än någon annan. Denna myt gör att vi förminskar oss själva och håller igen på våra unika talanger och medfödda gåvor i en missriktad medkänsla för att ingen annan ska känna sig sämre.

Anledningen till att denna ”medkänsla” är missriktad, är att vi gör oss själva som kollektiv fattigare genom att inte sträva efter att höja oss över massan. Bara för att vi strävar efter att bli bättre betyder inte att vi ser ned på eller behandlar andra illa som inte nått lika långt i sin egen utveckling. Men om ingen vågar sträva efter mästerskap kommer vi inte heller producera några mästare, det vill säga; inga uppfinnare, inga atleter, inga ledare och inga stora tänkare.

Om du som man struntar i jantelagen och istället strävar efter att bli den bästa man du kan bli, kommer du inte bara göra ditt eget liv rikare, men du kommer även bli en bättre medmänniska för alla andra i din gemenskap och en tillgång för hela ditt samhälle.

Läs även: män mot jämställdhet för frihet och framgång (länk) och Åt helvete med jantelagen (länk)